Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
En enda mening kan ibland vara avgörande i politiken. På Vänsterpartiets kongress i Örebro är det en mening i partiets valplattform som rör upp känslorna, en mening som redan har skapat en upphetsad debatt långt utanför Vänsterpartiet.
Först konstaterar man det självklara – partiet kräver att få sitta i regeringen. Det gör alla partier. Men sedan kommer de där orden som verkligen spikar fast partiets förhandlare: ”Det betyder att vi inte kommer att stödja eller släppa fram en regering som vi inte ingår i.”
Det hör till saken att vänsterpartister tar kongressbeslut på allvar. De räknar med att ett sådant beslut är på riktigt, att det verkligen tvingar partiledningen att fälla Magdalena Andersson om S vägrar att ta in V i regeringen.
Partiledningen har dessutom själv bett om att bli tvingad – syftet är att övertyga Socialdemokraterna om att Nooshi Dadgostar inte kan backa i en förhandling. Hotet om ett extraval ska stirra Socialdemokraterna i vitögat. Får vi inte ministerposter välter vi hela spelet, är budskapet.
Hotet om ett extraval ska stirra Socialdemokraterna i vitögat
Men nu håller Vänsterpartiet på att förlora debatten om regeringsfrågan. Det gäller nästan oavsett hur det går på helgens kongress.
Den lilla meningen har trasslat till valrörelsen för Dadgostar. Hennes motståndare till höger pekar på den och säger att det blir kaos om Magdalena Andersson får chansen att bilda regering. Samtidigt som många vänsterdebattörer hävdar att Dadgostar spelar motståndarna i händerna och äventyrar hela valet. Och att hon – om vänstersidan ändå vinner – ska driva fram ett extraval som ger högern chansen att komma tillbaka.
Frågan skapar såriga konflikter på vänsterkanten, det går knappt en dag utan att ledande vänsterpartister grälar med socialdemokrater om regeringsfrågan. Socialdemokraternas ledning eldar på debatten med spinn om att Andersson kanske hellre samarbetar med Ebba Busch än med Nooshi Dadgostar. Underförstått: Om inte Dadgostar taggar ner.
Grälet står i vägen för partiets politiska budskap. Vänsterledarens återkommande krav på Magdalena Andersson att ”samla sitt lag” och på Centern att samarbeta med Vänsterpartiet skymmer den politik Dadgostar vill driva.
I vanliga fall brukar Vänsterpartiet vinna på att Socialdemokraterna drar åt höger. V kan då locka väljare som är oroliga för att Magdalena Andersson ska kompromissa bort sin politik med Centern – eller kanske till och med Kristdemokraterna. Det har historiskt varit en vinnande strategi för Vänsterpartiet.
Konflikten om regeringsfrågan riskerar i stället att driva vänsterväljare i armarna på Andersson.
Alla partier vill driva en hård och tuff förhandling om de får chansen efter valet. Det speciella är att Vänsterpartiet driver den förhandlingen långt före valet, och redan nu spikar fast vad den måste leda till.
Det är vid en första anblick en stenhård linje, men det signalerar också att partiet är mer kompromissvilligt på andra områden. Ministerposter behöver betalas med politiska eftergifter. Dadgostars linje får därför kritik från de vänsterpartister som är oroliga för att hon ska kompromissa bort den egna politiken och göra partiet till gisslan i en regering som för en högerinriktad politik.
Att partiet är oenigt om den hårda formuleringen har fått stor uppmärksamhet – redan det försvagar skrivningen. Därför är det nu inte fråga om Nooshi Dadgostar vinner på kongressen – det gör hon förmodligen – utan om hur stort hon vinner. Hon behöver en förkrossande seger. En splittrad kongress blir i stället en signal om att Dadgostar – trots allt – kan komma att vika sig i en förhandling efter valet.
Läs mer:
V:s ledning vill sänka skatten för förtroendevalda
