I januari 2013 slog en bomb ned i spansk politik. Schweiz meddelade domstolen Audiencia Nacional att regeringspartiet Partido Populars (PP) kassör, Luis Bárcenas, hade konton på minst femtio miljoner euro i schweiziska banker.
Pengarna, det förstod alla, var behållningen efter en tidigare korruptionshärva, Gürtel-fallet, där storföretag vunnit feta statliga kontrakt via betalning under bordet till PP.
Bárcenas greps och partiet slogs av panik. Kassören visste ju allt: vem som mutat, vem som låtit sig mutas och vilka av partiets toppnamn – nästan alla – som fått dusörer ur den så kallade ”B-kassan”.
Dåvarande inrikesminister Jorge Fernández Díaz och hans generaldirektör Francisco Martínez iscensatte då, enligt misstankarna, en djärv operation.
Samtidigt som polis och åklagare utredde mutskandalen, så satte regeringen upp en parallell, hemlig, utredning med motsatt uppdrag. I stället för att klarlägga hur Bárcenas skött mutpengarna för partiets räkning – så ville den hemliga operationen hitta och förstöra bevismaterialet innan det kom i åklagarnas händer. Framför allt ville man komma över Bárcenas papper och inspelningar.
Familjen Bárcenas hade en chaufför, Sergio Ríos, som också var hans betrodde allt-i-allo. Om Ríos spionerade på Bárcenas, lovade man honom, så skulle han få pengar och ett fast jobb inom polisen efteråt. Men Ríos hittade inte det regeringen framför allt var ute efter: Bárcenas inspelade telefonsamtal med premiärminister Mariano Rajoy.
En dag i oktober 2013, då Bárcenas befann sig i fängelse, ringde det på dörren hemma hos familjen. Där stod en präst, som sade sig ha fått i uppdrag av biskopen att få till stånd bättre villkor för Bárcenas i fängelset. När ”prästen” släppts in tog han fram en pistol, bakband Bárcenas fru, son och städerska. De skulle inte släppas förrän de lämnade ifrån sig usb-minnet med ”inspelningarna av Rajoy”.
Sonen Willy Bárcenas, i dag känd popsångare, lyckades slita sig loss. Tillsammans med städerskan övermannade han ”prästen”, som greps och visade sig vara en småtjuv och missbrukare. Händelsen gjorde klart för Bárcenas att mäktiga krafter utan skrupler bestämt att tysta honom. Så snart han samarbetade med utredningen hårdnade hans villkor i fängelset. 2015, under en kort permission från fängelset, upptäckte Bárcenas att usb-minnet med de explosiva politikersamtalen försvunnit. Bárcenas hade också sparat filerna i molnet, men han raderade dem.
Det finns ett stort bevismaterial som Kitchen-operationen inte lyckades förstöra
I dag är Bárcenas fri sedan drygt ett år, och ångrar att han förstört inspelningarna. Han vill hämnas på sin partiledning, som organiserade överfallet mot hans familj och njöt frukterna av hans brott – men lät honom ensam ta straffet.
Det finns ett stort bevismaterial som Kitchen-operationen inte lyckades förstöra, i synnerhet Bárcenas protokoll över penningflödena, där initialerna ”M.R.” ofta förekommer. På torsdagen vittnar Mariano Rajoy i målet. Han är ännu inte åtalad, men hans situation är prekär. Hans forne inrikesminister Fernández Díaz, den huvudåtalade, väntas säga till sitt försvar att han bara lydde order från Rajoy. Han väntas också peka ut flera andra dåtida ministerkolleger.
Kitchen-skandalen, via ett misstroendevotum i kongressen, förde sommaren 2018 socialistiska PSOE till makten, som partiet behållit sedan dess.
Fakta.Rättegången
● De huvudåtalade i Kitchen-rättegången är förre inrikesministern Jorge Fernández Díaz, förre generaldirektören Francisco Martínez och en rad höga polisbefäl.
● De anklagas för att ha missbrukat polisen och dess resurser för olaglig verksamhet och för att ha förstört bevismaterial. Sergio Díaz, chauffören som spionerade på sin chef Bárcenas, hör också till de åtalade. I hans fall gäller åtalet sabotage av polisundersökning.
● Att affären fått namnet Kitchen beror på att Díaz av sina uppdragsgivare kallades ”kocken”.
● Åklagaren har yrkat på straff mellan tio och trettio år för de åtalade. Om dessa väljer att ”sjunga ut” så väntas fler åtal i saken, kanske också mot förre regeringschefen Mariano Rajoy.




