”Vi hade order att skjuta alla i svart”

Stegen som hörs i korridoren kommer från en person som bär gummitofflor. Som fångar brukar göra.

Nikolaj Kartasjev dyker upp bakom hörnet. Jag känner igen honom från de ukrainska intervjuerna jag läst, trots att huvudet nu är rakat. Lång och avmagrad, bruna ögon, smal mun. Mörkblå Nike-shorts och en svart, ärmlös tröja.

Blicken röjer ingenting. Den är som en glatt yta, ogenomtränglig. Kartasjev har suttit tre och ett halvt år i häkte, blivit förhörd otaliga gånger. Hans ansikte är uttryckslöst som en sfinx.

Den 24-årige svetsaren anklagas för krigsbrott i Butja utanför Kiev. Han är omtalad i Ukraina eftersom han i ukrainska medier har sagt att han inte ångrar sig. Bland ryska krigsbloggare är han däremot en hjälte, hyllad för sin ”ryska karaktärsfasthet”.

Nikolaj Kartasjev står anklagad för att ha dödat minst två civila: 25-årige väktaren Valerij Koltunov från Butja och 34-åriga Oksana Sulyma från Kiev. Korpralen erkänner att han sköt Koltunov, men säger att det var i självförsvar. Mordet på Sulyma vidkänner han inte alls.

Efter en ansökningsprocess på flera månader har vi fått tillåtelse av fängelsemyndigheterna att träffa Kartasjev. Men den formella frågan om att få intervjua honom ska ställas av mig direkt till honom. Fångvakten har väckt Kartasjev mitt i en tupplur, han är sömndrucken och behöver gå på toaletten. Särskilt vänligt inställd är han inte. Men när han kommer tillbaka är han redo för intervjun – med ett förbehåll.

– Jag kommer inte att svara på alla frågor.

Fotografen Daniel Costantini, Nikolaj Kartasjev och jag är ensamma i det trånga lilla rummet. Ute i korridoren står fångvaktaren, som knappt bryr sig om att lyssna.

Att Kartasjev hamnade vid fronten är egentligen inte särskilt överraskande. Han är från en småstad utanför Rostov – ryska armén rekryterar helst i provinsen. Han var i rätt ålder när förberedelserna för kriget började.

”Jag började jobba ganska tidigt för att tjäna egna pengar”

Nikolaj Kartasjev växte upp i Novosjachtinsk, några kilometer från ukrainska gränsen.

– Pappa är byggarbetare. Han jobbade på olika ställen i Ryssland, till exempel på byggen inför OS i Sotji. Jag började också jobba ganska tidigt för att tjäna egna pengar.

Tonåringen Nikolaj tog ströjobb i bland annat restaurangbranschen. I de senare tonåren började han åka med sin pappa till byggplatser och gruvor som dagsverkare.

– Pappa visste hur man gjorde saker. Han kunde allt och lärde upp mig också. Han jobbade ofta två veckor eller en månad i stöten och var sedan hemma lika länge.

Kartasjev har inte växt upp i överflöd, men inte heller i armod. Föräldrarna förvärvsarbetade och han anser själv att han hade en fullkomligt ”normal barndom”.

– Vi hade råd att köpa allt vi behövde. Och vi blev uppfostrade.

Våld i hemmet förekom. Det betrakar inte Kartasjev som något märkligt. När han var fem eller sex lämnade han hemmet en kväll för att gå på strövtur.

– Det var på kvällen och mina föräldrar kunde inte hitta mig. När jag kom hem fick jag ett kok stryk av pappa. Så trots att han inte alltid var hemma såg han till att sätta pli på mig.

Skolan gick okej. Favoritämnet var matematik. Att Kartasjev utbildade sig till svetsare i stället för att fortsätta på gymnasiet berodde främst på praktiska omständigheter.

– Men jag hann inte ens hämta ut mitt diplom, eftersom jag blev inkallad till militärtjänst sommaren 2021.

Ryska soldater beskrivs ofta som outbildade och illa förberedda. Det var inte fallet med Kartasjev, som sändes till Pskov nära estniska gränsen där han utbildades till riktare på 76:e gardesdivisionen. (Riktaren är den som riktar vapnet på en granatkastare.) Han trivdes med utbildningen och skrev på kontrakt för att bli yrkessoldat.

– Vi fick hoppa fallskärm och åka på övningar. Vi deltog i tävlingar, vi övade för alla tänkbara scenarier. Drillades i sjukvård, taktik, skjutskicklighet. Jag tränade tyngdlyftning på fritiden och deltog i tävlingar.

I slutet av februari 2022 skickades Kartasjev tillsammans med sitt regemente till Belarus på en övning.

– Den 23 februari sade de: Om frågan inte blir löst på fredlig väg tågar vi mot Kiev.

Var ni oroliga?

– Nej. Vi var ju förberedda. Vad tror ni armén finns till för?

Många ryska soldater säger att de inte visste att de skulle kriga i Ukraina.

– Vi visste. De sade det till oss.

Två dagar senare körde Kartasjev och hans regemente in i Ukraina med sina stridsvagnar.

– Ukrainska sidan av gränsen var helt obevakad. Det fanns ingen där. Vi bara körde över gränsen och fortsatte mot Kiev.

”Det var explosioner både framför och bakom oss”

Att nå Butja tog tid, eftersom vägen var blockerad av stridsvagnar. Den 27 februari på förmiddagen körde gruppen in i förstaden utanför Kiev och möttes av hårt motstånd. Ukrainska artilleriet sköt oupphörligt på de ryska trupperna.

Kring 11-tiden på förmiddagen passerade Kartasjevs stridsvagn varuhuset Novus.

– De besköt oss med 30-millimeterskanoner. En soldat ur min besättning fick högerarmen avsliten. Det var explosioner både framför och bakom oss, ett flyganfall svepte förbi alldeles nära.

Bild 1 av 2

Bild 2 av 2

Då, säger Kartasjev, kom en kille i svarta kläder springande. Det var Valerij Koltunov, en väktare vid varuhuset Novus. DN intervjuade Koltunovs morbror i Butja i somras.

Kartasjev sköt honom med sin automatkarbin. Någon timme senare förblödde han.

– Vi hade fått order om att skjuta alla i svart, eftersom hemvärnet var svartklädda. Jag hade ju ingen aning om vem han var. Han kunde ha haft en granat. Vad borde jag ha gjort? Vinkat åt honom och sagt att han skulle gå därifrån?

”Jag hade inget att göra med vem exakt våra fiender var. Jag utförde ordern.”

Är det en laglig order att alla som är klädda i svart ska skjutas?

– Det är en helt normal order. Innan dess hade vi blivit beskjutna av svartklädda personer, därefter fick vi en order om att svartklädda skulle betraktas som fiender. Jag hade inget att göra med vem exakt våra fiender var. Jag utförde ordern.

Enligt Kartasjev befann sig Koltunov på fel ställe vid fel tidpunkt.

– Och det bevisas av att det längre fram fanns en vägspärr där de där skäggiga terroristerna var stationerade.

Tycker ni synd om honom?

– Han ville själv vara där. Varför ska jag tycka synd om honom? Det var hans val.

Enligt ukrainska förundersökningen stod Valerij Koltunov och instruerade folk att ta sig ner i skyddsrummet då Kartasjev sköt honom från stridsvagnen. Kartasjev vidhåller att Koltunov kom springande emot honom.

Mordet på den 34-åriga Oksana Sulyma vill han inte kommentera alls. Sulyma hölls som fånge av ryska soldater i flera dagar. Hon blev våldtagen och torterad.

– Jag var inte där, säger han kort.

En svartbrokig katt tassar in i rummet och hoppar upp i Kartasjevs famn. Den trampar runt i hans knä, lägger tassarna på hans bröst. Han kör inte bort katten, men kelar inte heller med den.

Knappt ett år efter att han deltagit i Butja-invasionen tillfångatogs Kartasjev. Den 6 februari 2023 hade han sänts ut tillsammans med en annan soldat för att avlösa några vakter i de ryska linjerna. Plötsligt öppnade ukrainska sidan eld. Kartasjevs kamrat sårades, själv tog han skydd bakom ett träd.

– De ukrainska soldaterna smög sig på oss bakifrån. Jag var upptagen med att titta framåt och dessutom hade jag en trehundring att ta hand om. (”Trehundring” är soldatslang för sårad.)

De ukrainska soldaterna hade vita kamouflagedräkter. Kartasjev såg inga armbindlar och trodde att de var ryssar. (Ryska och ukrainska soldater använder olika armbindlar för att känna igen varandra.)

– Jag sade till dem: ”Fienden är därborta.” Då såg jag att de hade gröna armbindlar under kamouflagedräkterna. Och fattade att det var kört.

Enligt Kartasjev blev han väl behandlad av de ukrainska soldaterna. När han förhördes av säkerhetstjänsten blev han däremot slagen, säger han.

– De kunde komma och misshandla mig mitt i natten, med basebollträn och skruvmejselspetsar.

Förhörsledarna redde snabbt ut att Kartasjev hade varit i Butja. Därefter flyttades han till ett vanligt häkte och står nu åtalad för mordet på Valerij Koltunov och Oksana Sulyma. Rättegången mot Kartasjev pågår som bäst.

I tre och ett halvt år har han suttit i häktet i centrala Kiev. Det ligger nästan mitt i stan. Ryssland har intensifierat sina anfall mot Kiev, han hör de nya ryska jetdrönarna dag och natt.

– Ukrainska luftvärnet klarar inte längre av att ta ner våra drönare. Och vi har många flera av dem nu.

Vet ni om att ett barnsjukhus ligger här i närheten? Ryssland bombade det 2024.

– Ochmatdyt? Vet ni vad som också finns i närheten? Ukrainska luftvärnet. Jag vet att det står en massa luftvärnspjäser här kring häktet, senast imorse hörde jag hur de sköt. Luftvärnet står här precis bakom. Drönarna träffar hus därför att Ukraina skyddar sitt luftvärn genom att placera dem vid civila byggnader. Är det normalt?

Det finns ett sätt att få slut på det hela, nämligen att Ryssland lämnar Ukraina.

– Ryssland kommer inte att lämna Ukraina. Det kan jag säga med säkerhet. Inte ens om Putin avgår kommer det att ske. Ryssland kommer att avsluta det här kriget när man har fått det man vill ha. Vi behöver resurserna i Donetsk- och Luhanskdistriktet.

”Ryssland kan inte vara utan krig. Det stagnerar, armén utvecklas inte om den inte krigar.”

Anser du att Ryssland som ett större och starkare land har rätt att ta vad landet behöver?

– Det är inte det att Ryssland är större. Landet kan inte vara utan krig. Det stagnerar, armén utvecklas inte om den inte krigar. Ta situationen när vi gick in i Ukraina 2022 – om vi hade haft allt från början, alla de resurser vi har i dag, skulle kriget ha varit över på en eller två veckor.

Kartasjevs enda nyhetskälla i häktet är ukrainska tv-nyheter. Han lärde sig snabbt att förstå språket. När fångvaktarna tilltalar honom på ukrainska hänger han också med.

– Det är inte svårt. Ukrainskan liknar ju ryskan så mycket, bara vissa ord som skiljer.

De ukrainska nyheterna kallar han propagandistiska.

– De kallar oss rasjisti, moskali (ukrainska skällsord för ryssar). Jag gillar det inte.

Är det konstigt att ukrainarna inte gillar att ni har invaderat deras land?

– De kallar Putin Pujlo (en skämtsam form av ordet chujlo, som betyder kuk). Är det normalt? Iranierna och venezuelanerna har inga sådana skällsord för Trump.

Bittrast är Kartasjev ändå inte på ukrainarna, utan på sina egna landsmän som kämpar i Ryska frivilligbataljonen RDK. Den består av ryssar som har gått över till Ukrainas sida.

– De kommer att bli upphittade. De ska återföras till Ryssland och där ska de avrättas. De har förrått sitt folk.

Bland de ryska krigsbloggarna är Kartasjev en hjälte. Bloggaren Kirill Fjodorov berömmer soldaten för hans viljestyrka och höga soldatkvalitet. ”Detta är vad rysk karaktärsfasthet betyder – Kartasjev visar total kallblodighet och själslig styrka”, skriver pseudonymen Podslusjano Kursk på Vkontakte efter att Kartasjev låtit sig intervjuas av den ukrainska grävsajten Slidstvo. Där säger han att han tänker fortsätta kriga om han blir utväxlad.

Själv rycker Kartasjev på axlarna.

– Jag har ingen aning om allt det där. Här i häktet har jag bara fått höra att jag inte borde ha sagt de där sakerna. Att jag redan är att betrakta som död.

Efter en dryg timme avslutar vi intervjun och fångvaktaren kallas in. Kartasjev stiger upp och går ut i korridoren. Utan att titta på oss, utan att säga adjö.

Han går raka vägen till sin cell. Fångvaktaren någon meter bakom, utan att behöva ge några order. Det här har de gjort många gånger.

Vid cell nummer 407 ställer sig Kartasjev till höger om ståldörren, med ansiktet mot väggen. Vakten låser upp dörrarna. Den första, yttre ståldörren har två lås, den inre gallerdörren har ett. Nycklarna rasslar tre gånger.

Kartasjev går in i cellen. Dörren stängs med en dov smäll.

Utanför fängelseporten vandrar vi rakt ut i Kiev. Ett gatukafé på trottoaren, Lukjanivka-marknaden på ett stenkasts avstånd, den som förstördes i våras i en massiv robotattack. Förvridna järnställningar, svartbränd korrugerad plåt. Precis intill säljer ukrainska tanter färska hallon, björnbär och plommon.

Den 21 oktober faller domen mot Nikolaj Kartasjev.

Läs också: I terrorns spår i Butja – nu ska förövaren dömas

Läs också: ”Jag hoppades på att bli sårad eller tagen som krigsfånge”

Anna-Lena Laurén: Kremls bruk av ord som ”radikala” och ”fascister” fungerar bara för en rysk publik