Så blev vi besatta av ett medeltida broderi värt 10 miljarder

Ett förväntansfullt sus går genom den mörklagda, tunnellika utställningshallen.

– Är det mr Lewis? viskar någon.

Genast bildas en halvcirkel kring honom. Mikrofoner sträcks fram. Mr Lewis kisar i det skarpa skenet från mobilkamerornas lampor.

– Är du överraskad över intresset? frågar en man klädd i hatt och slängkappa.

– Inte det det minsta. Vi har väntat på det här i århundraden, jag är så tacksam över att det sker under min livstid, svarar mr Lewis som heter Michael i förnamn.

Han är professor i arkeologi och har ägnat halva sitt liv åt att studera Bayeuxtapeten, som egentligen inte är någon tapet utan en 70 meter lång broderad linneduk. Omständigheterna kring tillkomsten är till stor del höljda i mystik. I sin egen bok ”The story of the Bayeux tapestry” beskriver Lewis tapeten som ”ett broderi för vilket ordet ’enigmatiskt’ kunde ha myntats”.

Uppenbart är att motivet är en skildring av Vilhelm Erövrarens blodiga invasion av England. Crescendot är slaget vid Hastings 1066, ett för engelsmännen närmast mytologiskt årtal.

Tapeten tros ha broderats ett decennium senare av engelska kvinnor som överlevde kriget, förmodligen i Canterbury, men ingen vet alldeles säkert. Den försvann ur historieskrivningen för att på 1400-talet dyka upp på nytt i inventariet över skatterna i Bayeuxkatedralen i Normandie.

Nu är den tillbaka på engelsk mark, närmare bestämt på British Museum. Michael Lewis, intendent för utställningen som öppnade på torsdagen, kallar hemkomsten en ”enastående diplomatisk bedrift”.

I tidigare utställningar har tapeten visats hängande vertikalt på väggen. På British Museum har man lagt den ner, som en utrullad, upplyst tidsremsa. Längs de svarta väggarna runtomkring projiceras enkla animationer som sätter de broderade figurerna i rörelse. De återhållsamma informationstexterna skingrar inget av gåtfullheten som omgärdar tapetens skapelse.

På pressvisningen några dagar före öppningen trängs hundratals journalister från hela världen med medeltidsinfluerare som filmar sig själva och beundrar det broderade dramat och ullgarnets välbevarade, starka kulörer. Utanför utställningslokalen säljs replikor av dryckeshorn, smycken i form av lansar och sköldar, och broderikit med motiv från tapeten i en nyinrättad museishop.

Förhandsintresset har varit hejdlöst. Biljetterna som släpptes den 1 juli sålde slut på några timmar. En del reserverades av femstjärniga hotell som One Aldwych Covent Garden. Bokar man ett rum för 1000 pund – drygt 12 000 svenska kronor – ingår en biljett till vad som spås bli British Museums mest populära utställning någonsin.

Det kan tyckas märkligt alltsammans. Den med pengar och tid har utan större besvär kunnat beskåda Bayeuxtapeten tidigare. Sedan 1983 har den hängt på ett regionalmuseum i Normandie dit det inte har varit svårt att lösa inträde.

Men höstens ståhej i London har en särskild historisk och politisk klangbotten.

Bayeuxtapeten är 70 meter lång minneskultur om den senaste gången som England invaderades av en främmande makt. En invasion som band ölandet till den europeiska kontinenten för århundraden framöver. Med tiden har den blivit en nationell ikon. De självgisslande britterna kan inte vänta på att få uppleva den på hemmaplan.

…

Verket berättar en äventyrshistoria om ärelystnad, krig och människorna som fick betala med sitt liv och sitt lidande.

I centrum står tre män: den barnlöse Edvard Bekännaren, den rike adelsmannen Harald Godwinsson och så Vilhelm Erövraren, som var hertig av Normandie.

Allt börjar år 1064. Edvard Bekännaren är då kung av England och uppmanar sin svåger Harald att resa till Normandie för att erbjuda tronen till kusinen Vilhelm. Haralds färd kantas av strapatser, men han kommer fram och lyckas svära en högtidlig ed till Vilhelm.

I den andra akten dör Edvard. Harald gör anspråk på kronan och bryter därmed sitt löfte till Vilhelm. Under kröningen passerar en olycksbådande himlakropp över Haralds huvud, det är Halleys komet som var synlig från England under sex dagar år 1066.

Sveket gör Vilhelm rasande och han fattar beslut om en invasion. Träd fälls, skepp byggs, hästar och tunnor med vin lastas ombord på dem. Den normandiska flottan korsar Engelska kanalen och så börjar kriget. Män delas itu och hus sätts i brand. Slutet kommer abrupt när Harald träffas i ögat av en pil, dör och engelsmännen flyr.

Däremellan, och särskilt i bårderna, finns kuriösa sidoberättelser med djur, monster och 93 broderade penisar, som förbryllat forskarna och redigerades bort i viktorianska avbildningar.

Engelska kvinnor må ha hållit i nålarna, men beställaren var en normand, det är forskarna tämligen säkra på. Bayeuxtapeten är nämligen segrarens berättelse. Syftet var att med enkla stygn och en lång ouvertyr rättfärdiga erövringen genom att framställa den som ett legitimt svar på ett gruvligt svek. Ett propagandaverk, menar vissa. När Napoleon planerade en egen invasion av England hängde han upp den på Louvren som en inspiration.

Tapeten är fortfarande ett ytterst politiskt föremål.

Första gången som Storbritannien bad att få låna den från Frankrike var 1931. Men det var inte förrän efter att landet röstat för att lämna EU som frågan ställdes på sin spets.

Det franska politiska etablissemangets chock över brexit hade inte lagt sig och relationen mellan nationerna var ännu ansträngd när president Emmanuel Macron i januari 2018 besökte Storbritanniens dåvarande premiärminister Theresa May i Sandhurst och bestämde sig för att tillmötesgå britternas önskan.

– Det finns två saker som ingenting, varken en omröstning eller ett politiskt beslut, kan förändra: vår historia och vår geografi, sade den franske presidenten.

Därefter följde år av förhandlingar.

Men så klockan 03.50 den 10 juli i år anlände Bayeuxtapeten till London i en vibrationssäker, klimatreglerad lastbil. De flitiga brittiska tidningarna häckade utanför British Museum, rapporterade om poliseskorten genom kanaltunneln och att den medeltida artefakten hade försäkrats till ett värde motsvarande tio miljarder svenska kronor. Inne på museet väntade 90 personer med latexhandskar som vecklade ut den ömtåliga linneduken i en minutiös koreografi som varade i sju timmar.

Inte långt efter att den var på plats bjöd Kung Charles in Emmanuel Macron till British Museum för en exklusiv förhandsvisning. Presidenten sken av försoningens glädje, möjligen också av stolthet över sin egen generositet.

– För tusen år sedan skapades detta verk som skildrar en överfart som förändrade historien. Nu har det färdats genom en tunnel som vi har byggt tillsammans, sade Macron i sitt tal.

Kung Charles uttryckte sin ”djupaste tacksamhet” till presidenten och beskrev lånet som en aldrig tidigare skådad gest av förtroende. Han avslutade med att citera Shakespeares ”Stormen”: ”Det förflutna är en prolog.”

…

På pressvisningen vill frågorna till utställningens intendent Michael Lewis inte ta slut. Han står som uppryckt mot en av de svarta väggarna, men svarar lika tålmodigt.

– Bayeuxtapeten innehåller så många olösta mysterier. Nakenheten till exempel. Före slaget vid Hastings dyker en man och en kvinna upp i den nedre bården, båda är nakna, mannen rör sig mot kvinnan, som inte verkar uppskatta närmandet. Vad gör de i denna krigsskildring? Är nakenheten en kommentar till …

En pressperson tränger sig in i halvcirkeln och meddelar att Michael Lewis är försenad till ett möte. Han ursäktar sig och hastar bort, innan han hunnit avsluta sitt resonemang. Journalisterna tittar villrådigt på pressteamet. De hade behövt material till sina stories, säger de.

En kvinna presenterar sig som Nolwenn Le Jeune, hon är reporter på lokalradiokanalen Ici i Normandie, och föreslår ett upplägg med metaintervjuer.

Hon skulle gärna veta vad svenskarna kan om Bayeuxtapeten, för att sedan dela med sig av fransmännens inställning till tapetutlåningen.

Mitt svar är snabbt avklarat.

– Det är lite ironiskt, säger hon, i 24 år har jag bott en kort biltur från Bayeux. I dag, här i London, är första gången som jag ser Bayeuxtapeten.

Lånet till Storbritannien har mött starkt motstånd och blivit ett domstolsärende i Frankrike. En tidigare chef för Bayeuxmuseet, Isabelle Attard, anser att tapeten är för skör för att transporteras över huvud taget och den franske konsthistorikern Didier Rykner startade i fjol en namninsamling mot lånet som han kallar ”ett brott mot kulturarvet”. 40 000 fransmän skrev under den.

Många andra, och framför allt Emmanuel Macron – förklarar Nolwenn Le Jeune – anser att de diplomatiska vinsterna trumfar riskerna.

– Men nu, med denna succé på British Museum, infinner sig frågan i Frankrike: kommer vi över huvud taget att få tillbaka den?

Läs mer

Kan ett medeltida dokument värt miljoner sätta stopp för Donald Trump?

Broderade könsorgan får historiker att drabba samman