Den 97-årige hedersdirigenten behöver bara ta ett steg in på scenen för att riva ner större applåder än vilken internationell superstjärna som helst. Den livs levande legendaren Herbert Blomstedt tar plats på pulten för att dirigera Franz Berwalds fjärde symfoni, den som kallas ”Sinfonie naïve”. Naiv musik i bemärkelsen lättsam och utan större överraskningar, snarare än barnslig. Trots det, originell och lekfull.
Herbert Blomstedt håller själv Franz Berwald som Sveriges främsta symfoniker från 1800-talet. Han har gjort ett stort jobb i att lyfta fram tonsättaren, även internationellt, och väljer ofta hans musik när tillfälle ges. Berwald hade själv ingen vidare musikkarriär under sin levnad och fick aldrig höra sin fjärde symfoni, den uruppfördes tio år efter hans död. Han drev istället ortopedklinik för att få vardagen att gå runt.
Det märks att Blomstedt gillar den här musiken. Partituret som ligger framför honom öppnas aldrig. Min trevlige granne till höger säger att han egentligen aldrig har lyssnat på Berwald, men ändå känns musiken oförklarligt bekant. Jag nickar instämmande, det finns något mänskligt över Berwalds symfonier. Underhållande och med stor konstnärlig övertygelse.
Mahlers första symfoni börjar som en viskning. Den harmoniska osäkerheten skapar mystik, som en dimma som sakta skingras en sommarmorgon. Det är lätt att Mahler dirigeras ultraemotionellt, men Blomstedt vet bättre. Han behöver inte ta till några yviga gester, en lätt vink är allt som krävs för att frammana orkesterns glöd. Som i den tredje satsen, där barnsången ”Broder Jakob” framförs som en sorgmarsch i en kuslig molltonart, vars allvar nästan skämtas bort när musiken brister ut i underbart orkestrerad klezmermusik.
Det låter kanske banalt att påstå att Blomstedt verkligen förstår musiken, men ytterst få kan tolka ett partitur med samma andliga och tekniska skicklighet samtidigt. Hur annars kan man dirigera Mahler med en sådan måttfullhet och få samma kraftfulla resultat? Radiosymfonikerna och Herbert Blomstedt är århundradets kärlekssaga.
Läs fler konsertrecensioner.
