30 kilometer bilväg över havsisen: ”Mitt skötebarn”

Smällkalla vintrar är väghållarens dröm. Han minns knappt när kung Bore senast erbjöd förutsättningar för körbanor av årets solida kvalitet.

– Kylan har varit jättejobbig för våra kroppar, elpriser och allting, men för isvägen har det varit … ja, vi har inte sett på maken. En sådan här vinter har vi nog inte upplevt på 30–40 år, säger Robert Backlund.

Han ansvarar för åtta kilometer från fastlandet till Hindersön i Luleå skärgård, enligt ett avtal med Luleå kommun. 45 meter bred löper körbanan som en autostrada rätt ut i Bottenviken. Infrastrukturen om cirka 30 kilometer, uppdelat mellan olika entreprenörer, täcker in flera närliggande öar.

Robert Backlund blir blank i blicken när han talar om is.

– Ja, jag är nästan tårögd. Jag har alltid hållit på med is och snö. Det har väl att göra med att vi verkligen känner så starkt för det här. Isvägen är mitt skötebarn, säger han.

Som tonåring lärde han sig att dra upp skoterleder. Intresset växte. Sedan dess har han alltid jobbat med vatten, is och snö, på endera vis. Hindersövägen är en bisyssla. Både han och partnern Ann-Catrin Backlund arbetar för Trafikverkets färjerederi.

– Även det handlar till en del om isvägar, säger han.

Ödmjukhet är nyckeln till framgång, enligt Robert Backlund. Väderleken utmanar. När gammal hävd möter vetenskap finns alltid nya saker att lära sig. Isar kan vara tjorviga, nyckfulla – och enstaka gånger nära fulländning. Som nu.

Han förevisar en kontrollborrning. Hålet är torrt i kanterna.

– Se här, det är kanon! Eftersom vi i stort sett bara har haft minusgrader, blir det optimalt. Bättre än så här kan det inte bli, säger han.

Väghållaren mäter, räknar och utvärderar dagligen sitt skötebarn. Han berättar om stöpis och kärnis. Och om besväret när det uppstår dubbla lager is med vatten däremellan. Det slipper han nu. Isen är kompakt.

– Den här lite mörkare kärnisen växer enbart av havsvattnet, i det här fallet bräckt vatten. Sedan ser ni det övre skiktet stöpis. Det är is som bildas av snön som kommer tidigt på säsongen, säger han.

Det här är ett av flera tusen kontrollhål han kommer att ha borrat när säsongen är över. Han sopar fraset från kanten tillbaka ner i hålet och stampar på ytan. Snart fryser det igen.

– Vi gör referenshål åtminstone en gång i veckan. Men när vi har sämre isar från början, eller ska klassa upp tonnaget, borrar vi oftare. Det gör vi även mot slutet av säsongen när isen börjar förfalla.

Isvägen öppnade för 2 ton den 6 januari. I början av februari, när isen blivit 60 centimeter på det tunnaste stället, öppnades den för 12 ton. Det motsvarar en större tom lastbil. Vädret avgör hur länge vägen kan hållas öppen, möjligen till efter påsk.

– Det är nog tre eller fyra år, under de senaste 15 åren, som det inte gått att göra någon väg alls, säger Robert Backlund.

Isvägen nyttjas inte enbart av bilister. Människor snör på sig skidor och ger sig ut på tur. Bland turister som jagar norrsken är isen populär.

– Det är nog flera hundra per dygn som åker ut under helgerna, säger han.

För yrkesfiskaren Johnny Stålarm är isvägen nödvändig infrastruktur. Han bor på Hindersön, i en släktgård från år 1862. Under förfallstiden, utan vare sig istäcke eller öppet vatten, kör han svävare.

– Oftast kan jag ta mig över, men inte alltid, säger han.

Som flest var det 189 bofasta på Hindersön. Det fanns skola och affärer. I dag befolkas ön säsongsvis av fritidshusägare och turister. En liten skara bofasta utgör navet. De grejar på med både ditten och datten.

– Jag diskar och bereder lite våfflor på helgerna, säger Johnny Stålarm som även plogar vägarna på ön.

Paret Backlund har tagit över en gammal gård med restaurang och sovplatser. Det är där som fiskaren hjälper till med våfflorna. Deras tanke är att utveckla turismen.

– Isvägen är en livsnerv för alltihop, säger Robert Backlund.

Plogningen sker ofta nattetid. Vanligen tar det mer än 12 timmar att röja hela sträckan.

– Det är härligt, man är själv i naturen. Men under långa, riktigt kalla perioder blir det egentligen inte så mycket plogning, utan mer besiktning och avsyning. När det är så där kallt kan det kan hända att det blir sprickor, säger Robert Backlund

Säkerhet är uppdragets kärna, förklarar han. Väghållaren har trafikanternas liv i sina (ibland rätt frusna) nävar.

– Ingen ska dö härute, säger han.