Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.

Nio gånger sade Henry Nowak att han inte kunde andas innan han dog handfängslad på marken i Southampton.

Hans mördare dömdes i veckan till livstids fängelse och med Nowaks familjs godkännande släpptes en film från polisen kroppskamera som fångar 18-åringens dödskamp.

Videon visar en katastrofal polisinsats och det efterföljande ursinnet har varit våldsamt.

– Det handlar om ras, skrek högerextremisten Tommy Robinson inför sina anhängare utanför polisstationen i Southampton på tisdagskvällen.

– Vi bör svara med ren och skär vrede, sade Nigel Farage, ledare för högerpopulistiska Reform UK.

Bakgrunden är denna: efter en utekväll i december i fjol stöter studenten Henry Nowak ihop med två män. Exakt vilka ord som yttras vet bara de som var där. En timme senare kommer ett nödsamtal från en man som uppger att han är sikh och att hans bror blivit utsatt för ett rasistiskt angrepp.

När polisen kommer till platsen upprepar brodern att Nowak, som halvligger mot en husfasad, förolämpat honom rasistiskt. I filmklippet hörs Nowak säga att han blivit knivhuggen och att han inte får luft.

– Det tror jag inte, kompis, svarar en av poliserna, drar den lealösa Nowak från väggen och sätter på honom handklovar.

Nowak säger igen att han inte kan andas och vädjar om att handfängslet ska tas av. Polisen upplyser honom om att han är gripen för misshandel och läser upp hans rättigheter. Sedan dör Henry Nowak.

Domen konstaterar att han huggits fem gånger med en dolk. Efter att den lästs upp höll Nowaks pappa ett tal utanför domstolen. Han sade bland annat att han inte vill att mordet på hans son ska ”användas för att skapa ytterligare splittring”.

Ändå är det precis vad som hänt.

Det är en obehaglig jämförelse, men för radikala grupperingar på högerkanten har mordet på Nowak blivit vad mordet på amerikanska George Floyd blev för Black Lives Matter. Tusentals personer har tagit till gatorna och sammandrabbat med polisen.

Högerextremister hävdar att det brittiska samhället är strukturellt rasistiskt mot vita. Denna uppfattning har i veckan börjat omfamnas av röster, till exempel av redaktörer på tidningen The Telegraph, som – åtminstone fram till nu – ansetts mer moderat konservativa.

Vi vet ännu inget om den nonchalanta polismannens åsikter eller avsikter.

Det vi faktiskt vet är att människor ofta söker efter sammanhängande förklaringar till tragedier. Det är helt enkelt svårt att acceptera att katastrofala, ja onda, handlingar ibland begås utan onda intentioner. Vi vet också att svarta i Storbritannien löper 2,2 gånger högre risk än vita att gripas av polis.

Så hur kommer det sig att alltfler vita i väst upplever att de är rasismens främsta offer trots att statistiken motsäger dem?

Författaren Kenan Malik förklarar det dels med en marginalisering av arbetarklassen, där just vita arbetande män förlorat i social och ekonomisk status. Dels med en fortfarande stark identitetspolitik, det vill säga ett politiskt engagemang som utgår från den egna sociala, etniska eller sexuella gruppens intressen.

Under 00- och 10-talet företräddes identitetspolitiken av minoriteter och betraktades därmed som vänster.

I dag hör den till högern. ”Ingen identitet är numera mer omstridd än den vita identiteten”, skriver Malik.

Polischefen i Hampshire har bett Nowaks familj om ursäkt och en utredning ska genomföras om polisens roll.

Men för de arga vita män som menar att de är utsatta för rasism verkar det inte spela någon roll. Varken lagens gång, avbön eller statistik bekommer dem. Raseriet – det vill säga känslan – är allt.

Läs mer:

Elva poliser skadade i brittiska kravaller

Share.
Exit mobile version