Psykologen Caroline Erkers är van vid att personer hör av sig till henne för att ta tag i sin rädsla och oro inför att köra bil. Ibland kan det vara personer som upplevt att en särskild situation var jobbig och därför började undvika denna. Eller personer som av någon anledning ställt bilen och gör allt för att undvika att behöva sätta sig bakom ratten igen. Fenomenet kallas vehofobi. Det innebär att man har en överdriven eller intensiv rädsla för att köra bil eller färdas i trafiken.
Hur vanlig rädslan egentligen är finns det inte mycket forskning om. Enligt en större nationell studie gjord i Frankrike för tre år sedan, kunde var femte känna en stark ångest kring att köra bil – medan åtta av tio kände någon form av minimal oro inför körning. I Nya Zeeland gjordes en forskningsstudie 2018 som visade på att 16 procent i den upplevde måttlig till svår köroro medan hälften upplevde en mild sådan.
– Tvärtemot vad man kan tro så börjar det, liksom med andra rädslor, sällan på grund av att man varit med om något traumatiskt, som en bilolycka. Det börjar ofta med en liten ångestkänsla men problemet är att man lyssnar på den, säger Caroline Erkers som är psykolog och vd på Svea KBT.
Hon beskriver att det kan ha börjat med att man gjort något fel och någon tutat på en.
– Börjar man lyssna på den känslan så kan det sätta igång. Man väljer en annan väg som man tycker är lugnare. Eller så börjar man cykla och tre år senare så är det jätteläskigt att försöka köra bilen igen – det är undvikandet som bygger rädslor. De som är mest rädda är de som kör minst bil och de som kör mest bil är mindre rädda, säger hon.
Något som många beskriver som obehagligt är stadstrafik: där det kan vara svårt att veta alla regler man ska följa samtidigt som det tutas och är mycket att hålla reda på, berättar hon.
– Då kommer prestationsångesten in. Många beskriver också en oro kring mörkerkörning, halt väglag och kan känna stresspåslag vid allt från fickparkering till ångest inför bilbesiktning. Ofta situationer där man ska göra många små saker rätt, annars kanske man krockar, säger hon.
En del kan ha fastnat i tankefällor: de kanske känner en rädsla för att köra på och skada andra, tycker det är jobbigt att de har någon annans liv i sina händer. Eller känner en rädsla för att själv bli påkörd.
Det finns även de som är rädda för att vara jobbiga: ”Om jag parkerar för långsamt så kommer de andra bilisterna bli sura på mig”, säger psykologen.
Om det beror på att kvinnor är mer benägna att prata om det eller för att män kör mer bil vet Caroline Erkers inte – men hon märker att det oftast är kvinnor som upplever rädslor och fobi kring att köra bil. Samtidigt är det så, menar hon, att både trafiken och samhället generellt blir allt hetsigare. Trafiken har också en förmåga att plocka fram sämre, arga, sidor hos bilister – vilket spär på upplevelsen för en del.
Det finns saker man kan göra själv. Allt från att kolla på Youtube-klipp där människor kör bil till att öva med sin partner eller vän. Och att, i stället för att undvika situationen som skapar rädsla, snarare försöka öva på den, berättar Caroline Erkers.
– När jag var gipsad i tre månader och inte kunde lägga i växel, så var jag lite rädd för att jag skulle utveckla en oro kring att backa. När jag kunde köra igen så övade jag på att backa in i en parkeringsplats i 45 minuter tills det inte kändes läskigt längre, säger hon.
När personer tar kontakt med psykolog för att få stöd är första steget att göra en kartläggning.
– Jag börjar med att kolla om personen över huvud taget har en bil och hur länge sedan det var han eller hon körde. En del har inte kört på fem år och då är det längre bort att kunna sätta sig i en bil. Vi gör en ångeststege från det som känns minst jobbigt till det allra jobbigaste, säger hon och fortsätter:
– Sedan samarbetar jag med körskolor, som också vittnar om att människor tar körlektioner för att komma över rädslan. Ibland har jag använt min egen bil. Då börjar vi med att ställa oss bredvid bilen. Efter hand så kör vi och jag kan sitta bredvid och fråga hur det känns vi tar det stegvis tills man övat bort det och anpassar det efter var personen är på stegen.
Några viktiga budskap som Caroline Erkers skickar med när rädslan och fobin börjar släppa, är att inte sluta köra bil utan hålla igång det så att det inte kommer tillbaka.
– Sedan är det bra att veta att det aldrig är för sent, det går alltid att få bort sin rädsla. Det är viktigt att normalisera detta, säger hon.
