30-åringen Comic sans fortsätter väcka hatkärlek

Det var en högtidlig dag 2012 när forskarna på laboratoriet Cern i Schweiz äntligen skulle få presentera sin senaste upptäckt för världen: Higgs boson-partikeln.

De hade räknat med rubriker, men att så många av dem skulle handla om något helt annat än upptäckten kom som en överraskning.

I presentationen av partikeln hade forskarna nämligen valt typsnittet Comic sans.

”Vi blev helt överväldigade av det faktum att ett team bestående av några av de mest briljanta personerna i världen anser att Comic sans är ett lämpligt typsnitt för ett sådant historiskt tillfälle”, skrev tidningen The Verge – och var långt ifrån ensamma om att förfasas.

– Att forskarna hade använt Comic sans fick nästan mer uppmärksamhet än själva upptäckten, minns Karin Wagner, professor i konst- och bildvetenskap vid Göteborgs universitet.

Men hur kommer det sig att ett typsnitt kan väcka så starka känslor?

Vi börjar med att blicka bakåt. Året var 1994 när formgivaren Vincent Connare skapade Comic sans åt Microsoft. ”Hundar talar inte i Times new roman”, konstaterade han och tog fram ett typsnitt som hämtat inspiration från serietidningarnas pratbubblor; något som skulle kännas kul, barnvänligt och informellt.

Till en början var typsnittet begränsat till Microsoft Bob, ett program för människor som var ovana vid datorer, men när det inkluderades i Windows 95 fick det omedelbart enorm spridning. Det var samtidigt som persondatorer slog igenom på bred front och allt fler hade börjat pyssla med enkel grafisk design på kammaren. Bland hemmasnickrade Wordinbjudningar till barnkalas och städdagar hittade Comic sans en given plats. Många välkomnade ett personligare, roligare alternativ till formella Times new roman och populariteten växte. Men det gjorde även kritiken.

Den brittiska journalisten och författaren Simon Garfield håller just nu på med en serie böcker om typsnitt. I fjol följdes ”Albertus” och ”Baskerville” av en tredje del: ”Comic sans”. Han tycker att det är fascinerande att ”en grupp ord” kunnat skapa så mycket hån och förbittring.

– Det är det första typsnittet som folk har haft starka åsikter om, säger han.

– Det började när Comic sans dök upp på allt fler platser, inklusive opassande platser som ambulanser och sjukhusskyltar. Många upplevde att det var ett misstag att man börjat låta ”amatörer” välja typsnitt. Innan alla hade tillgång till egna datorer överläts ju allt sådant åt professionella.

Genom åren har Comic sans förknippats med allt från humorstrippar till klämkäcka inspirationscitat, förskolor – barn samt lärare – och lite för frispråkiga mostrar på Facebook. Men det verkar framför allt vara när det används i sammanhang som känns just opassande, som sjukhus eller en presentation av en ny partikel, som känslorna går i taket.

Exemplen är flera. Som när ett andravärldskrigsmonument avtäcktes i Nederländerna 2012 och det visade sig att namnen på de stupade soldaterna skrivits i Comic sans. Enligt kommunen valde man typsnittet för att det syntes på långt håll, men kritiken var hård. ”Fult” och ”billigt” var några av omdömena.

Eller när det grekiska regeringspartiet splittrades 2015 och de som valt att lämna skrev sin avskedsansökan i – ja, det stämmer – Comic sans.

För att inte tala om när Tories i Storbritannien twittrade om Brexit i Comic sans 2019. Många hånade tilltaget, medan andra såg det som en medveten strategi för att nå ut till fler.

Enligt Karin Wagner, som skrivit boken ”From ASCII art to Comic sans” (MIT Press, 2023), har Comic sans ofta använts för att medvetet ”lätta upp” meddelanden.

– Alltså inte för att man nödvändigtvis är designokunnig, utan för att man vill framstå som vänlig och autentisk. Man vill åstadkomma en viss effekt.

Allting handlar, återigen, om sammanhang. Hade typsnittet dykt upp på till exempel Nobelfestens meny hade det inte framstått som autentiskt, utan snarare väckt ramaskri.

Varför väcker det sådana känslor?

– Det är väldigt lätt att känna igen, och därför väldigt lätt att identifiera som ”fel”, säger Karin Wagner.

– Det är en lågt hängande frukt, kan man säga, för folk som gärna vill klaga och skapa diskussion. Att klaga på ett opersonligt och dött föremål är ju enklare än att klaga på en levande människa. Särskilt i sociala medier. Där har det verkligen blivit en snöbollseffekt.

Hon tror att de som är kritiska till Comic sans förknippar det med dålig smak, något som är amatörmässigt gjort, barnsligt och lite fel.

– Att använda det ses lite som ett etikettsbrott eftersom Comic sans inte följer de regler som ”normala” professionella typsnitt följer. Det har en oregelbundenhet, som vissa tycker är charmig. Själv kan jag inte förstå den hårda kritiken. Det finns värre design att reta sig på där ute.

Varför forskarna på Cern valde att presentera Higgs boson-partikeln med Comic sans är fortfarande något av ett mysterium. Handlade det om att ”lätta upp”? Om charmen? Karin Wagner gissar att man nog inte tänkte så långt.

– När till exempel Volvo ska presentera något nytt anlitar de en reklambyrå som gör en jättesnygg och proffsig presentation, men vetenskapsmän är inte vana vid att jobba så, eller vid särskilt stor medieexponering.

Att forskarnas val blev så hånat handlar också om skadeglädje, tror hon.

– Gemene man känner sig nog lite underlägsen sådana här vetenskapsmän. Då vill man hitta en svag punkt att kunna kritisera.

Varken kritik, kampanjer som ”Ban Comic sans” eller program som byter ut all Comic sans man trillar över på nätet har dock påverkat användandet särskilt mycket. 30 år efter att det först såg världens ljus är Comic sans fortfarande omåttligt populärt. Försök att skapa mer städade varianter har avfärdats och inget av de andra typsnitt i ”skojig” lekfull stil som lanserats genom åren har nått i närheten av att knuffa Comic sans från tronen.

Att det har fortsatt att omfamnas, parallellt med spott och spe, handlar om den där lättillgängliga charmen, säger Karin Wagner. Hon tror inte heller att det alltid kommer att förknippas med samma saker som i dag. För många, även sådana som tidigare stämt upp i den kritiska kören, har Comic sans redan blivit nostalgiskt; en påminnelse om barndomen, ens egen och internets.

– Lager efter lager av nya associationer och betydelser kan ju läggas på ett och samma designföremål. Det finns saker som vi tyckte var vidrigt fula på 80-talet som i dag betraktas som fina och gedigna. Ingen vet hur Comic sans kommer att uppfattas om ytterligare 30 år.

Kommer det fortfarande att användas då?

– Ja, det tror jag.

Det tror även Simon Garfield.

– För att det fortfarande fungerar i många sammanhang. Många dras till det för att det känns lite handskrivet, man förknippar det med värme och mänsklighet, säger han.

– I dag används det dessutom ironiskt av många, som för att säga: ”jag vet att det här betraktas som dålig smak, men jag använder det ändå.” Det är fortfarande hatat, men också älskat. Det är lika många som försvarar det som attackerar det. Själv tycker jag att det är coolare än någonsin.