Ian McEwan, ”Vad vi kan veta”
Övers. Khashayar Lykke Naderehvandi. Brombergs, januari
För andra gången på tio år återvänder Ian McEwan till science fiction-genren – senast var det i ”Maskiner som jag”. I den nya romanen är året 2119 och en kärnkraftsolycka har förött världen. En av de överlevande, en litteraturforskare, fascineras av en dikt från det avlägsna 2014, när jorden och civilisationen fortfarande kunde ha räddats. Bortom framtidsspekulationen reflekterar den brittiske mästaren över det människor lämnar efter sig till vår gemensamma värld.
Soraya Bay, ”Ymnighetshornet”
Wahlström & Widstrand, januari
Novellsamlingar brukar få ett uppsving i komplicerade tider. I just denna komplicerade tid har de gärna en dragning åt fantastiken, åt det lätt surrealistiska och ondskefulla. Soraya Bay debuterar med just en sådan samling. I titelnovellen handlar det exempelvis om en fattig och svulten ung kvinna i Stockholm som offentligt förnedras på en exklusiv konstvernissage. En stämning av ”Black mirror” präglar novellen. Komplicerade tider är det, som sagt.
Kamel Daoud, ”Ärret”
Övers. Ulla Bruncrona. Tranan, februari
Utgivningen flyttades fram från 2025, men nu kommer ”Ärret” ut på svenska. Algeriskfödde Kamel Daoud är sedan tidigare känd för ”Fallet Mersault”, ett svar till Albert Camus och ”Främlingen”. Romanen ”Ärret” har förärats den franska litteraturvärldens förnämsta pris, Goncourtpriset, och har sålt i över en halv miljon exemplar i sitt franska original. Romanen handlar om 26-åriga Aube, som fick ett långt ärr på halsen under det algeriska inbördeskrigets sista dag, nyårsnatten 1999.
Johanne Lykke Naderehvandi, ”Rök och speglar”
Albert Bonniers förlag, februari
Det engelska uttrycket ”smoke and mirrors” kan närmast översättas till det svenska ”bländverk” och syftar främst på teater- och sceneffekter som ska framkalla illusioner. Malmö stadsteater är mycket riktigt spelplats i Johanne Lykke Naderehvandis nya roman. Det handlar om två teaterbarn som rör sig i den halvverkliga världen och får sällskap av två nya barn. Ett kvartssekel efteråt återvänder ett av barnen till det förflutna, och tragedin som då utspelades.
Niklas Rådström, ”Judas hågkomster”
Albert Bonniers förlag, mars
2013 utkom Niklas Rådströms ”Boken”. Den var en personlig omskrivning av vad som händer i Bibeln. I sin nya roman fokuserar Rådström på en av de mest komplicerade gestalterna. Traditionellt anses Judas vara en vidrig förrädare. Andra har noterat att det är han som möjliggör profetiorna och offrar sig för saken. I Rådströms berättelse möter vi den åldrade Judas, som fortfarande tänker på Jesus som sin mästare och vill berätta sin historia.
Carina Rydberg, ”Norfolk Falls”
Albert Bonniers förlag, mars
Carina Rydbergs senaste bok ”Vitt slödder” (2022) var en självbiografisk uppväxtskildring från ett nyss flytt Stockholm. I ”Norfolk Falls” är plats och tid något helt annat, den nya romanen tycks inspirerad av systrarna Brontë: engelska gods och mörka, mänskliga krafter bakom tjocka stenväggar! I ”Norfolk Falls” kommer Irene Bear i början av förra seklet som sällskapsdam till just ett gods, där hon tvingas konfronteras med egna och andras hotfulla hemligheter.
Iman Mohammed, ”Odödligt”
Norstedts, april
I sin förra diktsamling betraktade Iman Mohammed ett barns uppväxt i en typisk svensk förort. Nostalgisk igenkänning varvades med det nu vuxna barnets erfarenheter och bilder av våld och ångest sipprade in. ”Minnen av infraröd” Augustnominerades 2022. I april kommer hennes femte diktbok, ”Odödligt”, som även den korskopplar det fruktansvärda med det vackra och förhoppningsvis en gång för alla etablerar Iman Mohammed som en viktig röst i den svenska litteraturen.
Nina Lykke, ”Var är de vuxna?”
Wahlström & Widstrand, april
Vuxna människors ofta tafatta sätt att umgås med varandra i vår komplicerade tid har blivit ett kännetecken för norska Nina Lykkes romaner. I sin förra, ”Vi är inte här för att ha roligt”, hanterade hon metoo-problematiken och vågade sig på att utmana den slentrianmässiga synen på kvinnan som hjälplöst offer för äldre ”kulturmän”. Nya romanen handlar om en parterapeut i övre medelåldern och hennes främlingsskap i tidsandan.
David Szalay, ”Kött”
Övers. Amanda Svensson. Albert Bonniers förlag, april
Den är förra årets vinnare av Bookerpriset – ”Kött” kommer med stora förväntningar. David Szalay är född i Kanada men uppvuxen i England; i romanen som ges ut på svenska i vår, i översättning av författaren Amanda Svensson, skildrar han en ung man som växer upp i Ungern och som sedan lämnar sin enkla bakgrund för en karriär i Londoneliten. Romanen, som har hyllats för sitt nedskalade språk och hypnotiska ton, går nära manlighetens villkor i vår tid.
Tone Schunnesson, ”Ultravåld”
Norstedts, maj
Ett slott och två övergivna barn – den gotiska inramningen känns som något oväntat och spännande när författaren är Tone Schunnesson. Hittills är hon känd för mer samtida berättelser, som debuten ”Tripprapporter” och efterföljande ”Dagarna, dagarna, dagarna”. ”Ultravåld” handlar om två syskon som på 1990-talet försöker överleva sin uppväxt med den frånvarande pappa friherren och med mamman som inte kan skilja på verkligheten och sin egen uppfattning om den.
Läs mer av DN:s litteraturbevakning här
