Detta är ett kåseri. Skribenten svarar för eventuella åsikter i texten.

Jag återkommer även i år som semesterkåsör. Det är, så vitt jag vet, inget som läsekretsen har begärt, tvärtom tycker kanske några att man i min ålder borde låta pennan vila.

Jo, jag vet, numera skriver ingen med penna. Dagens skolbarn vet väl knappt vad en penna är. Finns det en färgpenna hemma används den väl mest för att kludda på väggen eller måla sig i ansiktet.

Man blir litet förståndigare och mer eftertänksam som äldre. Man slungar inte ur sig dumheter och floskler som vissa politiker gör. Jag är aningen äldre än Donald Trump. Han låter dock lika oberäknelig och lynnig som sin yngre upplaga.

Jag jobbade på DN i många år som reporter i riksdagen och Stockholms stadshus. Jag funderade länge på att ge ut memoarer med titeln ”Skvaller och skitprat från riksdagens korridorer och fikarum”.

Förlaget tyckte titeln var otymplig och föreslog att boken skulle heta ”Minnen från Riksdagshuset”.

Då fick det vara.

Jag avskyr människor som klagar på de folkvalda och gnäller över att det inte finns en lyktstolpe utanför deras villa.

Minnet är numera kort och oskarpt. Man glömmer namn, platser och årtal och måste googla mer än yngre kamrater.

Det jag minns bäst är att jag en gång skrev ett lite respektlöst porträtt av en känd minister. Jag var ju ung och oerfaren. Dagen efter stötte jag ihop med ministern i en korridor varvid han bryskt meddelade att han aldrig mer skulle prata med mig.

Samma sak hände när jag skrev ett föga inställsamt porträtt av ett borgarråd i Stockholm. Borgarrådet slutade svara när jag ringde.

Vi äldre är kraftigt underrepresenterade i Sveriges riksdag.

Pensionärsorganisationerna kräver att fler seniorer ska stå på valbar plats på höstens riksdagslistor. Ändå är det ett välavlönat heltidsjobb att vara riksdagsledamot, vilket innebär att man inte längre är pensionär.

Inom kommunalpolitiken ser det annorlunda ut. De flesta är fritidspolitiker och det är gott om seniorer. Utan dem skulle kommunalpolitiken falla samman.

Jag avskyr människor som klagar på de folkvalda och gnäller över att det inte finns en lyktstolpe utanför deras villa eller hotar med efterräkningar om inte en vilsen kanadagås omedelbart jagas bort från den kommunala badplatsen.

Läs mer:

Karlsson (2025): Militärer kan göra nytta som barnvakter

Karlsson (2023): Goddag, det är banken som ringer

Alla DN:s kåserier finns samlade här.

Share.
Exit mobile version