Efter fyra år vid makten hoppas regeringspartierna och Sverigedemokraterna på att få förnyat förtroende även nästa mandatperiod. De är överens om att regera tillsammans men de har inget gemensamt valmanifest. De säger att målet är att fortsätta på den väg de redan slagit in på.
Trots att de kunnat enas under den här mandatperioden väntar flera svåra frågor som måste lösas ut i regeringsställning. KD har till exempel ställt som krav att vården måste förstatligas och SD kräver att det inte genomförs några försämringar av a-kassan.
Här är några av frågorna som det kommer att bli strid om bland Tidöpartierna:
Permanenta uppehållstillstånd
Riksdagen har redan beslutat att den som får asyl i Sverige hädanefter bara ska få tillfälligt uppehållstillstånd. Men vad ska ske med alla de permanenta uppehållstillstånd som redan har beviljats?
En utredning har föreslagit hur det skulle gå till att dra tillbaka permanenta uppehållstillstånd och omvandla dem till tillfälliga. L säger nej av principiella skäl. Statliga beslut ska vara att lita på, anser partiet. SD däremot kräver att de permanenta tillstånden dras tillbaka. Därmed har en av de största sprickorna i Tidösamarbetet uppstått. Dessutom på det centrala området migration.
Avgörandet har skjutits på framtiden. En ny utredning ska lämna nya förslag på hur de som i så fall blir av med sina uppehållstillstånd i stället ska kunna kvalificera sig för medborgarskap. SD har lovat att ta upp striden igen efter valet. För dem har frågan högsta prioritet.
Vinster i friskolorna
Ett år före valet gjorde Liberalerna en helomvändning: från att försvara friskoleföretagen till att alla aktiebolag ska portas från skolsektorn. ”Skolan är till för barnen, inte börsbolagen” blev Simona Mohamssons nya paroll. Det är samma linje som drivs av de rödgröna vänsterpartierna.
Moderaterna säger blankt nej, Kristdemokraterna är inte heller intresserade. Men Liberalerna hävdar att de har fått med sig Sverigedemokraterna på idén.
I våras pratade de bägge partierna ihop sig om ”Sverigelöftet”, en lista på saker de är överens om. Där står att ”vinstintresset fasas ansvarsfullt ut ur svensk skola”. Men tolkningarna av överenskommelsen går isär. Enligt SD-ledaren Jimmie Åkesson betyder den inte att några aktiebolag ska förbjudas.
Klimatmålet 2030
Under nästa mandatperiod ska EU:s klimatmål till 2030 vara uppnått. Det blir en svår utmaning vilken regering det än blir, men inom Tidöblocket är frågan extra laddad.
Regeringen Kristersson har konsekvent drivit linjen att priset på bensin och diesel ska vara så lågt som möjligt. För Sverigedemokraterna är bränslepolitiken rentav en hjärtefråga. Både skatterna och klimatkraven, den så kallade reduktionsplikten, har sänkts, med ökade utsläpp som följd.
Samtidigt håller de borgerliga partierna fast vid att 2030-målet gäller. SD har accepterat det men Jimmie Åkesson avfärdar det i nästa andetag som orealistiskt.
Regeringens egna utredare har varit entydiga: Sverige kan inte fortsätta att ha bland de lägsta bränslepriserna i Europa om EU-målet till 2030 ska klaras. Det är av det skälet som EU:s system för utsläppshandel utvidgas till transporter 2028, vilket kommer att höja priset.
A-kassan
Striden om a-kassan står i första hand mellan M och SD. M vill skära ned på a-kassan för att frigöra pengar till andra satsningar, bland annat sänkta inkomstskatter. M har dock inte preciserat hur det ska gå till eller hur mycket som ska sparas på a-kassan.
SD säger i sin tur att partiet inte kommer att acceptera försämringar av a-kassan. Det gäller bland annat skärpta tidsgränser, snabbare nedtrappning av ersättningen eller slopad avdragsrätt för medlemsavgiften.
L vill behålla principen om att a-kassan trappas ner ju längre arbetslösheten varar och motsätter sig höjningar eller uppräkning av taket för hur mycket ersättning man kan få.
KD vill ersätta det nuvarande systemet med en allmän och obligatorisk a-kassa där ersättningsnivåerna bör anpassas efter det ekonomiska läget.
Biståndet
De två stora partierna på högersidan, M och SD, vill båda fortsätta att skära ned på biståndet. M vill använda pengar från biståndsbudgeten till välfärden och försvaret, medan SD vill se neddragningar av mer ideologiska skäl.
Men här kommer M och SD få motstånd av sina tilltänkta regeringspartners. Särskilt KD värnar om ett högre bistånd och står fast vid det så kallade enprocentsmålet. Partiledaren Ebba Busch har också sagt att hon vill höja biståndet om Tidöregeringen får förnyat förtroende.
Även L håller fast vid enprocentsmålet och vill att biståndet i första hand ska bidra till demokratisering, fria val och respekt för mänskliga rättigheter.
Förstatliga sjukvården
Att förstatliga sjukvården är en hjärtefråga för framför allt KD. Partiledaren Ebba Busch har till och med sagt att det är ett villkor för hennes regeringsmedverkan.
Både SD och L är också öppna för att förstatliga sjukvården. L driver i första hand att det ska bli tydligare statlig styrning men partiledaren Simona Mohamsson har sagt att L kan gå med på ett förstatligande av vården om samma sak sker med skolan. SD vill ha ett tydligare statligt huvudmannaskap över vården med målet att införa ett förstatligande på sikt.
M håller än så länge emot och menar att helt statlig sjukvård ökar risken för ökad byråkrati och administration som går ut över vården. M kan dock tänka sig att staten tar större ansvar på vissa områden, till exempel när det gäller läkemedel och kompetensförsörjning.
