Molly Hammar om albumdebuten: ”Jag vägrar fan ändra mig för någon nu”

Stora delar av debutalbumet ”Livsvittne” har vuxit fram i Peter Kvints studio på Södermalm i Stockholm. Så snart Molly Hammar kliver innanför dörren sparkar hon av sig de obekväma klackarna och kryper upp i soffan. Här har hon tillbringat många timmar tillsammans med producenten.

– Det här rummet skriker av oängslighet och jag tror att det är därför jag trivs så bra. Jag har jag gråtit, garvat och gått igenom hela mitt liv här inne.

Ängslighet är en känsla som har följt Molly Hammar genom livet och musikskapandet.

– Det har varit en djungel att växa upp i branschen och undermedvetet har jag försökt passa in, säger hon.

Molly Hammar slog igenom som 16-åring när hon medverkade i ”Idol” 2011. Därefter har hon tävlat i Melodifestivalen och deltog 2022 i ”Så mycket bättre”, där hennes version av ”Ingen annan rör mig som du” blev en stor hit. Hon tror att ungdomsåren i rampljuset har gjort det svårt att inte bry sig om vad andra tycker.

– Jag har vänt ut och in på mig själv hundra gånger och känt mig splittrad fram till för några år sedan. Det var först då jag var redo att skapa mitt första album.

Vad hände då?

– Jag började gå i terapi. Sedan dess har jag jobbat mycket med mig själv och omgett mig med människor som inte är ängsliga. Peter Kvint är en av dem, och vi har lekt fram albumet tillsammans, säger hon.

Skivan innehåller tio låtar med influenser från Carole King och Aretha Franklin. Tillsammans med Peter Kvint har Molly Hammar arbetat med albumet i ett och ett halvt år, men egentligen har det tagit hela livet menar hon.

– Jag har gått fel och jag har gått rätt. Nu testar jag att gå åt det håll som känns 100 procent sant. Men det är ju pissläskigt.

Samtidigt är hon förvånad över hur lugnt det känns i kroppen.

– Jag har aldrig varit stoltare över någonting i hela mitt liv. Jag vill vara 70 år och lyssna tillbaka och fortfarande tycka att det är jävligt bra.

På sina jeans har Molly Hammar skrivit ”Aldrig ensam igen” med strasspärlor. Det är också titeln på en av låtarna på skivan. Texten glittrar då och då i solljuset som faller in i studion. I början av skrivprocessen träffade hon sin pojkvän Marcus. Med honom kom mycket inspiration, och det var också då albumtiteln föddes.

– Förut dejtade jag bara en massa fuckboys och jag insåg hur länge jag har längtat efter någon som ser mig på riktigt, ett livsvittne. Det känner jag att Marcus gör, och det trodde jag knappt existerade.

Är han ditt viktigaste livsvittne?

– Ett av dem. Men det viktigaste är ju jag själv. Det kan vara jävligt läskigt att våga se sig själv på riktigt.

Molly Hammar beskriver att hon länge känt sig motarbetad i branschen och ibland som en underdog.

– Det är jobbigt att se på när andra vinner. Men jag har hanterat känslorna av bitterhet med tiden. Nu tänker jag mest: Jag är så jävla bra på det jag gör.

En av låtarna på albumet, ”Bitterljuva unga dar”, är tillägnad hennes tonårsjag – en tid då hon sökte bekräftelse och tvivlade på sitt eget värde.

– Jag vill rycka tag i 18-åriga Molly och säga att det kommer att gå över.

Redan då drömde hon om att bli världsstjärna. Den drömmen finns kvar, men har förändrats.

– Jag vill fortfarande bli evig, men nu förstår jag att det 18-åriga Molly egentligen drömde om är det jag har nu – att kunna leva på min musik.

Framåt hoppas Molly Hammar att publiken ska känna igen sig i albumet. Mest av allt vill hon fortsätta vara modig och sann mot sig själv.

– Det är nog det viktigaste. Och det är bra att det kommer ut i tidningen också, så att jag kan läsa det varje dag som en påminnelse och inte försöka bli någon jag inte är igen.

Hur ska du göra för att fortsätta vara modig?

– Om jag fortsätter på den här vägen tror jag att jag till slut kommer fram. Jag vägrar fan ändra mig för någon nu, säger Molly Hammar.

Läs mer om musik.