– Den som säger att svensk humle saknar doft och smak har fel, konstaterar Hampus Olofsson, bryggare på Remmarlöv gårdsbryggeri.
Han har precis klivit in i familjen Jönssons lada i Staffanstorp i Skåne. Det är full aktivitet i familjeföretaget och säsongens sista humlekottar repas från sina långa rankor. Pappa Christer för rankorna in i plockmaskinen, medan mamma Inger och sönerna står vid sorteringsbordet. Allt går snabbt – så snart kottarna lossats från sin ranka ska de ner i torken för att sedan pelleteras och förpackas mörkt. Då bevaras de ljus- och syrekänsliga aromerna på bästa sätt.
Doften i ladan är intensiv: grön och citrusfrisk.
– Närmast himmelsk, tycker Hampus Olofsson.
Korngården har odlat ekologisk humle sedan 2015 och i år skördar familjen tre sorters humle. Sist ut är cascade – humlesorten som på 70-talet revolutionerade den amerikanska ölscenen och blev startskottet för den ipa-våg som fortfarande sköljer över världen.
– Det har varit en tuff säsong med värme och torka. Vi har haft stora problem med svampangrepp och olika sjukdomar, men cascade har klarat sig absolut bäst, säger Henrik Jönsson, en av sönerna på Korngården.
Odlingarna är på en halv hektar, totalt 1 700 plantor, och aldrig tidigare har skörden blivit så liten. Av sorten magnum, som förra året gav en skörd på 250 kilo, blev det i år knappa 33 kilo totalt. Skörden av cascade är å andra sidan skapligt intakt.
För Hampus Olofsson på Remmarlöv gårdsbryggeri, som har bryggt öl på den svenska humlen under alla år, innebär det att en del av ölen kommer att få ett lite fruktigare uttryck i takt med att han byter ut delar av humlen han normalt använder mot cascade.
– Det är inga problem, det är så det är att jobba med småskaliga råvaruproducenter, säger han.
Där skiljer sig Remmarlöv från de flesta andra svenska bryggerier. Att jobba med svenska råvaror är fortfarande ovanligt – så ovanligt att humlen från den halva hektaren fortfarande är svår att sälja för Korngården.
– Det är verkligen inget fel på humlen, den är ren, har en elegant smak och går alldeles utmärkt att brygga med. Däremot är den kanske inte så uttrycksfull som mycket av den humle vi vant oss vid i Sverige, säger Hampus Olofsson.
Humle bidrar inte bara med beska till ölet, utan också med smak – och de olika sorterna skiljer sig åt. Hampus är av inställningen att ”den är vad den är”, att det nödvändigtvis inte behöver finnas en stor variation så länge det som finns är bra.
– Det unika är att den är just svensk och odlad nära bryggeriet. Det är ingen i Champagne som skulle säga att vinerna därifrån smakar för lite mango. Producenterna där, liksom vi här, anpassar sig förstås efter de råvaror som finns, menar han.
Korngården är en av en handfull småskaliga humleodlare i Sverige. När de satte igång var de övertygade om att svensk humle skulle bli en viktig del i utvecklingen av den svenska ölscenen – så som det en gång var. Länge fanns planer på att humleodlingen också skulle få växa, men i brist på efterfrågan har den fått stanna på hobbynivå.
– Om vi hade kunnat utöka till 10 hektar hade vi kunnat skörda cirka 20 ton. Det är vad vi tror krävs för att få lönsamhet i det, menar Henrik Jönsson.
– Jag blir väldigt motiverad att använda ännu mer svensk humle när jag ser det här – och det tror jag andra bryggare också skulle bli, fyller Hampus Olofsson i.
I samband med årets humleskörd brygger Remmarlöv gårdsbryggeri ett samarbetsöl tillsammans med Hyllie bryggeri och Korngården. I lagerölet använder de sig av den färska humlen – så kallad wet hop eller fresh hop. Det är vanligt i andra humleodlande länder, men en förutsättning är att den nyskördade humlen hamnar i ölet kort efter att den plockats.
– Det känns exotiskt att kunna göra med svensk humle. Jag tror det finns många konsumenter som skulle gilla idén med svensk humle – bara de visste att det fanns, avslutar Hampus Olofsson.
Läs mer om dryck
Vill du ha mera tips på mat, dryck och krogar? Eller dela med dig av egna tankar och favoriter? Gå med i DN:s Facebookgrupp Snacka om mat och krog!
