Detta är en recension. Skribenten svarar för åsikter i texten.
Grupputställning
”Inner child. Playing with design”
Artipelag, Gustavsberg. Visas t o m 11/4 2027
Den stora salen på Artipelag är fylld av pappershus, stolar, en koja, pallar och podier med klossar eller oformliga kärl. Det är färgglatt och lekfullt, luftigt och välkomnande. I den nya utställningen ”Inner child. Playing with design” ingår 250 föremål, tillverkade av ett hundratal formgivare och konstnärer från tjugotre länder. En salig blandning av former, uttryck och material.
Utställningen är kurerad av ingen mindre än Li (Lidewij) Edelkoort och hennes medarbetare sedan flera år, Philip Fimmano. Hon har kallats trendanalytiker, med enormt inflytande på modebranschen från 1980-talet och framåt. Hon har varit lärare på välrenommerade designskolor i New York och holländska Eindhoven. Alltid lika känslig för tidsmarkörer och smaksvängningar.
År 2015 gjorde hon och Fimmano ett första gästspel på Artipelag med utställningen ”Earth matter”. Då låg miljöfrågan i fokus.
Nu handlar det om ett utforskande ”av det inre barnet som kreativ kraft”. De utställda föremålen sägs vara ”en motrörelse till känslomässig turbulens och teknologi i vår tid” och speglar ”en återgång till analoga tekniker”. Medan återkopplingen till det inre barnet är ”ett sätt att finna framtidstro i en turbulent och osäker samtid”. Allt enligt utställningsinformationen.
På väggarna finns i sin tur citat av typen ”Det är aldrig för sent att skaffa sig en lycklig barndom”.
Floskulöst i min mening. Jag har helt enkelt svårt med själva konceptet. Barnpsykologi? Vuxendito? Design? Konsthantverk?
Synd för här finns mycket roligt som utan tvekan kan göra en på gott humör.
Åtta rubriker ska illustrera barnens fantasi, hur barn tänker och leker. Men samtliga prylar (sorterade under de olika rubrikerna) är dock skapade av vuxna konstnärer och formgivare med (underförstått) barnasinnet kvar.
Det mesta under rubriken ”Bygga koja” består av kartong. Samt möbler med mera i bearbetat eller obehandlat trä, lite klumpiga men med stor charm.
”Färgade klossar” innehåller bland annat Yinka Iloris pastellfärgade pallar möjliga att kombinera på ett otal sätt. Och Gustaf Westmans hyllor av 3-dimensionella ”pusselbitar”, kan fogas samman efter lust och smak.
Temat ”Klottra design” innehåller diverse inredningsföremål framtagna med hjälp av 3D-printer. Som till exempel svenska Fronts serie ”Sketch furniture”, lanserad 2005.
”Klistra papper” samlar husgeråd med mera i papier-maché, däribland Max Lambs både vackra och lustiga möbler.
Avdelningen ”Ömsint omtanke” kryllar av gosedjur samt möbler och lampor klädda i fuskpäls. Medan ”Dockhus” består av mycket rysch och pysch; det vet ju alla att småflickor älskar sånt. Men att det är uttryck för en speciell barnslig kreativitet kanske inte alla håller med om. Här hittar vi i alla fall svenska Fanny Ollas pärl- och volangprydda urnor, som påminner en del om Zandra Ahls provocerade keramik från slutet av 1990-talet.
Utställningens häftigaste verk är enligt mitt tycke keramiska.
Agnès Debizet kavlar ut lera likt en deg, stansar hål i den och formar den sedan till en möbel. Resultatet utstrålar både tyngd och lätthet. Jacques Monnerauds keramiska ”Cartons” får mina nackhår att resa sig. Med enastående precision skapar han objekt som ser ut att vara gjorda av kartong men är sammanfogade av bitar i oglaserad lera. Mästerligt. Hur dessa konstnärer förhåller sig till sitt inre barn är dock oklart.
”Inner child. Playing with design” består till största delen av unika föremål eller ting tillverkade för hand i små serier. Många är skeva, har märkliga proportioner eller organiska former. Så jag undrar om kuratorerna anser det är så enkelt; att ett naivt uttryck alltid är bevis på ett bibehållet barnasinne.
