– Som det ser ut i dag kommer vi inte att ha någon avsättning för det sorterade materialet de kommande åren. Det är mot den bakgrunden som vi inte kan behålla maskinen, säger Anna Vilén, kommunikationschef på Sysav, Sydskånes avfallsaktiebolag.
Hon hoppas på att någon annan ska ta över stafettpinnen. Frågan är bara vem som kan tänkas vilja köpa den stora anläggningen.
– Jag kan inte spekulera i det. Men det är ju samma teknik som man använder för att sortera plast till exempel. Så i teorin går den att bygga om till att sortera annat, men eftersom den är anpassad för textil, så hoppas vi att den ska användas så, säger hon.
Hösten 2028 kommer ett producentansvar för textil att införas. Det innebär att producenter som säljer textilier inom EU själva ska finansiera insamling, sortering och återvinning av textilier. Målet är att minska avfallsmängderna och öka återvinning av både textil och förpackningar – i och med detta skapas också en producentansvarsorganisation.
– Kanske är köparen en aktör som har en naturlig roll i det systemet, säger Anna Vilén.
Bygget av textilsorteringsmaskinen föranleddes av ett forskningsprojekt som finansierades med 30 miljoner kronor från bland annat innovationsmyndigheten Vinnova. Sedan har Sysav gått in med ungefär 45 miljoner kronor.
Anna Vilén vill betona att projektet var baserat på att det fanns ett företag som skulle ha tagit emot och förvaltat det sorterade materialet för återvinning, men det företaget gick i konkurs.
– Ja, där hade man räknat med en helt annan utveckling.
Finns det en prislapp på maskinen?
– Vi väntar in en värdering av anläggningen så vi vet ännu inte vad priset kommer att landa på, säger Anna Vilén.
Vad händer med textilierna som finns i hallen i dag?
– Vi kommer att göra en upphandling och leta efter bästa alternativet. Man skulle också kunna tänka sig att den som är intresserad av att köpa maskinen även vill ha lagret. I värsta fall blir det ju energiåtervinning, förbränning alltså. Men det är inget vi önskar.
1 100 ton textilmaterial fanns det i lagerhallen sist DN var på besök.
– Ja och det är ännu mer nu, minst 1 200 ton.
Hon har varit med ända sedan starten, givet de förväntningarna som fanns på anläggningen tycker hon ”naturligtvis att det är tråkigt att det inte funkade”.
– Marknaden utvecklades inte i den takt som vi hade hoppats på. Och det är ju lite ett symptom på den cirkulära ekonomins utmaningar. Det gäller ju inte bara textil utan det är ju andra material också.
Så länge ”jungfruligt material” – råvaror som utvinns direkt från naturen och inte har bearbetats – är billigare än återvunnet material kommer inte marknadskrafterna att driva fram omställningen från linjär till cirkulär ekonomi, menar Anna Vilén.
– Det krävs något mer, det krävs en politisk vilja och styrmedel, säger hon.















