Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Facebooks och Instagrams moderbolag Meta gick nyligen med på att betala drygt 170 miljarder kronor i en förlikning med flera amerikanska delstater, som anklagat bolaget för att göra unga personer beroende av apparna.
Kort efter beslutet införde bolaget en rad begränsningar för sina yngsta användare. Notiserna försvinner nattetid, två timmars skärmtid blir standardinställning och apparna ska inte gå att använda under skoltid.
Meta säger sig nu vilja ta ledarposition i frågan och vädjar till konkurrenterna att införa liknande begränsningar. Självklart vill man inte tappa de yngsta användarnas uppmärksamhet till konkurrenterna Youtube och Tiktok.
Samtidigt som de agerar socialt samvete söker Meta nya alternativ till sina kassakor. Enligt en artikel i New York Times jobbar man på att utveckla en så kallad prediction market-funktion, internt kallad Arena. Fenomenet prognosmarknad kan enklast beskrivas som att vem som helst kan satsa pengar på binära utfall för vad som helst. Ja, vad som helst. Som när kriget med Iran ska ta slut eller vilket ord Trump nämner mest under nästa presskonferens.
Som psykolog verksam i finansbranschen har jag följt fenomenet länge. Bolag som Polymarket har lyckats med att få något som de facto är betting att se ut som investeringar. Man gör inte en vadslagning, man ”tar en position”.
I praktiken är beteendet och riskerna desamma, något som Meta inte verkar bry sig om. Ime Archibong, som leder projektet på Meta, har exempelvis kallat prediction markets för ”en av de mest intressanta innehållskategorierna just nu”. Oavsett om det handlar om att få användare att spela för faktiska pengar eller en virtuell valuta är det oroande att höra från ett bolag som visat sig så effektiva på att skapa osunda vanor.
När man nu ska skapa en egen version av onlinevadslagning görs det med full medvetenhet om riskerna.
Meta har inte kommit på prediction markets, bolaget uppfinner sällan något nytt. Man köper upp eller tar rygg på det som redan växer, vilket inte gör mig mindre orolig. Få aktörer har samma muskler som Meta att ge fenomen ett globalt genomslag. Bolagets plattformar har över tre miljarder dagliga användare.
När man nu ska skapa en egen version av onlinevadslagning görs det med full medvetenhet om riskerna. Flera psykologer som behandlar spelberoende vittnar om att högfrekvenshandel och extremt riskfyllda ”aktiebets” blir allt vanligare bland deras patienter.
Existerande aktörer som Kalshi och Polymarket tampas också med insiderhandel, exempelvis är den amerikanske politikern George Santos portad från plattformarna efter att han påkommits med att anonymt ha deltagit i vadslagningar som handlat om honom själv. Trots att apparna på ytan påminner om en svensk nätmäklare står de inte alls under samma hårda tillsyn som finansbolag gör.
För tio år sedan varnade många för att appar som förser människor med friktionsfri förströelse skulle leda till överdrivet användande, sömnproblem och försämrad självbild. Nu har verkligheten kommit ifatt Meta och kostnaden blev 170 miljarder kronor.
Man kan så klart hoppas att de skulle ha lärt sig en läxa. I stället verkar man ta sin djupa kunskap om hur teknik förändrar våra beteenden till en ny kontroversiell domän. Människans svagheter är en marknad, bara produkten förändras.
Läs fler texter om sociala medier.
