Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Årets fredspris går till den sydafrikanska människorättsjuristen Navanethem ”Navi” Pillay, meddelade Norska Nobelkommittén på fredagen. Valet motiveras uttryckligen med ”hennes insatser för att främja fred och internationell rätt”. Alltså ett tydligt ställningstagande för den så kallade regelbaserade världsordningen som nu nedmonteras i rask takt, när internationella institutioner angrips och allt fler ledare snarare vill främja den starkes makt.
Att i det läget lyfta fram Pillay – med ett cv som domare i Sydafrikas högsta domstol, Rwandas internationella brottmålsdomstol, Internationella brottmålsdomstolen (ICC) och Internationella domstolen (ICJ) – är ett modigt val. Inte minst eftersom hon i vintras riktade skarp kritik mot USA:s agerande i Venezuela och även är ordförande för International Commission against the Death Penalty (ICDP), som verkar för att avskaffa dödsstraffet.
Kanske inte särskilt kontroversiellt, enligt vissa. Men strax efter beskedet införde Vita huset sanktioner mot Internationella brottmålsdomstolen. Så i den tid vi lever i är det just vad det är.
Pillays gärning handlar om att upprätthålla anständigheten – grunden för civilisationen. Och hur skör dess existens är blev skrämmande tydligt bara veckan innan Nobelkommitténs besked.
Det är precis den sortens människor som bör prisas just nu.
Först när dödsdömda Christa Pike överlevde giftinjektioner i Tennessee, för att i dag vårdas på sjukhus. Sedan när det meddelades att USA:s president Donald Trump har godkänt att Nidal Hasan arkebuseras senare i år. Och som om inte dödsstraffet och tillvägagångssättet vore barbariskt nog, så har försvarsminister Pete Hegseth slagit fast att avrättningen ska ske offentligt i direktsändning.
Det blir i så fall den första offentliga avrättningen i USA sedan 1930-talet, när folkmassor samlades för att bevittna när två personer hängdes i Kentucky respektive Missouri. Och i de flesta länder, med några brutala regimer som undantag, hör idén att använda straff som skådespel och folknöje just historien till.
Men som Elisabeth Semel, som leder juristutbildningen om dödsstraff vid Berkeley i Kalifornien, påpekar leds dock USA i dag av en president som är ute efter spektakel. Det är en djup kontrast till Navi Pillay, som enligt tidigare utrikesminister Jan Eliasson, som jobbat med henne, står för ”integritet och mod” och är ”mycket principfast”.
Det är precis den sortens människor som bör prisas just nu. Inte minst som ett sätt att visa att det finns gott om anständighet kvar i civilisationen.
Läs mer:
DN:s ledarredaktion: Våra röster gör skillnad – nu stoppas tonårsutvisningarna
DN:s ledarredaktion: Ska museer konkurreras ut av gym och departementet?
