Hunden sägs vara människans bästa vän. Som många synskadade har Hans Börjesson ett alldeles extra speciellt förhållande till sina ledarhundar.

Den första, Kim Salabim, gjorde att han kunde åka till vandrarhemmet på Käringön utan mänsklig ledsagare, den var med honom på fiskeresorna till Nordnorge och hjälpte honom att hitta rätt på flyget till Spanien.

Rasken, som med Sven Wollters tillåtelse var döpt efter skådespelarens rollfigur, var lika trogen, men omkom i en ovanlig olycka för tio år sedan. Hunden låg i bagageutrymmet i kompisens kombi, när de rullade in på macken för att tanka bilen med vätgas. Något gick snett vid tankningen och Hans slogs medvetslös vid explosionen, men undkom liksom kompisen utan allvarliga skador.

Rasken däremot omkom omedelbart och Hans var förkrossad.

– Allt blev tomt. Att umgås med sin trotjänare alla dagar i sex år sätter sina spår, säger han.

Ersättaren Jara, döpt efter den chilenske protestsångaren Victor Jara, mördad av landets militärjunta, var lika tillgiven och en dag på väg hem från affären gjorde hunden honom rik.

– Du vet, vi hade varit handlat och på vägen hem började hon dra åt höger in i en spelbutik. Hon hade hittat lösgodis där på golvet en gång och det var väl det hon kom ihåg, säger Hans.

Väl inne i butiken köpte han en Harry Boy, som blev liggande hemma i röran på ett bord i flera veckor tills en kompis fick honom att komma ihåg den och gå tillbaka till spelbutiken och fråga om det var någon vinst på travspelet. Det var det: drygt 244 000 kronor.

Vi sitter i hans radhus i Kungälv och lyssnar på historier och minnen som vittnar om en synskadad som med hjälp av ledarhund lever ett synnerligen aktivt liv. Hans, som kallas Hasse och ibland för Husse, var 30 år gammal när han till följd av sin diabetes förlorade synen, men han beslutade sig för att det inte skulle få dämpa hans lust att resa och uppleva nya miljöer. Han har kunnat leva ett bra liv trots sitt svåra handikapp.

Nu är han ledsen och förbannad. Anledningen: Han har väntat i månader på en ny ledarhund och känner sig bortprioriterad.

Jara avled i cancer i april. Hans erbjöds en ny ledarhund, men när hunden skulle vänjas in uppträdde den, enligt Hans, inte som en välutbildad ledarhund ska göra.

– Det dök upp en massa problem när hunden introducerades och det blev tydligt för mig att den här hunden hade stora brister. För mig är det uppenbart att dessa var kända, men ändå har man startat introduktionen, säger Hans.

När Myndigheten för delaktighet (MFD), som har hand om tilldelningen, inte omgående erbjöd honom en alternativ hund bestämde han sig för att undersöka hundens bakgrund. På sociala medier fick han kontakt med en annan synskadad, som erbjudits hunden.

– Det visade sig att hon också lämnat tillbaka den av samma anledning som jag gjorde, säger Hans, som med över 30 års erfarenhet av ledarhundar tycker sig vara väl lämpad att bedöma om en hund fungerar eller inte.

Han förstår att det finns andra synskadade som väntar på att få sin hund.

– Men jag tycker att den som haft ledarhund tidigare borde prioriteras. Jag är gammal och ensamstående. Jag känner mig utlämnad åt MFD:s godtycke, säger Hans och efterlyser en bättre dialog från myndighetens sida.

Sofie Trulsson, sektionschef på MFD, säger att myndigheten inte kommenterar enskilda fall, men har förståelse för Börjessons frustration. Hon betonar att myndigheten alltid försöker att hålla nere den tid som den synskadade tvingas vara utan hund.

– Det handlar om att hitta rätt hund till rätt förare och det är viktigare att det blir rätt matchning än att det går fort. Därav kan vi inte utlova exakt när du ska få din hund, säger Trulsson.

MFD har ramavtal med två leverantörer och alla hundar måste klara ett slutprov innan de matchas ihop med sin förare.

– Det händer att förare lämnar tillbaka hunden och då har vi möjlighet att lämna tillbaka den till leverantören, om vi bedömer att den inte fungerar. Men om hunden däremot bedöms uppfylla kraven som finns på en ledarhund, då omplacerar vi den, säger Trulsson.

Hans Börjesson kan tidigast få en ny hund till hösten.

Tills dess är den vita käppen hans hjälpmedel och det är den han använder när han tar oss med till Mimers konsthall, där han i början på sommaren invigde sin utställning Mitt inre öga, vilket också är titeln på en bok, som utkom 2024.

– Målet med utställningen är att utmana fördomar och ge besökaren en ny syn på hur det är att vara synskadad, säger han.

Läs mer:

Ledarhundsförare i upprop mot myndigheten

Share.
Exit mobile version