Pia jämför med om hon hade lämnat sin bil till en verkstad, som misslyckas med att laga den.
– Om jag då går till en annan verkstad och får bilen lagad, kan jag begära tillbaka pengarna från den första, säger hon.
Men så fungerar det inte med djurvård. Det beror på att den exkluderats från konsumenttjänstlagen. Djur räknas i rättslig mening som en sak, man kan reklamera ett köp om det är fel på hunden – men inte felaktig vård.
I Pias fall började det med att hennes 11-åriga chihuahua kliade sig i ögonen. Hon remitterades först till en ögonspecialist. Sedan genomfördes en magnetröntgen av hela kroppen och hon genomgick en allergiutredning. Allt detta gick på omkring 40 000 kronor. Som tur var täcktes det mesta av hennes hundförsäkring, men en stor del av maxbeloppet förbrukades. För Pias del blev kostnaden omkring 10 000 kronor.
Enligt Pia bad hon veterinären vid den allra första undersökningen att de skulle kontrollera chihuahuans tänder, eftersom hon visste att det är vanligt att de får problem med dem.
– Hon sa att de såg fina ut. Jag bad dem kontrollera dem igen nästa gång, när hunden var sövd, och de sa samma sak igen, berättar Pia.
När ingen av alla undersökningar och behandlingar som kliniken föreslagit hjälpte, tog till slut Pia hunden till tandläkaren.
– Hon såg direkt att tandköttet var inflammerat. Vi fick dra ut först sju tänder och sedan fyra till, säger Pia.
Det gick sammanlagt på över 20 000 kronor, pengar som Pia inte hade.
– Tandvårdskostnader täcks inte av hundförsäkringen, så jag har fått låna av vänner, säger hon.
Pias hund slutade klia sig i ögonen efter ingreppen, berättar hon.
Hon anmälda veterinärkliniken till ARN, Allmänna reklamationsnämnden, men fick svaret att ärendet inte prövas där. Det enda man kan göra är att anmäla veterinären till Ansvarsnämnden för djurens hälso- och sjukvård, men det ger inte någon ekonomisk kompensation. Där ligger fallet fortfarande.
Lagen gör att husdjursägare hamnar i kläm, konstaterar Konkurrensverket i sin rapport om hur veterinärkostnaderna skenat de senaste åren.
Fakta.Veterinärtjänster
Konkurrensverket pekar i sin rapport om veterinärmarknaden på flera konsekvenser av lagstiftningen:
• En veterinär har (till skillnad från till exempel en verkstad) ingen skyldighet att avråda från dyra, utsiktslösa behandlingar. Det gör att djurägare ibland förmås att i onödan lägga ned mycket stora belopp för att försöka rädda sina djur.
• Veterinären kan anmäla en djurägare som inte går med på de undersökningar eller behandlingar som veterinären föreslår, eftersom man är skyldig att ge sitt djur vård. Alternativet är avlivning.
• Det finns ingen spärr för hur mycket ett ungefärligt prisförslag från en veterinär får överskridas. I andra verksamheter handlar det normalt om maximalt 15 procents prisökning.
• Om det visar sig att undersökningarna var helt onödiga eller felaktiga har djurägaren ingen laglig rätt att kräva pengarna tillbaka.
Marie Wiezell på Sveriges konsumenter håller med om att det är problematiskt att konsumenttjänstlagen inte gäller fler områden, som veterinärtjänster.
– Vi har tidigare föreslagit att den borde utvidgas till att omfatta fler tjänster, som skönhetsbehandlingar, frisörstjänster och veterinärvård, för att ge konsumenterna ett starkare skydd. Nu har veterinärerna ett enormt kunskapsövertag och det är mycket svårt för en vanlig konsument att ifrågasätta om en föreslagen och ofta mycket dyr utredning faktiskt är nödvändig, säger hon.
En annan hundägare som hamnat i kläm, fast på ett annat sätt, är Edvard.
De tog beaglen Nisse, 3,5 år, till veterinären när han började vingla och hade svårigheter att stå på bakbenen. Edvard misstänkte ryggsmärta, men veterinären kom fram till att Nisse antagligen ätit något främmande föremål.
– Vi fick kostråd och utgick ifrån att vi skulle promenera med honom för att han skulle bajsa ut föremålet, säger Edvard.
Senare på dagen blev Nisse sämre med neurologiska symtom, de ringde sjukhuset och fick höra att de skulle ge alvedon. Morgonen därpå var Nisse förlamad i bakbenen. Han hade ett svårt diskbråck och man tvingades genomföra en akut operation.
Vårdkostnaderna gick på omkring 150 000 kronor. Veterinären har medgett att man gjort en missbedömning och sjukhuset har erbjudit sig att betala tillbaka de drygt 15 000 kronor som den första undersökningen gick på.
Edvard menar att det inte går att utesluta att felbedömningen kan ha förvärrat tillståndet och att hunden kanske skulle ha sluppit operation, om den hade fått antiinflammatoriska läkemedel och ordinerats vila vid det första besöket.
Även han anmälde ärendet till ARN och begärde ersättning för de 80 000 kronor som inte täcktes av försäkringen.
Här kom ARN med ett utlåtande, eftersom kliniken medgett att den gjort fel. Kliniken uppmanades att betala tillbaka kostnaden för den första undersökningen. Men trots att ARN normalt inte ger sig in i veterinärmedicinska bedömningar gick den på veterinärens sida, som ansåg att diskbråcket var så allvarligt att en operation varit oundviklig.
Även det här fallet är anmält till Ansvarsnämnden för djurens hälso- och sjukvård.
Läs mer:
Veterinärpriserna har skjutit i höjden: ”Tillkommer ofta stora kostnader”
Hundstallet: ”Håller på att bli en klassfråga”
