Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Den eviga frågan ”Får man skämta om allting?” aktualiserades nyligen från något oväntat håll. Det var Zara Larsson som, helt spontant, skojade med ett fan som berättade på Tiktok att hon varit gravid på den svenska poppärlans konsert nyligen och sedan gjort abort.
Skämtet (”I killed the performance, and then you killed it after the performance”) var – sett till sammanhang, dra efter andan-faktor och humorhalt – helt perfekt.
Nittionio av hundra artister hade förstås aldrig vågat. Ska man slå i USA är ”the A word” bäst att undvika helt, eller åtminstone tala om med högtidliga brösttoner.
Zara Larsson gjorde tvärtom i ett uppföljande inlägg där hon ifrågasatte varför abort alltid ska behandlas som ett svårt och känslosamt beslut.
Det kan det så klart vara – framför allt i ett samhälle som talar om för en att vi borde känna så – men lika ofta är det ett relativt okomplicerat medicinskt ingrepp.
Och här är det fina i kråksången: I Sverige får kvinnor göra abort oavsett vilket humör de är på, man behöver inte uppge något skäl. Vi har till och med rätt att skoja om det!
Zara Larsson säger sig ha förlorat tre miljoner dollar i kommersiella samarbeten efter skämtet (ljuvlig liten trollning för övrigt, att i förbifarten råka berätta vad man är värd).
I stället för att lyssna på ett gäng, gissar jag, svårt stressade typer på skivbolagets kommunikationsavdelning som sannolikt försökte krishantera, kommenterade Zara Larsson lakoniskt: ”Om du inte håller med mig om att kvinnor ska ha tillgång till att göra abort eller att vi inte kan ha en skämtsam konversation om det så är vi inte menade att vara partners.”
Det kan vara den råaste kompromisslöshet jag har hört från en kommersiell artist den här sidan millennieskiftet.
Det kan vara den råaste kompromisslöshet jag har hört från en kommersiell artist den här sidan millennieskiftet
Vilket för oss till Sveriges andra högaktuella popprinsessa den här våren.
När albumet ”My truth” släpptes 1999 pressade det amerikanska skivbolaget den då ännu tonåriga Robyn att ta bort titelspåret, som handlade om just en abort hon själv genomgått.
Robyn vägrade. Albumet släpptes aldrig på andra sidan Atlanten.
Det kan låta som ett sammanträffande att Sveriges två mest framgångsrika kvinnliga artister de senaste decennierna har varsin incident på samma tema.
Men det är knappast bara en slump.
Zara Larsson och Robyn kommer nämligen från landet där kvinnor, enligt nästan alla parametrar, länge varit friast i världen. Fria att bestämma över sin kropp, att skapa på egna villkor, att skämta, att tjäna pengar. Att be dem som inte håller med att dra åt helvete.
Jag kan inte vara ensam om att känna hur delar av det här utrymmet tycks ha krympt de senaste åren.
Vilket väl är anledningen till att de båda plötsligt framställs som lite… too much?
Robyns statement under våren om att hon vill vara ”kåt på livet” är det mest radikala jag hört på evigheter. Drygt 25 år efter ”My truth” kommer ”Sexistential”, en skiva om att skaffa barn på egen hand, kolla på animerad porr och ha engångsligg under graviditeten.
Jorden har snurrat många varv sedan singlarna i ”Sex and the city” upplyste en hel generation tjejer om att det enda de behöver är en lägenhet, en dyr handväska och en vibrator.
Möjligen har handväskorna överlevt (kapitalet brukar lyckas nästla sig in i både med- och motrörelser). Men dagens influerare tycks mer än något stå i kö för att medverka i Mama och svara på hundra procent opolitiska frågor om sin hudrutin post partum.
Det är rätt bistra tider att vara kvinna just nu, i alla fall för oss som vill vara kåta på livet.
I takt med att nykonservativa rörelser flyttar fram positionerna i samhället – och religiösa röster ploppar upp på kultursidorna – måste idealet om självständighet och agens försvaras på nytt.
I ljuset av det är det i alla fall en tröst att de internationellt mest kända svenskorna är två popstjärnor och en klimataktivist som fullständigt dryper av integritet.
Läs fler texter av Johanna Frändén, till exempel Jag är så glad att jag slapp föda barn i Sverige
