Myndighetsuppgifter från såväl den kinesiska som den nepalesiska sidan av berget Kailash talar för att uppemot 1 500 personer, däribland en svensk, ännu saknas på torsdagen. Minst 165 personer ska ha dött av de dramatiska översvämningarna.
Inledningsvis nämndes jordskalv som bakomliggande orsak, men snart stod det klart att det i själva verket var en glaciär som kollapsat. Det är numera en generellt hög risk för sådana händelser i Anderna och just Himalaya.
– Isen som rasat drar med sig jord, stenblock och grus, så det blir en stor grötig massa av vatten och annan bråte, säger Mats Eriksson, chef för Statens geotekniska instituts avdelning för georisker och geodata.
Källa: New York Times. Satellitbild från Copernicus och Landsat via Google. Grafik: DN.
Han var tidigt i kontakt med internationella nätverk av geologer och såvitt han uppfattar det råder konsensus om hur de katastrofala omständigheterna uppstått. När glaciärer drar sig tillbaka bildas ofta en sjö som kan fördämmas av en bildad ändmorän eller av själva glaciären.
– Om vattnet bryter igenom en sådan ändmorän kan det bli precis en sådan här störtflod. Resultatet blir samma destruktiva störtflod som om glaciären lossnar. Om bakre delen av en minskande glaciär ligger i en dalgång och går upp i en bergssluttning, som ofta är fallet, då blir det till slut att den liksom hänger i lutningen så att den lätt brister, säger Mats Eriksson.
Ett tredje förlopp är att den av smält glaciäris bildade sjön blockerats tillfälligt av tidigare rasmassor. Samtliga scenarier kan härledas till den globala uppvärmningen, enligt Eriksson.
– Absolut. Det är den som gör att glaciärer minskar i storlek och det har skett under hela 1900-talet, men det har accelererat kraftigt under det sista decenniet eller så, säger Mats Eriksson.
Han beskriver det internationella samarbetet kring glaciärernas tillstånd som gott, att man med satellitbilder har god koll på glaciärernas storlek och issjöarnas vattennivåer även i otillgänglig terräng. Det förekommer också att man i floder nedströms från riskområden placerar sensorer som kan generera varningar.
– Man vet att sådant här kommer att inträffa, men man vet inte exakt var och framför allt när. I Nepal finns ett tiotal sjöar som man har extra koll på, men med glaciärerna är det svårare att avgöra hur instabilt de sitter i bergssluttningarna. Det kräver resurser som varken forskarsamhället eller myndigheter har, säger Mats Eriksson.
Världen får stå ut med att sådana här katastrofer inträffar?
– Ja, men långsiktigt får man tänka på var man bygger sina samhällen och sin infrastruktur. Nu har det också slagits ut flera vattenkraftstationer, liksom vid en liknande händelse i Indien 2020. Ska man bygga, bo eller röra sig i sådana här miljöer kanske man borde göra det längre upp i sluttningarna.
