Ingenting är som det brukar i det heliga landet

Den här våren kan man gå vilse i Jerusalems ödsliga gamla stad och plötsligt befinna sig i Gravkyrkan, intill Jesus tomma grav. Det borde inte vara möjligt. Turistströmmarna till denna kristna helgedom är vanligtvis så massiva att det är svårt att över huvud taget ta sig fram till den.

Men ingenting är som det brukar i det heliga landet våren 2024.

Inte heller gravkammaren, för trots att det är tomt på turister råder här full aktivitet. Gravkyrkan renoveras. Man skulle kunna tro att det beror på att det är lägligt just nu, när kyrkorummen är så tomma och luftiga, men anledningen är snarare att sex olika samfund deltar i förvaltningen av Gravkyrkan och det har tagit dem fram till nu att lyckas enas om denna välbehövliga upprustning.

En gles turistgrupp med röda, matchande tröjor passerar. Den är från Colombia.

– De bokade den här resan för länge sedan och de har inget återbetalningsskydd, så de kunde inte ställa in, förklarar deras guide.

Betlehem ligger på Västbanken, bara ett par mil från Jerusalem, men just nu hade avståndet lika gärna kunnat vara ljusår. En gång i tiden var majoriteten av befolkningen kristen, numera är kristna palestinier en minoritet och utgör ungefär en femtedel av Betlehems 30 000 invånare.

– Församlingen blir allt mindre. Människor har lämnat Betlehem på grund av ockupationen. Det finns ingen frihet här och människor behöver frihet. Men nu är det värre än någonsin, säger prästen Issa Thaljieh.

Han står i en av världens mest kända kyrkor, Födelsekyrkan i Betlehems hjärta. I kyrkan verkar, utöver hans egen grekisk-ortodoxa församling, katoliker och Armeniska apostoliska kyrkan. Den senare håller just nu predikan; tre män i svarta kläder sjunger i ett hörnrum. I övrigt är det tomt.

– Inte ens under corona var det så här. Lokalinvånarna brukade ändå komma hit. Från Jerusalem, Haifa, Nasaret och palestinska områden i Nablus, Ramallah och Jenin, säger Issa Thaljieh.

I normala fall är det svårt att urskilja kyrkans inredning eftersom besökare brukar fylla hela kyrkorummet. Pilgrimer och turister köar i timmar för att ta sig in genom den lilla porten. Man kan inte komma in utan att huka sig, enligt Issa Thaljieh. Entrén är en kvarleva från en tid då man ville hindra boskap från att ta sig in i den heliga byggnaden.

– Det finns bara en plats i världen där Jesus föddes, därför vallfärdar människor hit. I dag kom några indonesiska turister, men de är den första gruppen jag har sett på länge. Människor är rädda, Israel säger till dem att det är farligt här, att det finns terrorister, säger Issa Thaljieh.

Betlehem ligger på Västbanken. Röda skyltar varnar resenärer på vägen hit att man åker in på egen risk. När Israel inte befinner sig i krig brukar turister ändå bussas till Betlehem, nu har de allra flesta resebolag ställt in sina resor, även om det kan vara på väg att ändras.

Enligt det israeliska turistdepartementet kommer över en tredjedel av alla turister till Israel från USA, och israeliska resebolag arbetar hårt på att de ska återvända. Till viss del har det arbetet börjat ge effekt, inne i Jerusalems gamla stad syns i mars turistgrupper vandra genom de trånga gränderna. Men de flesta är evangelister som stöder Israel i kriget – och de åker inte till palestinska områden.

– I julas kom ingen hit. Det är så svårt att röra sig för palestinier. Senast jag var i Ramallah tog resan fyra timmar, det är som att åka till Grekland. En timme ska det ta, det ligger så nära, ändå är det så svårt, säger Issa Thaljieh.

I julas ställde alla kristna församlingar i Betlehem gemensamt in alla festligheter. Det blev ingen juleljusfestival, inget offentligt julpynt och inga julfester. Den lutherska kyrkan i staden inredde sin krubba med ett Jesusbarn begravt i rasmassor.

Den ortodoxa påsken ligger liksom den ortodoxa julen några veckor efter den lutherska, men fastan är i gång. Jerusalem är målet alla församlingarna strävar efter denna högtid.  Man vill till Gravkyrkan, eller Uppståndelsekyrkan som den också kallas, och besöka Jesus tomma grav.

– Under den heliga veckan är det särskilt viktigt att åka dit, men i år kommer det att bli svårt. Sedan i oktober har jag varit i Jerusalem en gång. Jag ger inte upp, jag hoppas att många av oss kommer att få tillstånd att åka, säger Issa Thaljieh.

Han ser ändå fram emot högtiden. Issa Thaljieh ser påsken och fastan som leder fram dit som en tid då under sker.

– Fastetiden får människor att göra bot och göra gott. Trots alla svårigheter ser vi fram emot bot, kärlek och fred. Det förändrar oss. Allting ordnar sig när du är kopplad till Gud via bön under denna tid, säger han.

Det var en svart jul och det kommer att bli en svart påsk. Issa Thaljiehs tankar går främst till människorna i Gaza. Det finns kristna där också, en liten grupp.

– Jag håller kontakten med den ortodoxa kyrkan i Gaza. Vi ber för dem i dessa svåra tider. Men jag tror att det fortfarande finns hopp och det är viktigast. Hopp och tålamod, för en dag tar det slut och då börjar vi om från början.

De armeniska prästerna håller på att avsluta sin gudstjänst i Födelsekyrkan. Nu är det dags för Issa Thaljieh att ta vid, inför en handfull grekisk-ortodoxa kyrkobesökare.

Precis när han har börjat mässa, dold av altaret, kommer en liten grupp i röda, matchande tröjor in i kyrkan. De ser sig omkring med stora ögon och viskar till varandra på spanska.

Det är den colombianska turistgruppen från Gravkyrkan.

Läs mer:

Israeler stoppar nödhjälp: ”De kan inte få mat”

När grinden sprängdes sa sexåringen: ”Farfar, polisen tar ju tjuvar. Är vi tjuvar?”

”De släpper in alla, sedan kör de ut dem igen där borta”

FN-rapportör: Israels handlingar i Gaza kan definieras som folkmord

FN kräver omedelbar vapenvila i Gaza – skifte i USA:s hållning