Detta är en text publicerad på Dagens Nyheters ledarsidor. Ledarredaktionens politiska hållning är oberoende liberal.
Sverige beställer fyra franska fregatter i den största beställningen av försvarsmateriel sedan Gripen. Det meddelade regeringen i veckan. Kostnaden blir mellan 40 och 60 miljarder kronor.
Bara för att få lite perspektiv: 60 miljarder är alltså mer än hela försvarsbudgeten, alla år i Sveriges historia före 2021. Det är därför inte konstigt att beslutet har lett till en intensiv debatt bland experter och en bredare allmänhet. Förbereder vi oss för det moderna kriget eller bygger vi ett nytt polskt rytteri som blir sänkt av billiga drönare?
Kritiken mot fregatterna är befogad. I den moderna sjöstriden i Svarta respektive Röda havet har stora fartyg haft extremt svårt att agera. Bara för att överleva och flytta sig i trånga vatten har de behövt förbruka luftvärnsrobotar för tiotals – ofta hundratals – miljoner. Ett fartyg behöver stoppa allt som kommer emot det, medan en angripare kan klara sig med en enda träff.
När ukrainska operatörer deltog i Natoövningen REPMUS i Portugal med sina obemannade sjögående drönare besegrade de ukrainska operatörerna Natostyrkorna i alla fem scenarierna som övades. De lyckades få så många träffar på en fregatt att den ”sjönk”. Ungefär så ser det ut i Svarta havet där den ryska flottan håller sig så långt österut som möjligt och skjuter långräckviddiga robotar, men knappt något mer. Här får vi komma ihåg att Svarta havet är betydligt större än Östersjön.
I allt väsentligt låter den ryska svartahavsflottans inslagna väg som det som Sverige hade behövt.
Den ryska svartahavsflottan har tagit fasta på detta. De avbröt beställningarna på tre av sina sex fregatter i amiral Grigorovitj-klassen. Nu satsar de på obemannade system (i luften, på ytan och under ytan) samt mindre fartyg som lämpar sig för långräckviddig bekämpning så som Buyan-M (tekniskt sett en korvett, men snarare en stor robotbåt). Buyan-M kan Ryssland också flytta via sina inre vattenvägar, och de Kalibr-robotar man sätter på dem har en räckvidd på 250 mil. I allt väsentligt låter den ryska svartahavsflottans inslagna väg som det som Sverige hade behövt.
Det finns dock argument för de inköpta fregatterna som komplicerar bilden. Sveriges luftförsvar är vår största brist. Vi är inom skotträckvidd för de ryska vapensystem som bombarderar Ukraina på daglig basis: drönare, kryssningsrobotar och ballistiska robotar. De farligaste är de ballistiska robotarna. Vid den största attacken mot Ukraina i april kunde de skjuta ned 97 procent av drönarna och 95 procent av kryssningsrobotarna, men bara 42 procent av de ballistiska robotarna.
Det finns i huvudsak två västliga system som kan skjuta ballistiska robotar: amerikanska Patriot PAC-3 och fransk-italienska Aster 30. Vi har redan fyra Patriot-system på landbacken, och till de nya fregatterna kommer Aster 30. Med tanke på den låga produktionen och användningen av Patriot-robotar i kriget med Iran kommer de att vara en bristvara i tio år till. Det talar för en lösning med Aster 30-robotar. Överbefälhavaren Michael Claesson säger att Sveriges kvalificerade luftvärnsförmåga nu tredubblas.
Medan man kan fundera kring det tekniska och taktiska i upphandlingen är det stor-strategiska glasklart.
Det andra argumentet för fregatterna är att luftförsvaret behöver börja bortom Sveriges kust. Fregatterna blir en del av det integrerade robot- och luftförsvaret där vi och våra allierade kan dela information i realtid och bekämpa inkommande hot tillsammans. Med fregatterna kan man börja bekämpa lufthot längre ut över Östersjön och rörligheten ger en viss överlevnadsförmåga. Nyckeln till det ukrainska luftförsvarets framgångar är just deras strategiska djup och lager på lager av sensorer som gör att de kan följa inkommande projektiler och hantera dem.
Slutsatsen är tudelad. Luftförsvaret är det avgörande för Sverige, och fregatterna förstärker det på ett tydligt sätt. Frågan är dock om ett par stora fregatter kan överleva i lilla Östersjön oavsett hur mycket luftvärn de har. De kommer att vara ett prioriterat mål för de ryska drönarna, robotarna och ubåtarna. Om de inte kan det så är det ett extremt högt pris för fyra dyrbara måltavlor.
Men bortom allt detta finns det ett större övervägande. Naval Group är franskt och fregatterna är nästan helt fria från amerikanska beroenden. När Trump-administrationen hotar Grönland, handelskrigar mot Europa, och drar tillbaka förmågor från Nato undrar många om det är så klokt att fördjupa beroendet av dem. Frankrike är Europas ledande militärmakt som Sverige har ingått ett kärnvapensamarbete med.
Medan man kan fundera kring det tekniska och taktiska i upphandlingen är det stor-strategiska glasklart.
Läs mer:
Oscar Jonsson: Den nya AI-modellen Mythos fick USA:s statsledning att kalla till krismöte
DN:s ledarredaktion: Regeringens ISK-populism är genant
