Detta är en text publicerad på Dagens Nyheters ledarsidor. Ledarredaktionens politiska hållning är oberoende liberal.
Utvecklingen i världen har sällan trängt sig in i svenska valrörelser. Jag påmindes om det när DN tillsammans med Surprise systems nyligen digitaliserade över 400 historiska valaffischer. Vietnamkriget och EU-medlemskapet är två undantag, som man kan beskåda på propagandaindex.se. Annars är det mest inhemska frågor partierna skyltar med.
Journalistiken speglar förstås dessa prioriteringar, men inte bara. Här kan vi som stor nationell redaktion vara självkritiska gällande den gångna valrapporteringen: Rysslands anfallskrig mot Ukraina borde ha fått större utrymme kopplat till svensk politik.
Kriget pågår i vår närhet och letar sig nu in i de flesta områden: ekonomi, beredskap och infrastruktur, ja hanteringen av hot mot Sverige. Och kriget hänger tätt samman med AI-utvecklingen.
Vid sidan om att den artificiella intelligensen är på väg att stöpa om samhället, väcker den en existentiell oro av samma slag som kärnvapen gjort.
Teknikskiftet är redan en del av kriget i Ukraina. Drönare och AI förändrar striderna, medan digitala påverkansoperationer når långt bortom Ukraina. Den senaste tiden har också flera mycket allvarliga fysiska angrepp mot andra delar av Europa blivit kända.
Medan valrörelsen pågått i Sverige, har det rapporterats om ett misslyckat sprängmedelsattentat mot flygplatsen i Leipzig, ett misstänkt sabotage mot en polsk Starlink-station och nödraketer avfyrade mot en dansk militärhelikopter. Till de mer alarmerande händelserna hör även en drönarattack mot ett tåg nära gränsen till Polen, strax efter att ett tåg med bland andra Carl Bildt och Boris Johnson hade passerat.
Den polske premiärministern Donald Tusk höll ett känslosamt tal den 17 september, på årsdagen av Sovjetunionens invasion av Polen 1939.
Han var extremt tydlig: då som nu attackerar Ryssland sina grannar under förevändning att ”befria” dem. Vi får inte vara naiva inför dagens ryska provokationer, sa Donald Tusk och fortsatte: Polen har lärt sig av historien, hunnit rusta upp militärt och vägrar att vara ett offer.
Detta säger Tusk, samtidigt som bland andra dansk underrättelsetjänst varnar för att Putin kan vara på väg att attackera Nato inom kort.
Hur ska man förstå honom?
Det vi vet är att anfallskriget i Ukraina går dåligt. I 12 år har Ryssland försökt att ta över Donbassregionen i östra delen av landet – det har fortfarande inte lyckats. I fyra år har Putin velat nöta ned motståndskraften i hela Ukraina – utan att landet kuvats.
Enligt brittiska uppskattningar uppgick de ryska personförlusterna till 42 000 i augusti, vilket även inkluderar skadade. Totalt 1,5 miljoner ryssar ska ha skadats eller dödats i kriget. Det är något fler än befolkningen i Göteborgsregionen och Malmö kommun tillsammans.
I likhet med tidigare ryska härskare ser Putins kalkyl och tidshorisont annorlunda ut än vår. Men det frustrerar honom säkert att kriget, som han tidigare kallade för en ”speciell militär operation”, inte följer planen.
Alltså försöker han komma åt det som Ukraina är beroende av – Europas stöd och enighet.
Här finns en logik för Putin: genom att skrämma dem som hjälper Ukraina ekonomiskt och militärt, vill han framkalla otrygghet, polarisering och europeisk splittring. Kanske får han ett antal länder att vackla, kanske börjar de tänka att mer militära resurser behövs på hemmaplan i stället för i Ukraina.
Tyskland är särskilt betydelsefullt för honom, eftersom det är Europas största ekonomi. Där finns dessutom ett pro-ryskt parti, högerradikala AFD, som just nu har stora opinionsmässiga framgångar. Det franska presidentvalet nästa år är också en möjlighet för honom.
Faller Europas stöd faller även Ukraina, resonerar han.
I Sverige har riksdagspartierna under betydande enighet valt att storsatsa på försvar och höjd beredskap.
Mer oklart är hur förmågan ser ut i praktiken. Hur snabbt skulle Sverige kunna ställa om? Ukraina har visat en imponerande förmåga att använda digital teknik i strid och snabbt skala upp massproduktionen av drönare.
Putin sa för nästan tio år sedan att det land som behärskar AI-tekniken först blir det land som kommer ha makten i världen.
Uttalandet fångar teknikens sprängkraft. Men kriget har också visat betydelsen av ukrainarnas kollektiva motstånd och förmåga att inte låta sig skrämmas.
De lärdomarna är i högsta grad giltiga för Sverige.
Om vi ska kunna avskräcka Ryssland måste vi, precis som Polen, förbereda oss på att kriget faktiskt kan komma. Och våra politiska partier behöver fortsätta att hålla ihop, inte bara när det gäller stödet till Ukraina. Lika viktig är solidariteten med våra andra europeiska grannar, för det är just den enigheten Ryssland nu försöker krossa.
