Kritiken växer mot Norges krigsvinster

Utsikten från bensinstationen vid den gamla lanthandeln i Slåttevik är slående, med Førlandsfjordens glittrande vågor någon meter från pumpen.

Priset är kanske inte en lika skön upplevelse. Dagsnoteringen på diesel ligger på 20,99 norska kronor, vilket är ungefär detsamma i svensk valuta. Bilisterna i Norge märker av kriget i Mellanöstern, precis som i resten av Europa.

Silje Landråk vid pumpen är luttrad.

– Det är en större oljekris vart femte år, och sedan blomstrar det igen, säger hon.

Både hon och hennes man arbetar med maritim olja, hon på norska Sjöfartsverket och han på båt. Den norska oljeproduktionen gör sig påmind överallt på det norska Vestlandet: I Ølensvåg tas oljeriggar in till fastlandet för underhåll. Kårstø är Europas största exporthamn för flytande naturgas. Stavanger som räknas som Norges oljehuvudstad.

Detta är Norges vinstmaskin: När transporterna genom Hormuzsundet stryps av Iran och USA rusar oljepriserna. Det statskontrollerade oljebolaget Equinor gjorde en vinst på omkring 90 miljarder kronor under första kvartalet 2026. Det är bara början, med tanke på att kriget i Mellanöstern inleddes i slutet av februari. Equinor tjänar nästan åtta miljarder kronor extra varje månad på grund av det höga oljepriset, enligt NRK.

Ändå är det inte alla som jublar – ens i Stavanger.

– Vi är rätt och slätt förnekare. Och som med all förnekelse så vill man inte se det själv, säger geologen och klimataktivisten Daniel Sollien.

I 23 år arbetade han för oljebolaget Equinor i Stavanger med att utveckla modeller för oljeutvinningen. Själva arbetsuppgifterna med att försöka avslöja havsbottens hemligheter var stimulerande. Men med tiden började han fundera mer och mer på oljeindustrin och den globala uppvärmningen.

Först höll han tyst om sina tankar. För sju-åtta år sedan började han resonera med kollegorna. Då stod klimatfrågorna högt i kurs, branschen var inställd på omställning, och Daniel Sollien engagerade sig i interna diskussioner om att förbättra utbildningen om klimatkrisen.

Det var före Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina.

– Detta är min bild och Equinor skulle inte hålla med: Men när kriget bröt ut började man prata om energisäkerhet. Då var man plötsligt inte så öppen för förändringar. Mitt projekt blev skrinlagt, säger han.

I augusti 2024 ordnade klimatorganisationen Extinction Rebellion en protestaktion vid den stora oljeterminalen vid Kårstø norr om Stavanger. Klimataktivisten Greta Thunberg deltog. Daniel Sollien likaså.

– Jag ägnade större delen av min tid åt att prata med medier. Jag förstod att jag behövdes som talesperson, säger han.

Den spontana reaktionen från arbetsgivaren Equinor var positiv. Men efter några veckor blev Daniel Sollien avstängd från sin tjänst. Sedan inleddes förhandlingar som ledde till att han fick lämna bolaget. Han har skrivit på ett sekretessavtal och kan inte berätta om processen.

Han tycker att hans eget liv har tagit en vändning till det bättre. I dag arbetar han som lärarvikarie i naturvetenskapliga ämnen på ett gymnasium.

– Jag känner ju att vi sitter och ser på en bilkrasch i slow motion. Och tidigare befann jag mig inne i bilen, där man absolut förnekade att vi är på väg att krascha. Nu har jag i alla fall tagit mig ut ur den, säger han.

I stortingsvalet 2021 dominerade klimatfrågorna. Nu talar norska toppolitiker snarare om hur Norge ska bidra till Europas energisäkerhet och trygghet.

– De som vill avveckla oljenäringen så snabbt som möjligt, de hade det bättre för fem år sedan när klimatutmaningarna stod i fokus och Greta Thunberg var i ropet. Nu har det vänt, och det är de som vill utveckla näringen som har vind i seglen, säger Klaus Mohn, rektor vid universitetet i Stavanger och professor i petroleumekonomi.

Nyligen öppnade den norska regeringen för jakt på nya fynd av gas och olja i Nordsjön, Norska havet och Barents hav. Regeringen säger också ja till att återuppta gasproduktion vid fält som stängdes på 80-talet.

Samtidigt försöker makthavarna tona ned hur Norge drar nytta av oron i världen.

– Vi tjänar inte på det här kriget, sa Norges statsminister Jonas Gahr Støre till DN när han besökte Stockholm i mars.

Kanske beror allting på tidsperspektivet i oljelandet som även är en stor börsnation.

– På kort sikt är det ingen tvekan om att intäkterna till oljebolagen och den norska staten blir högre. Men på längre sikt finns en oro. Om världshandeln stagnerar är det dåliga nyheter för Norge som är en liten nation med en öppen ekonomi, säger Klaus Mohn.

Möjligen bottnar den norska ambivalensen också i moraliska dilemman. Den humanitära stormakten Norge, hemland för Nobels fredspris, tjänar storkovan på krig.

Nu höjs röster för att Norge ska dela med sig av vinsterna. Norska flyktingrådets generalsekreterare Jan Egeland vill att en del av krisintäkterna går till krigets offer i Iran och Libanon.

– Jag anser att Norge, som har tjänat stora summor på att höja oljepriset när det är krig, som det är nu i gulfen, borde göra mycket större investeringar för att hjälpa offren i krig. Dessvärre anser de flesta norska politikerna att en procent av en stor nationalintäkt i bistånd är nog, säger han till DN:s Emma Bouvin från en resa i Iran.

I Europaparlamentet växer kraven på att Norge ska stärka stödet till Ukraina. Den svenska liberalen Karin Karlsbro, chefsförhandlare för unionens ekonomiska stöd till Ukraina, har varit aktiv i norska medier under våren.

– Ukraina har ökande behov av stöd och Norge har ökade vinster. Då kan man vädja till Norge att ta ett större ansvar. I slutändan handlar det om att visa ledarskap i en svår situation, säger hon.

Hon konstaterar att Norge är ett särfall:

– Det finns en stor tacksamhet för att Norge kan bidra med energi i ett läge där man måste göra ett totalt skifte bort från Ryssland. Men det är inte orimligt att tycka att det också förpliktar.

Klimataktivisten Daniel Sollien stöttar idén att Norge ska dela med sig av välståndet. Han tror att kriget i Mellanöstern har blivit en väckarklocka för Europa och att många länder tvingas minska oljeberoendet. Men han tvivlar på att Norge hänger med.

– Politikerna är för rädda för att göra någonting med den stora kassakon som vi har. Norrmän i allmänhet tror att hela världen älskar oss. Men många ser oss som självgoda människor, av goda skäl, säger han.

Klaus Mohn är övertygad om att arbetet med att ställa om ekonomin och industrin tar ny fart, när kriget är över:

– Vi är vana vid svängningar i oljepriset. Det har stigit kraftigt tidigare och det har fallit kraftigt tidigare. I ett historiskt perspektiv är detta inte extraordinärt.

Läs mer:

Egeland: ”Här i Teheran har hela bostadskvarter ödelagts”

Kokain har fått ett grepp om Oslo