Detta är ett kåseri. Skribenten svarar för eventuella åsikter i texten.
I år gick jag i förstamajtåget i Visby. Eller ”gick i” … Jag släntrade hemåt på fredagen efter att ha köpt ett par skor på Östercentrum. Tåget skulle passera genom Österport samtidigt som jag. I stället för att vänta traskade jag med.
”Sluta bomba sluta skjut – krigen måste få ett slut!” skanderade vi/de. ”Inga fascister på våra gator!” Och ja, de budskapen instämde jag i. Vid Nygatan vek jag av hemåt.
Gå med en liten stund, men ändå inte. Delta men ändå vara utanför. Mitt liv på en och en halv minut.
När jag gick där på Hästgatan i banerens och de handmålade skyltarnas fladdrande skuggor mindes jag en annan första maj, någon gång kring 1990. Då gick jag med Syndikalisterna. Vi samlades på Stortorget i Gamla stan.
Jag visste att de stod för en slags korsning mellan kommunism och anarki och hade den klena insikt i begreppen som är nödvändig för att tycka att båda verkade vettiga.
Svartröda flaggor i majvinden, god stämning, hundar, doft av udda tobak
De svartröda stjärnorna var snygga. Och det påstods att syndikalismen hade fina dagar före spanska inbördeskriget, ett krig som jag visste allt om tack vare Ernest Hemingway och The Clash: ”Spanish bombs, yo te quiero infinito, yo te quiero – oh mi corazón.”
När jag skymtade skribenterna Nina Lekander och Bengt Ohlsson i människoskaran där bland 1600-talshusen blev jag extra uppspelt. De var så nära intellektuell postpunk-kunglighet man kunde komma på den tiden. I alla fall skymtade jag två som var lika dem. Vilken toppendag!
Sedan började vi gå genom Gamla stans gränder. Svartröda flaggor i majvinden, god stämning, hundar, doft av udda tobak. Så skanderade vi/de: ”Var ska vi bo? Här! Vad ska vi sno? Allt!” Just här svek mig min röst och min revolutionära entusiasm en smula.
Efter demonstrationen gick jag hem till min lilla tvåa på Österlånggatan i Gamla stan.
Till min glädje såg jag att ingen ilsken syndikalist, inte ens Bengt Ohlsson, ännu hade flyttat in. Alla prylar – framför allt min älskade läderfåtölj – stod kvar.
Läs fler kåserier av Helmerson, till exempel om ugglan som var nära att bli skilsmässoorsak.
