Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Det finns en politisk fråga som å ena sidan är helt avgörande för svenskens chanser att leva ett gott liv och å den andra är totalt frånvarande i valrörelsen. Ja, det handlar om ekonomisk tillväxt.
Att prata om sådant som produktivitet per arbetad timme och investeringar i forskning och utveckling är förstås mindre rubrikvänligt än utspel om sexbrottslingar eller invandring, men faktum kvarstår: Utan en stabilt växande ekonomi har vi inte råd med den sortens samhälle som de allra flesta vill ha.
Redan i februari lanserade Innovations- och kemiindustrierna, IKEM, något de kallade för Industrilöftet för att få upp de här frågorna på bordet. Sedan dess har de släppt ett antal undersökningar och rapporter för att både visa på de utmaningar som svensk industri står inför och ge förslag på vad politikerna skulle kunna göra för att hjälpa till.
Sverige har självbilden av att vara ett ingenjörsland, men i dag har vi färre utbildade inom naturvetenskap och teknik per capita än EU-snittet
En del av de här sakerna kan man förstås ha skilda ideologiska synpunkter på. Men mycket är rimligen relativt okontroversiellt – eller borde åtminstone vara det.
I en undersökning bland Sveriges kommuner som släpptes i Almedalen berättade exempelvis kommunföreträdare om förutsättningarna för industriell utveckling hos just dem. Nio av tio kommuner tyckte inte att staten tog tillräckligt ansvar för nödvändig infrastruktur som elnät och transport av såväl gods som människor. I var tredje kommun hade företag som velat utvidga nekats ökad tillgång till elektricitet.
Ett annat problem, som gäller svenska företag i stort, är svårigheterna att hitta personal med rätt kompetens. Sverige har självbilden av att vara ett ingenjörsland, men i dag har vi färre utbildade inom naturvetenskap och teknik per capita än EU-snittet. Dessutom är yrkesutbildningen underdimensionerad och det är svårt för människor både att byta bana och att bygga på sin utbildning mitt i livet. Detta samtidigt som den gröna omställningen gör att företag inom vitt skilda branscher skriker efter likartad kompetens.
Ingenting har heller blivit bättre av Tidöregeringens motstånd mot arbetskraftsinvandring. Högerpolitikerna talar om det som ett stopp för lågutbildad invandring, men mellan 2022 och 2025 halverades också antalet beviljade arbetstillstånd för civilingenjörer och it-experter.
Den gröna omställningen kommer att hända och svensk industri vill vara med på tåget
Ett skäl är förstås att färre vill söka sig hit, vilket är lätt att begripa om man tänker på att också arbetskraftsinvandrares tonårsbarn riskerat utvisning. Vem vill bygga en framtid på de premisserna? Med de nya reglerna kommer utvisningarna ske några år senare, men det ger knappast tillräcklig trygghet för den som funderar på att flytta sin familj till ett nytt land.
Ytterligare en fråga berör de långa svenska tillståndsprocesserna. Enligt IKEM sitter i dag investeringar för 239 miljarder fast i väntan på tillstånd. Strikta miljökrav är en sak, det bör vi ha. Men det borde inte, som i dag, behöva ta många år att få ja eller nej för den som exempelvis vill bygga en ny fabrik. Med en sådan osäkerhet kommer inte minst mindre och medelstora företag aldrig ens försöka.
För är det en sak som hämmar investeringar och därmed tillväxt så är det osäkerhet. Det är ett skäl till att svenska företag är så kallsinniga inför Tidöpartiernas tvärbroms i klimatarbetet. Den gröna omställningen kommer att hända och svensk industri vill vara med på tåget. Då duger det inte med en politik som tvärtom surrar fast oss vid fossilberoendet.
Läs mer:
Amanda Sokolnicki: Hoppsan, nu råkade Vänsterpartiet hylla terrorister igen
DN:s ledarredaktion: Ulf Kristersson fortsätter att upprepa talepunkterna om Ceuta – till Kremls lycka
