Detta är en text publicerad på Dagens Nyheters ledarsidor. Ledarredaktionens politiska hållning är oberoende liberal.
Hur går det egentligen med de så kallade tonårsutvisningarna? Med de unga som vuxit upp här, gått i skolan, rotat sig. Som med all rätt ser Sverige som sitt land.
Till och med Jimmie Åkesson (SD) insåg till slut att migrationspolitiken har blivit för extrem – ja, inte för honom, men för svenska folket: en stor majoritet av väljarna vill inte slita ungdomar från sin familj och skicka dem ensamma till otrygga länder som de knappt har en relation till. (Aftonbladet 20/2).
Så kallades det till presskonferens, statsminister Ulf Kristersson (M) meddelade att regeringen och Sverigedemokraterna tillfälligt stoppar de här utvisningarna, och lovade att de senast i maj ska ha tagit fram en permanent regeländring. Till dess pausar Migrationsverket alla ärenden för personer upp till 21 år. Så sades det.
Det här var den 6 mars.
Samtidigt, i den islamistiska diktaturen Iran: Situationen är värre än någonsin. Ekonomin är söndertrasad, liksom samhällsapparaten. Skolor håller stängt, vården ligger i spillror. USA och Israels krig har bara fått regimens järngrepp hårdna. Internet har släckts ned.
Man får inte säga någonting. Telefonerna kontrolleras
”Nivån på förtrycket är skräckinjagande. Man får inte säga någonting. Telefonerna kontrolleras. Gatorna är fulla med övervakningskameror och det är civilklädda agenter överallt”, uppger en kvinna i 30-årsåldern från huvudstaden Teheran för Utrikesmagasinet (21/4).
I detta inferno befinner sig nu systrarna Donya och Darya. De hade just kommit in på en sjuksköterskeutbildning när de utvisades från Sverige.
Sedan de skickades ut har Sverige inte bara pausat utvisningarna av unga, utan dessutom samtliga utvisningar till Iran – landet är helt enkelt för farligt. Men det hjälper inte dem som redan fått sin dom förkunnad: Migrationsöverdomstolen har nu beslutat att inte ens ta upp Donya och Daryas ärende (17/4).
Pausen hjälper inte heller Ayla, vars fall drog i gång hela debatten. Migrationsöverdomstolen slår fast att hon ska utvisas till Iran snarast möjligt, ensam (Aftonbladet 24/4).
Utvisningarna är med andra ord inte alls avblåsta. Maskineriet tuggar på.
Vid varje lagändring finns förstås de som råkar hamna på fel sida av de nya gränserna. Men vad gäller just utvisningar så blir konsekvenserna livsavgörande.
Det är just därför vi tidigare hade en undantagsregel om ”särskilt ömmande omständigheter” så att vissa fick stanna i Sverige även om de inte uppfyllde de formella kraven – ungdomar med stark anknytning hit, och vars hela familj bor här, exempelvis.
Att de nu utvisas på löpande band är ett symtom på ett större problem: den hållning som hårdnat så mycket att den blivit direkt omänsklig.
Läs mer:
Lisa Magnusson: Vad har du i fickan, Nooshi? Är det en oskalad morot?
DN:s ledarredaktion: Vill du bli riktigt rik – bli politiker i ytterhögern
