Kung Harald går bort under ett synnerligen mörkt år för Norge. Under 2026 har kungahuset befunnit sig i upprepade kriser. Kronprinsessan Mette-Marits son från ett tidigare äktenskap, Marius Borg Høiby, dömdes till fyra års fängelse för bland annat två våldtäkter mot en tidigare flickvän. Därefter kom avslöjanden om hur företrädare för Norge haft nära kontakter med den dömde sexualbrottslingen Jeffrey Epstein.
Men kung Harald har varit en älskad regent som tidigare stigit fram i några av Norges svåra stunder.
På kvällen den 22 juli 2011, timmarna efter Anders Behring Breiviks fruktansvärda dåd i Oslo centrum och på Utöya, höll kung Harald ett tal som grep tag i nationen.
– Våra tankar går till offren, sade han. Nu är det viktigt att vi står samlade och stöttar varandra och inte låter fruktan sprida sig.
Kungen försökte sätta ord på den chock och den sorg som hade drabbat landet efter terrorattentaten som kostade 77 människor livet.
Talet rörde det norska folket som kanske inget han hade hållit innan dess. Han träffade drabbade familjer och trädde fram som symbolen för solidaritet och fosterlandskärlek. Vid en ceremoni rann tårar i hans ansikte.
På hösten det året förklarade kung Harald i en intervju med New York Times att han tyckte många människor hade gjort de rätta sakerna dagen då terrorattentaten ägde rum.
Om sin egen roll sade han:
– Jag har alltid haft känslan av att kristider – det är för dem vi egentligen är här.
Beviset för att kungahuset är viktigt i kris, sade han, hade stått klart vid den tyska ockupationen 1940.
Då var han själv bara tre år gammal och hans farfar Haakon VII, den dåvarande kungen, hade vägrat att kapitulera för Nazityskland.
Via Sverige hamnade Harald och familjen i USA där han gick i skola i två år. Hans far Olav och farfar kungen tillbringade den mesta tiden i exil i London. Efter krigsslutet 1945 återvände Harald till Norge.
Där följdes studentexamen av militärskolor och med tiden blev han befordrad till generalsgrad. Under tiden i det militära, 1957, avled hans farfar – och hans pappa blev kung och han själv kronprins.
Mellan 1960 och 1962 studerade Harald vid Oxfords universitet, men det var i Tokyo som han två år senare satte ett större avtryck offentligt, då han bar den norska flaggan vid invigningen av OS och deltog i den olympiska seglingen.
Att segling låg i släkten är en underdrift: pappa Olav hade blivit olympisk mästare i Amsterdam 1928.
När kronprins Harald 1969 gifte sig med den norska medborgaren Sonja Haraldsen skapade det uppmärksamhet. Då hade han känt henne i nio år – innan kung Olav motvilligt gav sitt tillstånd till äktenskapet, med en gemål som inte var av kunglig börd.
Haralds son Haakon skapade senare motsvarande rabalder då han som kronprins gick i sin fars fotspår och 2001 gifte sig med en kvinna av folket, den frånskilda mamman Mette-Marit Tjessem.
När Harald 1991 kröntes till kung efter att hans far avlidit blev han den första norska kungen sedan 1300-talet som var född i landet.
Han har styrt Norge under en tid då den norska ekonomin skördat frukterna av rikedomarna av olja och gas i Nordsjön.
Kanske hade han inte riktigt samma folkliga framtoning som sin pappa, men folkkär blev han. När det var dags för skidtävlingar i Holmenkollen var kungen på plats. Idrottsintresset var genuint, men ingen aktivitet låg honom närmare hjärtat än segling. Livet igenom seglade han och när han seglade tävlade han, sade han i flera intervjuer.
Under en resa år 2000 till Lillesand skrev han sin namnteckning på en bergvägg bredvid sin pappa Olavs namn på en plats i Blindleia, en 20 kilometer lång inre vattenled i södra Norge. Där har sedan dess de två kungarnas namn varit ett omtyckt förgyllt minnesmärke synligt bara från nära håll.
Efter budet om kung Haralds död har kommentatorer och människor i allmänhet vittnat om hur älskad kungafamiljen är, hur omtyckt kung Harald varit och vilken enande roll han spelat för Norge.
Den 17 augusti lades han in på sjukhus på grund av hemolytisk anemi, en blodsjukdom. De senaste åren hade hans hälsa börjat svikta. När han fick frågan om han i likhet med regenter i andra kungahus var redo att abdikera, på grund av sjukdom och ålder, sade kung Harald i en intervju för några år sedan:
– Jag har avlagt en ed till Stortinget som jag menar varar livet ut. Så enkelt är det. Det har blivit en tradition att vi håller på till ”the bitter end”, underströk han och tillbakavisade därmed alla planer på att abdikera.
Tre dagar efter sin 89-årsdag den 21 februari lades han in på sjukhus på Teneriffa under en privat semester. Harald hade drabbats av uttorkning och infektioner i kroppen. År 2026 utvecklades till den norska monarkins värsta kris.
Kronprinsessan Mette-Marit, svårt sjuk i lungfibros och utskämd av kontakterna med sexbrottslingen Jeffrey Epstein, fick se sin son från ett tidigare äktenskap Marius Borg Høiby dömd till fyra års fängelse för bland annat två våldtäkter mot en tidigare flickvän.
Kungahuset hade hamnat i en position där det blivit svårt för den norska allmänheten att förstå vad de kungliga ägnar sig åt.
Kort senare genomgick kronprinsessan en transplantation och fick två nya lungor. Och kung Harald fick ett glädjens andrum när han tog emot VM-laget på slottet som hade skapat fotbollsfeber i hela landet.
