Detta är en text publicerad på Dagens Nyheters ledarsidor. Ledarredaktionens politiska hållning är oberoende liberal.
I ett halvsekel har Israel hyllats av USA:s båda partier, men det är inte längre fallet. Premiärminister Netanyahu stötte först bort den amerikanska vänstern, varpå förstörelsen av Gaza fick breda folklager i USA att rygga bakåt. Nu växer motståndet även bland republikaner och för första gången säger en majoritet av amerikanerna att de ogillar Israel. Om relationen ska klara detta dramatiska skifte lär den behöva ändra form.
USA:s Mellanösternpolitik har i många årtionden vägletts av en intensiv Israelvänlighet. Israel har åtnjutit en unik nivå av uppslutning, långt över nära allierade som Storbritannien och Kanada. Amerikanska politiker har tävlat om att lovprisa Israel, kongressen har antagit enhälliga stödresolutioner och presidentvalskampanjer har inletts med obligatoriska Jerusalemresor. Genom åren har USA stöttat Israel med över 50 FN-veton och enorma mängder bistånd – sammanlagt 3 biljoner kronor, enligt Council on Foreign Relations.
Men nu är den långa amerikanska förälskelsen i Israel på väg att ta slut.
År 2021 kunde opinionsinstitutet Gallup rapportera att 75 procent av amerikanerna såg positivt på Israel. Fem år senare är siffran 46 procent och kurvan stupar brant. I en färsk mätning från Pew säger 60 procent att de ogillar Israel. Andra undersökningar ger liknande resultat.
När jag talar med Dahlia Scheindlin, israelisk politisk analytiker och expert på opinionsmätningar, beskriver hon en långsam erosion som plötsligt övergått i jordskred.
– I början av 2020-talet hade stödet för Israel börjat sjunka som en följd av kumulativa effekter, men efter 7 oktober och Israels extrema krig mot Gaza rasade stödet ännu mer.
År 2021 kunde opinionsinstitutet Gallup rapportera att 75 procent av amerikanerna såg positivt på Israel. Fem år senare är siffran 46 procent och kurvan stupar brant.
Scheindlin daterar början på förändringen till Netanyahus fejder med Obama på 2010-talet. Det slog upp en spricka i förhållandet till den amerikanska liberalismen, som fortsatt vidgas.
De långa krigen i Irak och Afghanistan väckte samtidigt motstånd mot USA:s inblandning i Mellanöstern. Stödet till Israel började ifrågasättas och propalestinska narrativ fick vingar på sociala medier. Efter Gazakriget brast vallarna, först i politikens vänsterfält och bland unga men sedan på bredare front.
– Den verkliga vändningen har kommit de senaste ett–två åren, när negativa attityder växt sig större än de positiva i både Gallup och Pew, säger Scheindlin.
Det impopulära amerikansk-israeliska kriget mot Iran har väckt ny kritik mot relationen och utlöst plågsamma spänningar inom Republikanerna. Där hyllar man ännu Israel, men balansen kan snart tippa åt andra hållet.
Pews aprilmätning visar att 41 procent av republikanerna redan ogillar Israel.
Fientligheten växer snabbt i det yngre gardet, där den späs på av religiös antisemitism. Bland republikaner under 50 uttrycker i dag 57 procent motvilja mot Israel.
Snart tar de över den konservativa politiken.
Israels problem är detta: Även om stödet för Israel i USA länge var brett nog att omfatta bägge partier verkar det inte alls ha varit så djupt som många trodde.
Demokraternas Israelvänlighet tycktes grundmurad, men när ungdomsgenerationen svängde försvann partiets stöd genast – som att klippa hål i botten på en mjölsäck. Nu är det Palestina som är det politiskt korrekta valet för opinionskänsliga amerikanska liberaler. De flesta av partiets senatorer vill nu begränsa vapenleveranserna till Israel, och demokratiska kongress- och presidentkandidater försöker skyndsamt svära sig fria inför primärvalen.
Det finns inget skäl att tro att republikanerna kommer att fungera annorlunda den dag incitamentsstrukturen kantrar även på deras flank – vare sig det då beror på krigströtthet och utrikespolitiska omprioriteringar, eller på den kristna antisemitism som krälar runt i partiets bottenslam.
Aaron David Miller, som arbetat med Israelfrågor under både demokratiska och republikanska utrikesministrar, varnar dock för att dra alltför snabba slutsatser av Israels växande vanrykte i USA.
– För att parafrasera den store humoristen Mark Twain är rapporterna om den amerikansk-israeliska relationens död starkt överdrivna, skriver han till mig.
– Israels politik i Gaza, Västbanken och Libanon har tydligt underminerat och skadat det israeliska varumärket i USA.
Bland republikaner under 50 uttrycker i dag 57 procent motvilja mot Israel.
Men Miller påpekar att vi inte sett några effekter på det som spelar mest roll för Israel, exempelvis militär- och underrättelsesamarbetet och vetorösterna i FN.
Det är värt att begrunda. Kan Israels militära och politiska muskler vara så värdefulla för USA att relationen – eller delar av den – står pall för hård politisk motvind?
Det är trots allt inte många amerikaner som gillar Saudiarabien, men ändå har de två staterna samarbetat i mer än 80 år.
Där skymtar en möjlig framtid för Israel och USA: en nerskalad, mer affärsmässig relation utan gamla dagars värme och lojalitet, kretsande kring gemensamma intressen.
För Israel vore det ett stort steg bakåt, men troligen det minst dåliga alternativet.
Läs mer:
Aron Lund: Bli inte förvånad om Ryssland strax går på charmoffensiv i Israel
DN:s ledarredaktion: Sveriges medelklass behöver inte fler bidrag




