Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
På väg till en intervju märker jag och fotografen att navigationssystemet inte fungerar. Närmare fronten är detta fullt normalt, men här i huvudstaden Kiev ovanligt.
Det hade cirkulerat uppgifter om att kraftiga, ryska attacker var att vänta efter förra helgens relativa lugn i samband med segerdagen då Ryssland firade Nazitysklands kapitulation och slutet på det andra världskriget.
Det är Ukrainas militära underrättelsetjänst som snappat upp uppgifter om förestående anfall. Det ukrainska försvaret störde därför ut gps-systemet för att göra det svårare för ryssarna att ställa in sina drönare och missiler på mål.
Under hela dagen kommer och går flyglarmen, men i huvudstaden tar få notis om dem. Över andra delar av landet är det annorlunda – Ryssland avfyrar ett regn av drönare – över 800 – mot flera regioner, så långt västerut som Karpaterna. 14 personer mister livet, över 80 skadas.
Det våldsamma dygnet kulminerar på natten, i Kiev. Larmet ljuder en stund före ett, vid kvart över tre hörs explosioner.
En del är dova och långt bort, en och annan skarp. Det är ofta svårt att bedöma avståndet till detonationerna. Luftvärnets smällar hörs, de skyddar oss och alla andra i stan: Kiev har ett luftförsvar som få andra platser och som oftast oskadliggör över 90 procent av inkommande drönare och ballistiska missiler.
Vi gör som alla andra nattetid: skrollar i Telegramkanalerna, följer varningarna om de inkommande drönarnas riktning. Glor på kartorna där hundratals shaheddrönare är utmärkta.
Här går det få förbi att Ryssland använt den förra helgen relativa lugn – någon riktig vapenvila var det aldrig fråga om – till att fylla på sina vapenlager. Det ligger nära till hands att dra slutsatsen att det är en markering, att Ryssland vill spänna sina muskler. I ryska kanaler skryter man om en lyckad uppskjutning av den interkontinentala missil som kan bära kärnladdning.
Kievs luftförsvar oskadliggör oftast över 90 procent av inkommande drönare och ballistiska missiler.
Förra helgen var förödmjukande för president Putin: Ryssland hade inte bara skurit ned på segerdagsfirandet, man tvingades också be ukrainarna att låta bli Moskva. Ukraina har visat att deras långdistansdrönare når långt och kan träffa med precision.
Segerdagen avslutades med Putins kommentarer om att kriget kan närma sig sitt slut, som tolkats som en om än liten, liten öppning: en dörr på glänt för verkliga förhandlingar. Den glipan drogs emellertid snart igen, med andra uttalanden från Kreml om att Ryssland absolut inte viker sig från kravet på Donbass, ett villkor för fred som Ukraina aldrig kan acceptera.
När natten summeras i Kiev har en människa dött och minst 36 skadats, varav elva räddats ur ett kollapsat bostadshus. Flera bränder har brutit ut, lägenheter och en affärsgalleria demolerats. När det gryr snurrar alltid samma tankar i min trötta hjärna: det ofattbart primitiva med ett krig, att med vilje förstöra livet för andra människor. Hur meningslöst det är.
Ytterligare en explosion hörs efter sjutiden. Ukrainarna har vant sig vid det här, de är inte förvånade. De har sovit dåligt eller inte alls, kaféerna håller öppettiderna och säljer stark cappuccino i ottan.
Faran över-signalen kommer först klockan 8.43.
