Detta är en text publicerad på Dagens Nyheters ledarsidor. Ledarredaktionens politiska hållning är oberoende liberal.
Konceptet i ”Fördomspodden” är enkelt: Emil Persson är journalist, men gör ingen research inför intervjuerna. I stället utgår han helt från sina fördomar, och låter den inbjudna gästen själv svara på vad som stämmer och inte.
Har skådespelerskan Marie Göranzon blivit påkörd av en cyklist?
Kör det legendariska nyhetsankaret Claes Elfsberg bil genom lövträdsalléer oftare än genomsnittet?
Och har författaren Tone Schunnesson från ett one night stands loftsäng skrikit: ”Jag kommer inte ned”?
Kul inte bara för lyssnarna, utan även för de medieprofiler samt halv- och helkändisar som medverkar: att någon tänkt så ingående på dem! Även när påståendena är rätt elaka skrattar de godmodigt.
Men att överföra detta till tv-formatet – ”Fördomsshowen” – och utsätta partiledare för samma behandling?
Det överlever de inte.
Liberalernas Simona Mohamsson var först ut, och manövrerade så gott hon kunde runt faktum som att hon inte har en aning om ifall Desmond Tutu är god eller ond.
Nu senast följde Ebba Busch, som genast tillverkade en regel om att hon inte svarar på ”quiz”, alltså fördomar i stil med att hon inte vet vem som skrev ”Röda rummet”.
Och visst finns det en tendens att lägga alldeles för mycket i den sortens kunskapsfrågor: allmänbildning är något annat än intelligens. Det är heller inte konstigt att 90-talisten Simona Mohamsson inte har järnkoll på saker som skedde ett decennium innan hon föddes.
Men något säger luckorna förstås ändå – och som lackmustest är det väl betydligt bättre än exempelvis den lika klassiska som obegripliga fixeringen vid om politiker har koll på vad en liter mjölk kostar. Nog förmedlar det också något om deras yrkesskicklighet hur väl – eller illa – de finner sig i oväntade situationer.
Skälet till att detta är ett självmordsuppdrag är ett annat: att det inte går att göra rätt.
Nog förmedlar det också något om deras yrkesskicklighet hur väl – eller illa – de finner sig i oväntade situationer. Skälet till att detta är ett självmordsuppdrag är ett annat.
Ställ inte upp, och du missar den exponering som är så livsnödvändig, inte minst för politiker mitt i ett valår. Det gäller att synas!
Ställ upp men håll dig stram, det som i politiken brukar kallas värdig, och du framstår som en trist torrboll. Och det finns förstås ingen naturlag som säger att partiledare måste vara strikta, kanske är den oskrivna regeln mest en oreflekterad kvarleva från den tid i demokratins gryning då politik var något som idkades i finsalongerna av välbärgade herrar med cigarr och konjak.
Men alternativet är värre. Att frångå det formella har varit en lockande strategi för politiker i vår socialamedie-era, där algoritmerna rikligt belönar sensation och drama. Riskerna med detta har blivit tydliga inte minst i USA, med president Donald Trump. Men de illustreras också på ett mer harmlöst sätt, av spörsmålen som framförs i ett tv-program som ”Fördomsshowen”.
Har Ebba Busch någon gång uppmanat en man att smaka på sin egen sperma?
För mig utmynnar det i slutänden i en annan fråga, en som så gott som aldrig ställs i denna informationsålder: Vill vi verkligen veta det?
Läs mer:
Lisa Magnusson: Jag är helt för känsloporr – bara den är välgjord
DN:s ledarredaktion: Vill du bli riktigt rik – bli politiker i ytterhögern
