Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Ernesto Sabato, ”Tunneln”
Övers. Peter Landelius, Lind & Co
Sabato destillerar genom att skruva upp intensiteten till max. I argentinarens storslagna figurer känner man igen sitt eget triviala känsloliv som i en genialisk karikatyrteckning. ”Tunneln” gestaltar kärlekens outgrundliga svängningar mellan närhet och avstånd, via en galen kvinnomördare.
Madame Nielsen, ”Lamento”
Övers. Jonas Rasmussen, Ersatz
Både hjärtan och hus brinner i denna på svenska helt färska roman. Mångförslagna Madame Nielsen använder sig av samma strategi som Sabato – upp med hettan till max, där finns allmängiltigheten. Åtminstone när man skriver såhär bra.
Natalia Ginzburg, ”Kvällens röster”
Övers. Johanna Hedenberg, Albert Bonniers förlag
En betydligt sorgsnare men minst lika briljant förstudie till klassikern ”Familjelexikon”. I den här berättelsen om kärlek som flämtar på svag låga tecknar Ginzburg oförglömliga komiska porträtt, men också en atmosfär av stilla förtvivlan som äter sig in i hjärtat.
Thomas Mann, ”Fyra noveller”
Övers. Linda Östergaard, Albert Bonniers förlag
Den olyckliga förälskelsen som en skimrande glasruta att betrakta livet genom – alltid på avstånd. Långnovellen ”Tonio Kröger” är det tydligaste uttrycket för den tidige Manns uppgivet tragiska vision av kärleken, som evigt oåtkomlig hägring.
Nina Bouraoui, ”Om lycka”
Övers. Maria Björkman, Elizabeth Grate Bokförlag
Olycklig kärlek som man blir lycklig av. Bouraouis prosa är livsbekräftande oavsett vad den handlar om. Just här: tonåriga Maries förbjudna förälskelse i den trollbindande Diane, mot en fond av snö, död, varm choklad och den väldiga, tysta Zürichsjön.
