De slitna bostadshusen tar inte slut. Kilometer efter kilometer står de uppradade medan vi kör förbi.
Många är tomma, med plywoodskivor för fönstren och sot längs dörrkarmarna som vittnar om bränder. Några av taken har rasat in och i deras ställe tittar grenar och blad nyfiket fram.
Man hade kunnat tro att staden var öde om det inte vore för grupperna av unga män som sitter på trapporna och stirrar. När en utslagen man hasar fram på gatan med en matvagn, obrydd om att trafikljuset visar rött, tvingas jag bromsa.
Vi är i de västra delarna av hamnstaden Baltimore, i området runt Sandtown-Winchester där en stor del av den hyllade tv-serien ”The wire” spelades in.
Kriminalserien sändes mellan 2002 och 2008 och handlar om hur kriminella och polis tampas med varandra i en av USA:s socialt värst utsatta städer.
I den första säsongen försöker den besvärliga kommissarien Jimmy McNulty (Dominic West) fälla ett knarkgäng lett av Avon Barksdale (Wood Harris) med hjälp av telefonavlyssning.
Trots att serien var fiktiv var det mycket som stämde med verkligheten: arbetslösheten i staden var skyhög, kriminaliteten och segregationen likaså.
Mer än varannan svart man mellan 20 och 30 år hade ett brottsligt förflutet. Korruption och ett förfallet skolväsende gav misären bränsle.
Och så har vi morden.
När tv-serien spelades in mördades mellan 250 och 300 personer varje år i Baltimore.
Efter att den sista säsongen sändes blev det ännu värre.
År 2015 dödades 25-årige Freddie Gray i polisens förvar, vilket ledde till stora upplopp som dämpades först efter att nationalgardet kallades in.
Förtroendet mellan invånarna i Baltimore och stadens polis urholkades och våldet ökade.
När det var som värst år 2019 mördades 348 personer här.
Jämför man per invånare var mordfrekvensen 55 gånger högre i den amerikanska hamnstaden än i Sverige.
En som vet hur det var på den tiden är 28-åriga Sheldon Smith-Gray – av vännerna kallad Snackz.
Han står på en gata i utkanten av Sandtown-Winchester, klädd i svarta byxor och t-shirt, med en svart durag – en tygduk – runt huvudet och tonade solglasögon.
På armen har han flera tatueringar, två kulhål och ett långt ärr.
– Den senaste gången jag satt i häkte var i oktober 2018, säger han.
Kulhålen är färskare än så.
För två år sedan urartade ett gräl vid en bensinstation, någon drog ett vapen och började skjuta. Snackz blev träffad i armen, magen och rumpan.
Vad som ledde till skottlossningen är oklart. ”Det skedde spontant”, säger Snackz, som klarade sig från större skador, även om han fortfarande har besvär med handen.
Det gick inte lika bra för hans kusin som avled. De stod varandra nära.
– Hämnd var det enda jag tänkte på, instinktivt. Allt var mörker.
Snackz var nära ett återfall. Men då påminde han sig om sin familj.
Nära kulhålet på armen står det ”Connie”, smeknamnet på hans mormor Constance. Tatueringen gjorde han när han var 14 år gammal, strax efter att han fått sin dotter.
Mormodern uppfostrade honom, eftersom mamman var frånvarande och pappan dog när han var fem år gammal. Två av hans storebröder har också mist sina liv.
– Snackz var mitt hopp, det var han som skulle gå på college, säger 86-åriga Constance Gray när vi ses på hennes veranda i ett radhus i västra delen av staden.
Men, fortsätter hon, en dag när hon trodde att han var i skolan sade en granne ”du vet väl att han är i gränden?” Det var där de sålde droger.
De kommande åren åkte Snackz in och ut ur häktet för bland annat vapeninnehav och narkotikahandel. Bakom galler ringde han till dottern.
– Folk omkring mig dog och man kan inte uppfostra ett barn från fängelset. Jag behövde förändras.
Det var då han träffade Roca.
Nej, det är inte namnet på en flickvän som fick honom på rätt köl, utan ett av Baltimores rehabiliteringsprogram.
Roca finns i flera städer i USA och startade verksamheten i Baltimore 2018. Två år senare tillträdde borgmästaren Brandon Scott.
För att samordna de sociala insatserna i staden instiftade han Monse (mayor’s office of neighborhood safety and engagement), en organisation som betraktar säkerhet som en folkhälsofråga.
Våldet ses som en epidemi där smittokedjan behöver brytas så tidigt som möjligt och grunderna till utbrottet (som fattigdom, dåliga skolor och hög arbetslöshet) utredas.
Sedan Monse startade har mordfrekvensen i Baltimore fallit med 60 procent. De senaste halvårssiffrorna visar att trenden håller i sig.
– Vi är på väg att hamna under hundra mord i år. Det är fortfarande för många men för fem, tio år sedan var det helt otänkbart, säger Monse-chefen Stefanie Mavronis.
Minskningen är inte unik för hamnstaden. I de flesta delar av USA har brottsligheten sjunkit de senaste åren.
Forskare pekar på samhällstrender, som att befolkningen blir äldre samtidigt som yngre inte dricker lika mycket alkohol och spenderar mer tid inomhus med sociala medier.
Det är faktorer som även påverkar Baltimore, men stadens siffror sticker ut.
Minskningen här är 25 procent större än förväntat, enligt en utvärdering från University of Pennsylvania.
Att morden minskar utan att fler grips tyder på att orsakerna inte bara är polisiära.
I en källarlokal i en kyrka pågår ett möte som visar hur det våldsförebyggande arbetet går till.
Runt bordet sitter 21 personer från polisen, GVRS (group violence reduction strategy), kristna volontärer från Moraliska röster, antivåldsgruppen Yap och – förstås – kyrkans pastor.
Även Roca är på plats. Snackz, som kommer lite sent, får misstänksamma blickar från några av poliserna innan de ser loggan på hans t-shirt.
På en stor skärm visar GVRS-chefen Reginald Williams bilder och information om ett dussintal personer.
En man i 20-årsåldern har nyss skjutits ihjäl och en tonåring som stod honom nära kan vara på väg att hämnas.
Reginald Williams går igenom vem han är, vilken skola och klass han går i, vilka telefonnummer mamman och mormodern har.
En annan person är skjuten och har hamnat på sjukhus. Flera i rummet har besökt honom.
– Det såg ut som att någon tömt ett helt magasin i honom, säger en från Moraliska röster.
– Han ser ut som Frankenstein, det går inte att beskriva det på något annat sätt, lägger Snackz till.
Fakta.Monses ekosystem
• Monse (mayor’s office of neighborhood safety and engagement) samordnar Baltimores antivåldsarbete.
• GVRS (group violence reduction strategy) är en del av Monse och samarbetar med polis för att identifiera personer i riskzonen och erbjuda stöd.
• Roca och Yap är två program som riktar sig till unga som är, eller riskerar att bli, kriminella.
• Moraliska röster är en kristen grupp som sprider antivåldsbudskap i utsatta områden.
• Safe Streets finansieras av Monse men samarbetar inte med polisen. De försöker medla innan konflikter bryter ut.
Roca, Yap och Moraliska röster – som rör sig på gatorna i de utsatta områdena – bidrar med information om personerna.
De som bedöms ha hög risk att begå brott eller utsättas för våld ska kontaktas så snabbt som möjligt. Därefter får de två alternativ:
Antingen skriver de ett kontrakt med Roca eller Yap, där de får hjälp med samtalsstöd, kbt-terapi och med att hitta jobb.
Eller så blir de satta under rejäl press av polis och åklagare.
– De behöver både morot och piska, säger Reginald Williams.
Han berättar att de misstänkta får ett brev från borgmästaren med de två alternativen. De får även ett samtal som är individuellt anpassat efter deras familjesituation och bakgrund.
Ungefär en tredjedel av de som får erbjudandet nappar. Bland dem är det väldigt få som sedan begår eller faller offer för nya brott, visar studien från University of Pennsylvania.
Mot slutet av mötet, som pågår i ungefär en halvtimme, reser sig en av poliserna.
– Nej, nu måste jag faktiskt göra mitt jobb. Mitt riktiga jobb, säger hon och går.
En annan polis, som jag talar med anonymt, säger att kåren uppskattar samarbetet med grupperna i lokalen.
Det finns organisationer som inte är lika hjälpsamma.
När jag träffar Nicole Warren, 57, tror jag först att det är fel intervjuperson.
Hon står i ett rum i Safe Streets kontor i Sandtown och packar skolryggsäckar som ska delas ut till fattiga barn.
Orden smattrar från hennes mun, om allt möjligt, med ett tugg som är svårt att hänga med i.
Det visar sig snart att nästan alla i Sandtown vet vem hon är.
– Hej, Nicole, du är bäst, ropar någon från en bil när vi går genom området.
I sin roll som våldsmedlare pratar hon med alla hon får syn på: kriminella, skolbarn, morföräldrar och butiksbiträden, för att få koll på konflikterna som pyr.
– Det där är ett högriskområde, säger hon och pekar mot ett gathörn, där ett tiotal ungdomar sitter på trasiga plaststolar.
En polisbil kör förbi med blåljuset på, vevar ner rutan och säger något till gruppen. Senare lunkar de därifrån.
På andra sidan gatan finns en kiosk som är så gallerförsedd att den påminner om ett minifängelse.
Safe Streets är en organisation som ingår i Monses paraply – men till skillnad från de andra samarbetar de inte med polisen.
Deras uppgift är att blixtsnabbt medla i uppblossande konflikter. För att få folk på gatan att snacka är avståndet till myndigheterna ett måste.
I alla fall enligt dem själva – åklagarmyndigheten är inte lika förtjust.
Flera som jobbar i Safe Streets har kriminell bakgrund och det har hänt att enstaka anställda har gripits för brott. I fjol avbröt stadens chefsåklagare Ivan Bates samarbetet med Monse på grund av bristande insyn.
– Om en polis gör fel, ska man då kasta bort hela polismyndigheten? Det finns dåliga aktörer i alla organisationer, säger Stefanie Mavronis och tillägger att de gör rigorösa bakgrundskontroller innan någon anställs.
Konflikten med stadens chefsåklagare har fått Monse att i stället samarbeta mer med delstaten Marylands åklagarmyndighet.
Nicole Warren har inte något brottsligt förflutet. Hon arbetade som sjuksköterska när Safe Streets rekryterade henne.
Året därefter fick hon sitt liv förstört av gatuvåld, när hennes 17-åriga son sköts ihjäl strax innan han skulle börja på college.
– Jag var arg, så fruktansvärt arg, säger hon.
– Jag hoppas att polisen aldrig knackar på din dörr, för när det händer är smärtan obeskrivlig. Gråten kommer från djupet av magen och du skriker efter hjälp, för det är din unge som ligger där på marken, förstår du?
Kollegorna från Safe Streets slöt upp, sov på hennes soffa och hjälpte henne genom den första tiden.
I västra Baltimore träffar vi många med liknande berättelser. En man pekar mot en korsning där hans kusin sköts till döds.
En äldre kvinna berättar att hon miste sin son för fyra år sedan.
En ung man beskriver hur hans storebror blev ihjälskjuten.
Men nu har ingen mördats i Sandtown på över ett år.
Bilden av staden från ”The wire” börjar sakta blekna.
Den sista säsongen av tv-serien slutar cyniskt med att några huvudkaraktärer försvinner och ersätts av andra, minst lika korrupta eller kriminella. Den onda cirkeln tar inte slut, fast i verkligheten har ett trendbrott skett.
I dag är husen fortfarande i dåligt skick, arbetslösheten hög och gathörnen doftar marijuana. Men de vi pratar med är överens om att det har blivit bättre.
– Det är lugnare häromkring nu, säger Constance Gray från sin veranda.
På himlen rullar mörka åskmoln in, trots att det nyss var soligt och 30 grader varmt.
Det amerikanska östkustvädret är lika oförutsägbart som gatuvåldet: när som helst kan det slå om och därför vågar ingen tro att det inte kan bli värre igen.
Constance Gray har bott i kvarteret i tre decennier och berättar att hon och Snackz hade en del ”upp och nedgångar” under uppväxten.
Som ung försökte han härma sin kriminella storebror, och ”Connie” gjorde sitt bästa för att få honom på andra tankar.
– Jag sa till honom att inte följa andra och att han alltid kunde prata med mig. Det är verkligen en glädje att han befinner sig på en bättre plats nu.
När jag frågar vilka tips hon vill ge andra i samma situation sitter hon länge tyst i sin stol och ser ut över radhusen.
– Håll ut. Fortsätt försöka. Även om de du älskar gör dåliga val, behåll dem i ditt liv och ge aldrig upp.
Fakta.Tv-serien ”The wire” sändes i fem säsonger
”The wire” är en amerikansk prisbelönt tv-serie skapad av journalisten David Simon och den tidigare Baltimore-polisen Ed Burns.
Serien spelades in i Baltimore och sändes på HBO mellan 2002 och 2008. Den består av fem säsonger och 60 avsnitt.
Varje säsong skildrar en ny del av staden – narkotikahandeln, hamnen, politiken, skolan och medierna – men handlingen hänger ihop.
När serien sändes kunde polisen i telefonavslyssningar höra hur stans langare själva diskuterade serien.
Flera skådespelare, som Dominic West och Idris Elba, fick sitt genombrott i ”The wire”.
Fakta.Nationalsångens hemvist
Baltimore grundades år 1729 i Maryland och ligger på den amerikanska östkusten. Den är i dag en av USA:s viktigaste hamnstäder och har omkring 570 000 invånare. Sedan 1970-talet har staden varit med om en massiv avindustrialisering, med arbetslöshet och fattigdom som följd.
Staden har haft stora problem med droger och kriminalitet.
När USA låg i krig med britterna år 1814 bombarderades staden. Poeten Francis Scott Key såg hur den amerikanska flaggan vajade över ett av stadens fort och skrev dikten ”The Star-spangled banner”, som senare kom att bli USA:s nationalsång.
Läs mer:
Så blev ”The wire” tv-seriernas svar på Bob Dylan
Kraftig minskning av det dödliga våldet i USA
