”Västvärlden borde sluta hoppas att Ryssland kollapsar av sanktioner”

– Det är bekvämt för västvärlden att tänka: Bara vi fortsätter med sanktionerna mot Ryssland klappar de ihop. För då behöver man ju inte satsa en massa pengar på sitt eget försvar.

Det säger Nikolaj Petrov, en av medförfattarna till rapporten ”Cracks in the Kremlin walls”. Den ges ut av New Eurasian Strategies Centre, en tankesmedja finansierad av den Putinkritiska oligarken Michail Chodorkovskij.

Inom EU växer förhoppningarna att Ukraina har vänt kriget, tack vare sitt nya övertag på drönarfronten. Dessutom spekuleras det om sprickor i Kreml. Nyligen gick till exempel chefen för estniska underrättelsetjänsten ut med en intervju i CNN, där han sade att den ryska ledningen inte längre tror på seger.

Önsketänkande, säger Nikolaj Petrov.

– Allt tyder på att Putin och hans krets håller fast vi målet att ta hela Donetsk- och Luhanskområdet.

På senare tid har västliga experter och beslutsfattare – samt Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj – allt oftare upprepat siffran 35 000. Det vill säga att Ryssland förlorar 35 000 soldater i månaden och att om man bara låter tiden ha sin gång kommer Ryssland att förlora utnötningskriget.

Enligt Petrov glömmer alla den oundvikliga följdfrågan:

– Om Ryssland förlorar 35 000 i månaden, hur många förlorar Ukraina? Och vilket land har större reserver att ösa ur? I längden kan Ukraina inte vinna på det här sättet.

Petrov medger att den ryska ekonomin visserligen inte går särskilt bra. Ryssland har gjort sig beroende av Kina, de utländska investeringarna lyser med sin frånvaro. Den ekonomiska tillväxten, under flera år konstgjort uppblåst av krigsekonomin, har stannat av.

– Den ryska ekonomin är mycket primitiv och enkel. Men det är också det som gör den så stabil. Ryssland har ingen avancerad teknologi och det finns inga utsikter till stabil tillväxt på lång sikt. Men det betyder inte att ekonomin kommer att kollapsa inom de närmaste fem åren.

Det som däremot kan bli ett problem för Putin är säkerhetsstrukturerna. På ryska använder man samlingsnamnet silovye struktury. De utgör en stat i staden. Bara säkerhetstjänsten FSB uppskattas i rapporten ha 200 000 anställda, medan inrikesministeriets egen milis Rosgvardija har 370 000 beväpnade män under sig. Armén har 2,4 miljoner anställda, av vilka antalet soldater är 1,5 miljoner.

Framför allt FSB och Rosgvardija ses ofta som Putins personliga skydd. Samtidigt litar han inte på dem och utser därför oftast chefer som kommer från helt andra områden. Detta för att de inte ska bli för självständiga. Putin har också förnyat och föryngrat tjänstemannakåren. Det var nödvändigt, eftersom många av de äldre cheferna helt enkelt hade börjat avlida på sina poster.

Denna personalpolitik har lett till följande problem: Inom ryska armén och säkerhetsstrukturerna lönar det sig inte att visa kompetens. Det enda som gäller är att vara Putin fullständigt lojal.

– På fyra år av krig har ryska armén inte producerat en enda krigshjälte. Det finns inga legendariska generaler och det är inte en slump, konstaterar Petrov.

Eftersom duglighet inte belönas är militären och säkerhetstjänsten dysfunktionella. De gör lätt misstag. Något man ofta har sett till exempel i ryska arméns agerande vid fronten.

– Fördelen för diktaturer i jämförelse med demokratier är att de kan handla snabbare och mer strategiskt. De behöver inte bekymra sig över väljarnas åsikt. Men nackdelen är att priset man betalar för sina misstag ibland kan vara mycket högt, konstaterar Nikolaj Petrov.

En orsak till att Putin över huvudtaget beslöt att invadera Ukraina var hans fasta övertygelse om att ukrainarna skulle välkomna ryska armén. Den grundades i sin tur på felaktiga rapporter av FSB, som var rädda för att lämna in information presidenten inte ville höra.

Sedan dess har Ryssland förlorat troligen kring en halv miljon i stupade soldater och minst lika många sårade.

Att säkerhetsstrukturerna är så tuktade kan i förlängningen bli ett problem för Putin. Inte för att de kommer att göra uppror mot honom, utan för att de i oväntade situationer inte vågar fatta några egna beslut.

En sådan situation skulle kunna uppstå om det blir någon form av fredsavtal och Ryssland avmobiliserar, säger Nikolaj Petrov.

– Avmobilisering skulle innebära en enorm risk för Putins system. Därför kommer den inte att ske så länge han sitter vid makten. Han tar helt enkelt inte risken att låta hundratusentals beväpnade män återvända från fronten. Därför kommer kriget att fortsätta, men det kan hända att det ändrar form.