Det är två parallella världar som beskrivs i rapporten, ”Spent batteries: a global strategy for navigating the emerging e-mobility divide”, från Stockholm Environment Institute (SEI).
I globala nord, vilket enligt rapporten avser höginkomstländer som de i Europa och Nordamerika, dominerar dyrare litiumjonbatterier med välutvecklade och formella återvinningssystem. Situationen är dock en helt annan i många låg- och medelinkomstländer, som i Östafrika och stora delar av Asien, där billigare men giftiga blybatterier ofta används i enklare elfordon som motorcyklar.
– Även om litiumjonbatterier kommer att dominera på sikt så används blybatterier fortfarande flitigt i stora delar av världen, säger SEI-forskaren Maria Xylia som är medförfattare till rapporten.
Hanteringen av blybatterierna är inte reglerad i samma utsträckning som i exempelvis Europa. Bland annat förekommer det att de giftiga batterierna bryts ner för hand.
– Det är rena vilda västern. Från ett säkerhetsperspektiv ser det fruktansvärt ut. Det är dåligt både för människor som jobbar i den här informella branschen, men också för miljön, säger Maria Xylia.
Enligt SEI har ett ”styrningsgap” uppstått där internationella regelverk, som Baselkonventionen, inte hängt med i den snabba utvecklingen. Detta möjliggör en form av ”avfallskolonialism”, där uttjänta batterier hanteras på ett osäkert sätt i länder med svagare lagstiftning. Enligt rapporten är 65 procent av den totala transporterade volymen elavfall – motsvarande 3,3 miljoner ton – okontrollerade flöden från hög- till låginkomstländer. De flesta av dessa transporter sker mellan Europa och Östasien.
För att motverka detta föreslår forskarna bakom rapporten flera åtgärder. En central del är att skärpa det globala regelverket och utöka ansvaret för producenterna.
– Utökat producentansvar måste bli obligatoriskt för alla typer av batterier, inklusive de som exporteras och de som är second life. När ett batteri exporteras blir det lite mer oklart vem som tar ansvaret och där ser vi att det är viktigt att komplettera regelverket, säger Maria Xylia.
Hon betonar också att det inte går att förbjuda den informella batteriåtervinningen över en natt, eftersom många människor är beroende av verksamheten för sin inkomst. Lösningen är snarare att integrera och formalisera den.
– Det går inte att säga ”vi ska förbjuda allt”. För många är detta den enda inkomstkällan. Det borde kompletteras med möjligheter att formalisera branschen och följa processer som är mer miljömässigt och socialmässigt hållbara.
I stället för ett förbud som skulle slå ut försörjningen för många, föreslår rapporten att den informella sektorn bör integreras. Detta ska uppnås genom att erbjuda utbildning, skyddsutrustning och hälsovård, kombinerat med ekonomiska styrmedel som utökat producentansvar och pantsystem som gör säker hantering lönsam.
Texten är hämtad från Di Mobilitet, en del av Dagens industri.
