Det är rusningstrafik på Ringvägen. Cyklister plingar och stressade stockholmare skyndar fram. Mitt i stöket står Kevin Kjelldahl och Lena Nisula Wester, med ledarhunden Lystra och varsin vit käpp.
– Hade det inte varit för att jag jobbar på Södermalm nu hade jag försökt vara här så lite som möjligt. Jag får panik av att vara här, säger Kevin Kjelldahl.
Utanför Åhléns gömmer sig ett av vardagens hinder för synskadade: att ta sig till Skanstulls busstation. För att komma dit måste man passera en cykelbana utan övergångsställe.
– Cyklar är tysta – tills de är precis framför en, säger Lena Nisula Wester, som är vice ordförande för SRF i Stockholms stad.
Här har Lena och Kevin hört om flera incidenter, och nyligen tvingades en cyklist tvärnita framför Lena när hon chansade på att det var fritt fram.
Enligt Kevin Kjelldahl, som är intressepolitisk ombudsman på SRF i Stockholms stad, har organisationen flera gånger påtalat säkerhetsproblem med cykeltrafik i nära anslutning till gångbanor, och att oreglerade cykelbanor måste passeras – till exempel för att nå övergångsställen för biltrafik.
I Stockholms stads program står det att personer med funktionsnedsättning ska kunna förflytta sig, vistas i och använda stadens alla miljöer på jämlika villkor som andra. Det står även att hinder ska åtgärdas så att staden blir tillgänglig och användbar för alla.
Kevin kallar styrdokumentet för ”fina ord som inte efterlevs”.
– Om staden ändå försökte ha en kommunikation kring det, kanske man skulle kunna leva med att det blir bra på många ställen, men inte överallt. När man inte får något gehör alls är det inte lika lätt, säger han.
På grund av oförutsägbara förseningar i färdtjänsten, som fungerar som komplement till kollektivtrafiken, väljer många synskadade att ta bussen eller tunnelbanan, förklarar de.
Enligt Kevin Kjelldahl uppmuntrar också regionen indirekt till att välja kollektivtrafiken, eftersom färdtjänstkortet även inkluderar ett SL-kort. Därför, menar han, är det extra viktigt att det är säkert att ta sig fram.
På Medborgarplatsen i Stockholm visar de ytterligare ett problem de påverkas av. En hög trottoarkant gör att många färdtjänstchaufförer vägrar att köra hela vägen fram till Medborgarhuset – en viktig mötesplats för många i förbundet.
– Där inne bedriver studieförbundet Sensus verksamheter för just vår målgrupp, förklarar Kevin.
I stället släpper färdtjänsten av en bit bort, och på vägen till Medborgarhuset måste man passera ännu en oreglerad cykelväg på väg till ett övergångsställe.
Nu har det gått tre år sedan SRF kontaktade staden och fick som svar att trottoarkanten skulle åtgärdas, säger Kevin. Ändå är kanten fortfarande 15 centimeter hög.
När de tar upp problemen de möter i sin vardag med politiker upplever de ofta att svaren är positiva, utan att något görs.
– Särskilt nu när det är val låter det på det sättet. Problemet är att det inte finns någon intressekonflikt i våra frågor. När alla partier tycker lika tänker man att det borde hända saker extra fort, men konstigt nog händer inget, säger Kevin Kjelldahl.
Trafikborgarråd Lars Strömgren (MP) säger att planen är att åtgärda kantstenen i vår.
– Jag förstår att det är frustrerande att det har tagit så lång tid att åtgärda detta. Vårt mål är att synpunkter om bristande tillgänglighet ska åtgärdas mycket snabbare.
Samtidigt tycker han inte att stadens styrprogram har för högt satta mål.
– Vi jobbar med styrdokumentet löpande och det måste gå att nå. Sen kan inte allt ske direkt utan vi behöver hela tiden förbättra saker, och ibland har olika funktionsnedsättningar olika behov och det behöver göras en sammanvägd lösning.
Strömgren säger att staden haft kontakt med SRF via trafiknämndens funktionshinderråd minst tre gånger i år. Han delar inte bilden om en bristfällig kontakt.
– Det som är bra med rådet för funktionshinderfrågor är att man bygger upp en relation och en kontinuitet. Man kan alltid göra mer, men jag är positiv till den dialog vi har.
Strömgren bekräftar att det på många platser saknas tydliga passager för gående som ska passera över cykelbanor, enligt honom på grund av äldre infrastruktur. De byggs successivt om, säger han.
Men på frågan om situationen vid Skanstull säger Strömgren att det är för dyrt att ha trafiksignaler ”vid varje korsningspunkt” och skapar sämre framkomlighet för gående och cyklister.
Lena Nisula Wester, som också är ledamot i trafiknämndens funktionshinderråd, menar att rådet får lämna synpunkter för sent, efter upphandlingar har gjorts. Hon önskar att det gick att påverka kraven innan exempelvis snöröjning och cykelåtgärder upphandlas.
Lena och Kevin lyfter hur stadens snöröjning i vintras inte klarade att hantera den stora mängden snö som föll. Tiotusentals felanmälningar kom in till staden och för de synskadade, berättar Kevin, kan ofungerande snöröjning leda till isolering.
– När staden plogar upp snövallar framför övergångsställen blir vi hindrade från att nå dem och kan i praktiken inte använda vår vita käpp för att ta oss fram tryggt i staden, säger han.
Lars Strömgren säger att staden har följt upp bristerna hos entreprenören och att tillgänglighet prioriteras i upphandlingar.
