Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Juristerna är konstitutionens fotsoldater, skrev Ruth Bader Ginsburg. Hon var juridikprofessor och ledamot av USA:s högsta domstol fram till sin död 2020. Även en färgstark förkämpe för kvinnors och minoriteters rättigheter. Saknad av många.
För när det blåser upp på allvar räcker det oftast inte med humanistiska festtal eller förutsägbara ideologiska inlagor. Då måste den slagkraftiga sakkunskapen dammas av och argumenten vässas för att bemöta alla aggressiva angrepp som visslar runt i offentligheten.
Står de amerikanska juristerna pall för det, gör våra? Det verkar som det akademiska motståndet formeras. I ett inlägg på DN-debatt i helgen (2/5) ringde 33 tunga jurister i larmklockan. Sätt stopp för nedmonteringen av rättsstaten!
Anne Ramberg har blivit en ledfyr. I många år ledde hon Advokatsamfundet, i dag är hon fristående advokat, bloggare och styrelseproffs. Ramberg vidgar rollen när samvetet – och världsläget – kräver det. Och har nolltolerans mot slapp invandringskritik och lagförslag som saknar stöd i forskning och sunt förnuft.
Typ att sätta barn i fängelse eller kasta ut ungdomar som gått i svensk skola och levt här i landet under större delen av sitt liv. Men hotas av utvisning när de tagit studenten.
För några år sedan skrev Anne Ramberg att statsminister Ulf Kristersson blivit en okritisk megafon för SD:s retorik (SvD 14/1 2024). Det var förutseende; samarbetet har ju precis cementerats inför höstens val. Nu är det ministerposter för SD som gäller om de hjälper Kristersson att klamra sig kvar vid makten.
Äkta liberaler skakar tänder, sanna konservativa skäms.
Anne Ramberg är ordförande i Uppsala universitets styrelse. De kritiserade i en skrivelse våren 2025 Israels krigföring i Gaza och uppmanade regeringen att återuppta finansieringen och nödhjälpen via FN-organet Unrwa. Och göra allt för att förhindra ett folkmord.
För det blev hon uppläxad av Peter Wennblad på SvD:s ledarsida (23/5). Hennes uppträdande påstods vara ”olämpligt” och ”farligt”. Hon anklagades för att bedriva privat opinionsbildning och politisera universitetets verksamhet.
Ordföranden svarade att styrelsen var enig och fallet Gaza exceptionellt. Vid en humanitär katastrof av det omfattande slaget kan det krävas uttalanden även av oberoende parter. Alla har ansvar för att stå upp för de mänskliga rättigheterna. I synnerhet om krigsbrott begåtts och risk för folkmord föreligger.
Nyligen var det dags igen. I en häpnadsväckande debattartikel i Aftonbladet (6/4) krävde SD:s Jimmie Åkesson och Patrick Reslow att regeringen sparkar Ramberg som ordförande för Sveriges äldsta universitet. Varför? Hon påstods basunera ut extremistiska åsikter och därmed undergräva rättsstaten och polismyndighetens arbete. En säkerhetsrisk, alltså.
Hoppsan. Så mycket för statsmannen Jimmie Åkesson. När kramkalaset är över visar han snabbt vargtänderna igen. Men substansen i texten var noll. När ett politiskt parti smutskastar enskilda individer eller professioner ska man se upp. Nästa gång är det du eller jag.
Man kan undra hur det ska gå för Mark Klamberg. Professorn i folkrätt vid Stockholms universitet som efter viss vånda sommaren 2025 kom fram till att Israels krigshandlingar i Gaza kan klassas som folkmord. Och nyligen även förklarat att USA:s och Israels krig mot Iran saknar stöd i folkrätten (DN 27/3).
Bryr sig regeringen om folkrätten? Statsministern har mumlat och relativiserat frågan. Utfallet av krigshandlingarna kan numera tydligen avgöra om krig ska anses vara legitima. Därmed osäkrar Ulf Kristersson grundbulten i svensk utrikespolitik. Och det enda rättsliga skydd som små länder har mot större.
Det ligger i linje med hur regeringen kör över tunga remissinstanser för ny kontroversiell lagstiftning, inklusive Lagrådet, som Niklas Orrenius skildrade i ett av vårens bästa reportage (DN 27/3).
Mark Klamberg och hans juristkollegor tvingades ge statsministern en grundkurs i folkrätt på DN Debatt (16/4). Ett polemiskt seminarium som heter duga. Men jag har inte sett att statsministern ens har svarat på den första frågan i hemläxan: Gäller folkrätten lika för alla stater?
Därför borde många läsa Klambergs lärorika bok ”Folkmord. Sverige och kampen om ett begrepp” (Fri tanke/Liberal debatt). Och en annan skrift från i höstas som blivit högaktuell: Karl Molins och Hans Ingvar Roths ”Mänskliga rättigheter och skyldigheter” (Santérus förlag).
FN-förklaringen om de mänskliga rättigheterna från 1948 måste uppenbarligen förstås och försvaras på nytt. Innan det mänskliga helt trollas bort i nästa sunkiga regeringsförhandling.
Läs andra texter av Jan Eklund
Läs mer:
Fyra författare: Sluta mumla svenska politiker – vilka är de svenska värderingarna?
