Slavoj Zizek om världsläget: ”Om vänstern inte är redo kommer den radikala högern att vara det”

– Jag hatar livet, säger Slavoj Zizek.

Den slovenske stjärnmarxisten sitter i soffan hemma i Ljubljana framför sin bärbara dator.

– Jag jobbar för mycket. Jag försöker vila, men jag gör det aldrig.

Nog håller 77-åringen igång. Sedan 2020 har han gett ut 13 böcker – om allt från covid till kristen ateism. Nu är han aktuell med ”Nollpunkt” på Fri tanke förlag, där han förklarar vår tid som en serie förödande kriser där det nya ännu inte tagit form.

Vad han menar med det? Det är upp till mig att reda ut.

– Jag är gammal, förvirrad och trasslar in mig, så jag behöver dig. Var min stalinist med ett mänskligt ansikte och grip in. Om du verkligen vill skada mig och få mig att framstå som en idiot, så publicerar du bara bokstavligen vad jag sagt, säger Slavoj Zizek.

Du skriver att vänstern är i kris. Har den inte alltid varit det?

– Det är riktigt. Men tidigare har den varit det i förhållande till sina egna ideal, till den standard den själv satt upp. Nu sträcker sig krisen till idéerna själva. Det är det som är nytt.

I Östeuropa finns det nästan ingen vänster kvar. Men inte bara det: även den liberala mitten håller på att försvinna

Allt ont började 1968, säger han.

– Det var då vänstern, åtminstone i det utvecklade väst, övergav idén om storskalig social förändring. I stället övergick den till kulturell samhällskritik. Den hade inte längre någon verklig vision utanför socialdemokratin. Och nu är även den i kris.

Vi halkar in på valet i Ungern, där segraren Péter Magyar är en utbrytare från Viktor Orbáns högerpopulistparti Fidesz, som kom tvåa, med högerextrema Vårt hemland på avlägsen tredjeplats. Vänsterns främsta motkandidat var satirpartiet Tvesvansade hunden, med vallöften som ”gratis öl” och ”två solnedgångar om dagen”.

– I Östeuropa finns det nästan ingen vänster kvar. Men inte bara det: även den liberala mitten håller på att försvinna. Vi trodde länge att åtminstone den skulle finnas kvar som ett slags skydd. Nu är den också i kris.

Han berättar att han till och med känner en viss ömhet inför Emmanuel Macron, som han ser som den enda kraften stark nog att stoppa extremhögern i Frankrike.

Så du tänker inte att endast den radikala vänstern kan besegra populisthögern – att ”Bernie Sanders skulle ha vunnit”?

– Jag är tyvärr mer pessimistisk än så. Jag tänker som med Pragvåren 1968: att den i någon mening räddades av den sovjetiska interventionen. Nu kan vi drömma: ”Åh, om de bara hade fått fortsätta.” Nej, nej, nej, säger Slavoj Zizek och gestikulerar vilt över skärmen.

– De hade snabbt nått ett dödläge, eftersom de inte hade någon verklig plan för hur ekonomin skulle omstruktureras. Samma sak gäller i dag.

Utopiernas död är ett återkommande tema i Slavoj Zizeks författarskap, förevigad i Fredric Jamesons formulering – så sliten att det är slitet att påpeka det – om att det är lättare att föreställa sig jordens undergång än kapitalismens slut. Slovenen själv formulerar det ibland som frånvaron av en ”kommunistisk horisont”.

– Jag ser ingen faktisk modell bortom kapitalismen. Om du frågar mig i dag hamnar jag i praktiken i en mer radikal socialdemokrati. Väl medveten om att det inte räcker.

Till och med världens kändaste kommunist kommer ut som sosse när man skrapar på ytan.

– Det är det jag menar med nollpunkten. Vi har inte längre kvar den gamla berättelsen där kapitalismen är ett stadium, sedan kommer socialismen, och så uppstår lite komplikationer däremellan. Nu befinner vi oss visserligen i en kris – men har ingen aning om vad som kommer härnäst.

Han beskriver de olika former av undergång vi kan tänka oss – ekosystemens kollaps, förödande världskrig, totalitär övervakning eller ett algoritmiskt maktövertagande. Allt förutom en bättre värld.

Men det finns ett undantag – en person som fortfarande tror på radikal förändring.

– Donald Trump är en galen revolutionär. Han gör saker som hade varit otänkbara inom den vanliga globala kapitalismen: tullar, statliga ingripanden, ekonomisk nationalism. Samtidigt är det Kina som i viss mening spelar det gamla kapitalistiska spelet bättre än väst.

Det här har vänt saker upp och ned för Slavoj Zizek, som har gjort det till en paradgren att berätta obscena skämt för att ro hem filosofiska poänger. I ett återkommande sådant gestaltar han vänsterns ynklighet:

En bonde och hans fru går längs vägen. En mongolisk krigare stannar och säger: ”Eftersom det är så dammigt måste du hålla mina testiklar medan jag våldtar din hustru, så att de inte blir smutsiga.” När han rider vidare börjar bonden skratta. ”Hur kan du vara glad?” frågar hustrun. ”Jag fick honom”, svarar bonden. ”Hans kulor är täckta av damm!”

– När jag var ung var det vänstern som stod för det obscena, för provokationen. Nu kanske vänstern borde anta ett språk av enkel värdighet. Det finns något radikalt i att försvara vanlig anständighet i dag.

För Zizek handlar det inte om att bli snäll. Tvärtom menar han att mycket av vänsterns punkattityd i dag är en bekväm marginalposition – en rökruta för dem som gett upp om att förändra världen.

Tror du inte att det behövs en katastrof för att vi ska vakna inför klimathotet? Att det fortfarande är för abstrakt?

– Det går emot alla mina instinkter att säga det, men vi behöver kanske starkare katastrofer för att vakna. Problemet är att det är en farlig tidpunkt: om vänstern inte är redo kommer den radikala högern att vara det. Det enda sättet att undvika katastrofen är därför att agera som om den redan är här.

Vad skulle du göra om du blev diktator?

– Jag skulle inte bara tänka på omfördelning. Jag skulle tänka på produktion, organisation och långsiktig samordning. Jag vill inte bara protestera. Jag vill att saker faktiskt ska fungera, säger han.

Zizek återkommer ofta till sin egen dystopi: ett samhälle där allt organiseras lokalt och alla tvingas delta i oändliga möten om vattenledningar, sophämtning och skolbudgetar.

– Det här är en hemsk sak att säga, men vänstern borde överge sin rena motståndsattityd. Makt är smutsigt, ja visst. Men vi behöver makt. Vi behöver till och med transnationell makt, därför att ekologin, artificiell intelligens och krigsfaran inte kan hanteras på nationalstatsnivå.

Den här tanken – om en världsstat som reglerar teknikjättarna – är vad högermiljardären Peter Thiel i de föreläsningar han nyligen höll i Rom har beskrivit som ”Antikrist”. Även Slavoj Zizek har i flera böcker gjort anspråk på det kristna arvet och har nyligen gett Thiel rätt i att vår högteknologiska era behöver en andlig grund.

Europa borde sluta med sin oändliga självanklagelse

Men den protestantiskt lagde Slavoj Zizeks Jesus är knappast teknikevangelist. Hans frälsare är den som tvivlar på korset, och till och med ifrågasätter Guds existens. Den här självkritiska ådran i Europa beskriver han ofta som upplysningens kärna.

– I dag är det så modernt att vara emot Europa. Alla är det: Trump, Putin, delar av vänstern. När den latinamerikanska vänstern kritiserar eurocentrism och kolonialism säger jag: ”Ursäkta, vilket språk talar du – spanska?” Som om de vore urfolk. Det är absurt. Europa borde sluta med sin oändliga självanklagelse. Ja, Europa har gjort hemska saker. Men det var också Europa som utvecklade universalism, feminism, upplysning och idén om att slaveriet måste avskaffas.

När Slavoj Zizek inte sitter hemma och skriver reser han runt i världen och medverkar i både kamper och paneler.

Inte minst väckte han stor uppmärksamhet för sitt framträdande på bokmässan i Frankfurt 2023. Där noterade han att ingen annan inledningstalare nämnt massförstörelsen i Gaza, och menade att det fanns ett ”analysförbud” i frågan i Tyskland. Det här ledde till en debatt med den israeliska sociologen Eva Illouz, som skrev att han förminskade Hamas dåd genom att lyfta fram kontexten av israelisk ockupation.

Intervjun lider mot sitt slut. Jag frågar vad han vill åstadkomma de kommande åren.

– Jag försöker låtsas att jag fortfarande är ung, men det blir bara svårare. Jag behöver mer sömn, jag har blivit sjukare, men samtidigt är jag en fullständig arbetsnarkoman. Om jag inte har läst något bra eller skrivit något under dagen känner jag mig nästan skyldig, som om jag inte förtjänat min existens.

Läs mer:

Stjärnfilosofen Slavoj Zizek: ”Trump är djävulen – men vi har skapat honom”

Tvångsneurotikern Slavoj Zizeks förslag är hårresande