Narkotika i sjöar och andra vatten är ett växande miljöproblem som kan påverka både djurens hälsa och beteende. Tidigare forskning har främst gjorts i laboratoriemiljö, men i en ny studie från Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) har forskarna kunnat följa hur unga atlantlaxar som exponerats för kokain rört sig i Vättern.
Det som hade störst påverkan på laxarnas beteende var bensoylekgonin, den vanligaste nedbrytningsprodukten från kokain. De blev djärvare än de andra fiskarna i studien.
– De simmade nästan två gånger så långt och spred sig också längre i sjön. Fiskarna i kontrollgruppen rörde sig ungefär 20 kilometer från där de släppts ut medan de här bara fortsatte att röra sig bort och var till slut ungefär tolv kilometer från kontrollgruppen, berättar studiens försteförfattare Jack Brand.
Upptäckten är viktig eftersom man i miljö- och riskbedömningar brukar titta på moderföroreningarna och inte nedbrytningsprodukterna, förklarar han.
– En av slutsatserna är ju att de här ämnena faktiskt påverkar fiskarnas beteende i naturen. Det tyder på att man missar en potentiell miljöbelastning de utsätts för.
Än vet man inte vad rörelseförändringarna får för effekter, men även små förändringar kan påverka hur fiskarna till exempel söker föda och undviker rovdjur.
Forskarna anser att det nu krävs flera åtgärder, som förbättrad vattenrening och att verka för teknik eller regleringar som antingen får bort droger och deras nedbrytningsprodukter från miljön eller åtminstone övervakar dem bättre.
– Jag tror att det är väldigt viktigt att förmedla detta till dem som arbetar med vattenreglering och avloppshantering och visa att de här halterna av kemikalier som ofta finns i våra vattendrag kan påverka fiskarnas beteende i naturen.
Jack Brand betonar att ingen behöver oroa sig för fiskarnas hälsa eller för att det skulle vara farligt att en dag äta dem.
– Koncentrationerna är väldigt små, och de finns redan i naturen så det är inte som att vi tillfört något helt nytt. Det är också unga laxar, långt från den tillåtna storleken, och när de är stora nog att äta har ämnena försvunnit för länge sedan.
