Detta är en text publicerad på Dagens Nyheters ledarsidor. Ledarredaktionens politiska hållning är oberoende liberal.
Entreprenören Isabella Löwengrip har fått i uppdrag att locka kvinnor till Moderaterna, och nyligen berättade hon för DN hur det ska gå till: Hon ska lära dem hur en regering fungerar. Då kan de äntligen sluta vara så misstänksamma mot samarbetet med SD!
Slutet gott, allting gott?
Nej, fullt så lätt var det inte visade det sig. Antalet kvinnor som gillar att få saker förklarade för sig av Löwengrip var oväntat få. Så hon försökte igen! I Aftonbladet säger hon sig nu ha blivit fultolkad: ”Självklart förstår kvinnor hur en regering sätts ihop i praktiken”. Men så råkar hon fortsätta: Det hon ”försöker förklara” är bara att ”väldigt många” kvinnor inte röstar utifrån vad som är strategiskt. ”Den emotionella känslan tar över och sätter stopp.”
Män däremot, de röstar grundat på sakpolitik, förklarar hon. Rationellt, i stället för känslomässigt. Och därför har de mindre problem med samarbetet med Sverigedemokraterna.
Som krishantering betraktat är det spektakulärt. Vi är nu officiellt tillbaka i argumenten mot kvinnor som förfäktades inom högern i början av 1900-talet.
Löwengrip säger att Moderaterna förstås är glada för att en mäktig person som hon arbetar för dem i valet. Men hur länge till? Hon rör sig nu farligt nära karikatyren av en högerperson – någon som faktiskt på fullt allvar tror att de egna åsikterna knappt ens är åsikter eftersom de är så rationella.
Löwengrip säger att Moderaterna förstås är glada för att en mäktig person som hon arbetar för dem i valet. Men hur länge till?
Till Aftonbladet säger hon också att de som kritiserat henne ändå aldrig skulle ha röstat på Ulf Kristersson. Men är hon säker på det? Hon har alltså gett sig på just de kvinnor som brukade rösta borgerligt, men som inte är intresserade av att få Jimmie Åkesson på köpet. Magdamoderater.
En grupp som Moderaterna desperat behöver vinna tillbaka.
För utan dem kan man inte vinna nästa val, enligt partiets egen bedömning. Och i Verians senaste mätning hade andelen kvinnor som vill rösta på Tidöpartierna sjunkit från 43 procent i förra valet till 35 procent i dag (SVT 21/4).
Valet i höst kan mycket väl avgöras av just den förändringen.
Det finns också något olustigt i hur ett parti som ägnat många år åt att lyssna på och följa efter de missnöjda männen nu bemöter de missnöjda kvinnorna. För plötsligt hör jag ingen moderat säga det tidigare mantrat om att ta väljarnas oro på allvar.
Plötsligt hör jag ingen moderat säga det tidigare mantrat om att ta väljarnas oro på allvar
Kanske handlar den här attityden om att partiet har lurats av sin egen framgångsrika kampanj? Inför förra valet pumpade Moderaterna ut budskapet att de ville samarbeta med SD eftersom de minsann fokuserade på sakpolitik. Andra kunde ägna sig åt spel! Vilket alltså blev omskrivningen för att inte vilja ge makt åt nationalister.
Inför 2022 fungerade argumentet ganska bra – för man kunde låtsas att man bara skulle genomföra sådant som moderater gillade. Men nu? Borgerlighetens tidigare ambitioner för rättsstaten ligger i spillror. Ulf Kristerssons utlovade ”gröna höger” har drivit igenom en politik som fått utsläppen att öka för första gången på 50 år. Hårt arbetande, rotade människor har kastats ut.
Det går inte längre att påstå att den som inte vill se SD vid makten är ointresserad av sakförhållanden. Inte om man ser rationellt på saken.
Läs mer:
Amanda Sokolnicki: Moderaterna vill locka över alla korkade kvinnor
DN:s ledarredaktion: Snart sitter Sverige i känsliga möten med talibanerna
