En sak måste man säga om torsdagsnattens israeliska attack mot Iran. Den verkar ha varit oerhört framgångsrik.
Inte bara lyckades man allvarligt skada en av Irans stora underjordiska anläggningar för att anrika uran och döda ett antal forskare som hävdas ha arbetat med kärnvapenplanerna. I attacken dödades också minst tre toppgeneraler, däribland Hossein Salami, befälhavare för revolutionsgardet, och stora delar av ledningen för Irans flygvapen.
Dessutom ska Mossad från baser inne i landet i förväg både ha slagit ut iranskt luftvärn och åtskilliga missiler riktade mot Israel. Att Mossad än en gång visar sin kapacitet att agera inne i Iran säger en del om hur svag kontroll ayatollorna egentigen har över sitt eget territorium.
Det står utom tvivel att Irans långsiktiga strävan är att utplåna Israel och att iranska kärnvapen därför är ett existentiellt hot mot alla israeler.
Man kan diskutera rättmätigheten i anfallet. Det står utom tvivel att Irans långsiktiga strävan är att utplåna Israel och att iranska kärnvapen därför är ett existentiellt hot mot alla israeler. Enligt FN:s atomenergiorgan IAEA har Iran också dramatiskt ökat sin anrikning av uran till nästan den nivån som krävs för kärnvapen.
Ingenting tyder dock på att Teheran planerade några större attacker i närtid. Få bedömare menar heller att klivet till faktiska atombomber skulle vara nära förestående. I de pågående förhandlingarna med USA hade Iran dessutom redan givit efter på viktiga punkter och bland annat både gått med på att åter ge IAEA obegränsad tillgång till alla anläggningar och lämna ifrån sig stora reserver av anrikat uran.
Vad man däremot inte kan ifrågasätta är den enorma kompetensen hos israelisk säkerhetstjänst och militär, såväl strategiskt som operationellt. Precis som när man med personsökaroperationen i Libanon hösten 2024 lyckades slå ut hela ledarskiktet för Hizbollah, något terrorgruppen ännu inte återhämtat sig ifrån, är graden av precision i anfallet häpnadsväckande.
Det i sig väcker andra frågor. Varför tillämpas inte den precisionen och strategiska kompetensen i Gaza? Varför träffar kulorna där vårdinrättningar och svältande människor i brödköer i stället för ledande i Hamas?
Varför träffar kulorna i Gaza vårdinrättningar och svältande människor i brödköer i stället för ledande i Hamas?
Visst, det är sant att Hamas hela tiden använt civila som mänskliga sköldar. Men det är också sant att Israel ändrat sina riktlinjer, så att man nu ser det som berättigat att offra nästan hur många kvinnor och barn som helst för att nå en enda person som möjligen haft en position i terrorsektens botten.
Med den modellen hade nattens israeliska stridsplan släppt tunnbomber över hela iranska regioner för att döda maximalt med enskilda poliser i revolutionsgardet snarare än att specifikt slå ut Hossein Salami.
Man kan också titta på den militära disciplinen som krävs för hemliga operationer på iransk mark. För att sådant ska fungera krävs absolut sekretess och en glasklar kommandokedja. Jämför det med hur militären i Gaza på ett och ett halvt år inte lyckats stoppa sina soldater från att öppet lägga ut hånfulla filmer på sig själva där de begår mer eller mindre direkta krigsbrott. Det är strängt förbjudet, men fortsätter ändå. Och ingen verkar bestraffas.
Det är som om precision och kompetens bara är viktigt mot vissa mål. När potentiella civila offer är just palestinier är det inte så noga.
Läs mer:
DN:s ledarredaktion: Den viktigaste beredskapen är förmågan att förändras
DN:s ledarredaktion: Klimatfientlig politik styr godstransporter ut på vägarna
