Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Innan jag läser en ny rapport om svenskars läsvanor brukar jag behöva stålsätta mig. Som när man ska ner i en isvak.
Inte så mycket av oro för den intellektuella förflackningen – lite av oro för den intellektuella förflackningen – men framför allt av ren och skär självbevarelsedrift.
Det svenska litterära ekosystemets krympande till förmån för en öken av digital underhållning utgör ett existentiellt hot mot alla som när sig på någon av dess nischer. Också kritikerparasiter som jag själv.
Men när jag sätter mig ned med Bokbarometern 2026, Svenska Förläggareföreningens undersökning av svenskarnas förhållande till läsning som nu ges ut för andra året i följd, blir jag faktiskt inte lika dyster till sinnes som jag brukar.
Missförstå mig rätt, det är knappast guld och gröna skogar. Men de dåliga nyheterna är åtminstone inte nya. Över hälften av medborgarna mellan 30 och 49 år läser sällan eller aldrig tryckta böcker – inte optimalt – men läsningen minskar inte från förra året. Inte på ett statistiskt säkerställt sätt i alla fall. Det är så man får försöka hålla humöret uppe.
Det är precis vad min magkänsla har sagt hela tiden: ingen kan ju vilja ha det här!
Men efter att ha bläddrat sig fram till AI-delen – och på vägen fått reda på att 59 procent av alla frekventa ljudbokslyssnare menar att lyssnandet minskar deras läsande av tryckt material, värt att hålla i minnet i debatten – får man lite hjälp på traven.
Det visar sig nämligen att två tredjedelar av svenskarna har en klart avvisande hållning till AI-generad litteratur. Endast 3 procent är positivt inställda.
Inte särskilt förvånande, egentligen. Det är precis vad min magkänsla har sagt hela tiden: ingen kan ju vilja ha det här! Men när man skriver om böcker brukar det vara svårt att bekräfta sin magkänsla med siffror. Det är en ovan och lätt berusande känsla.
Vi är inte intresserade av romaner skrivna av statistiska språkmodeller. Den svarare i undersökningen som ställer sig positiv till AI-litteratur eftersom den kan skapa skräddarsydda deckare – utan romantik i till exempel – är i extrem minoritet.
Ljuva lättnad!
Det är inte bara uppskrämda kritiker som inte vill ha AI i litteraturen, vilket forskarna Daniel Helsing, Torbjörn Forslid och Anders Ohlsson skrivit om i sin mycket ingående undersökning av ”Den samtida receptionen och värderingen av AI-genererad litteratur i Sverige” – svenska folket håller med.
Det är nödvändigtvis både ett konstaterande och en uppmaning. En utveckling som alla är emot måste vi rimligtvis kunna hålla tillbaka.
Läs fler texter av Samuel Levander.




