Simon Campanello: Ny studie visar att skärmtid inte är så farligt för barn – men det finns ett problem

Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.

Vad händer med våra barn när de tillbringar allt mer tid framför skärmar? Det är en fråga som kommit att genomsyra modernt föräldraskap.

Magkänslan är att skärmtid är dåligt. I boken Den ängsliga generationen, som släpptes häromåret, beskriver socialpsykologen Jonathan Haidt en värld där våra barn slutat springa runt och leka i grannskapet och börjat söka sig till den digitala världen i stället.

Boken har mött en hel del kritik för hur den tolkat forskning kring skärmtid, men själva utgångspunkten är svår att argumentera mot. Barn har – i varierande utsträckning – bytt lekpark mot Ipad, fotboll mot Youtube och umgänge i verkliga livet mot sociala medier.

För små barn är det exempelvis belagt att en överdriven skärmtid kan stjäla tid från sociala interaktioner och försämra språkinlärning och att sociala medier kan försämra barns koncentrationsförmågan.

Men det har varit svårt att fullt ut belägga hur och i vilken grad skärmarna påverkar barns psykiska mående. Det finns flera studier som pekar på att barn som mår dåligt ofta har hög skärmtid. Men hur ser orsakssambandet ut? Får skärmarna våra barn att må dåligt, eller är det så att de barn som redan mår dåligt söker tillflykt och distraktion i skärmarna?

Och vad händer på sikt? Om du låter din femåring fastna framför skärmen, hur påverkar det honom eller henne tio år fram i tiden?

Inte särskilt mycket, visar det sig. Åtminstone om man ska tro en ny skotsk studie som nyligen publicerades i den vetenskapliga tidskriften JAMA Network Open.

Forskarna använde data från en stor nationell undersökning som följt 3 786 barn via enkätundersökningar som gjorts när barnen var fem, tio och femton år gamla. De har jämfört skärmtiden med barnens psykosociala välmående, och justerat resultatet efter barnens familjeförhållanden.

Studien visar att barn som hade hög skärmtid i femårsåldern visserligen löpte större risk att ha psykosociala svårigheter i tioårsåldern – men den tendensen föll helt bort vid den sista mätpunkten när barnen fyllt 15. Då fanns inte längre något samband mellan hög skärmanvändning tidigt i livet och psykosociala svårigheter.

I 15-årsåldern ser forskarna däremot två trender. Barn som tillbringar väldigt mycket tid med att spela dataspel uppvisar fler problem än snittet, likaså barn som inte alls använder sociala medier.

Men återigen går det inte att peka på att det är dataspel eller brist på sociala medier som skapar problemen. Det kan lika gärna röra sig om grupper som känner sig utanför som undviker sociala nätverk eller söker tillflykt i dataspel. Vi vet inte hur orsakssambandet ser ut.

Vid en ytlig anblick skulle studien kunna vara en glädjande nyhet för oroliga småbarnsföräldrar. Det verkar ju som att barn som fick en hög dos skärm i femårsåldern i regel inte fick några större, kvarhängande problem. Den talar alltså emot tesen att skärmtid i sig är skadligt för barns mående.

Problemet uppstår när man tittar på datumen. De första enkäterna, som gjordes när barnen var fem år gamla, genomfördes under 2009 och 2010. Det är alltså precis i början av smartphonerevolutionen, Ipads fanns knappt och högoktaniga videotjänster som Tiktok och Youtube Shorts var inte ens påtänkta. Skärmtiden bestod fortfarande av linjär tv, dvd-filmer och tv-spel.

Själva skärmtidsforskningen är fast i ett slags paradox. Det krävs långa studier för att undersöka hur vi och våra barn påverkas på sikt, men när det gått över 15 år från första mätpunkten till att studien publiceras har teknikutvecklingen för länge sedan sprungit om vetenskapen.

Det visar hur trubbigt själva begreppet skärmtid är. De flesta forskare är i dag överens om att effekten på hjärnan, koncentrationsförmågan och måendet inte är densamma om du ägnar en timme åt att spela ett klurigt dataspel som om du doomscrollar dig igenom ett evigt flöde av dopaminstinna kortvideor.

Forskarna är själva tydliga med att världen i dag inte ser ut som den gjorde när undersökningarna började. Samtidigt gör de en viktig poäng, och skickar en liten känga till aktörer som Folkhälsomyndigheten som i sina rekommendationer jämställer all form av skärmtid:

”I en värld där skärmanvändning är normen, finns det en kritisk brist på kunskap på vad som utgör hälsosam skärmanvändning”, skriver forskarna i sin artikel.