Året är 2003 och den 29 år gamla hemmafrun Stephenie Meyer har precis vaknat ur en dröm som ska förändra hennes liv. I den såg hon en manlig vampyr som förälskat sig i en vanlig tonårstjej – en omöjlig kärlekshistoria eftersom han törstar efter hennes blod. Meyer, som aldrig tidigare skrivit en bok, har efter tre månader ett färdigt utkast och 2005 når ”Twilight” bokaffärerna. Succén är omedelbar och ger senare upphov till lika framgångsrika filmer. Hur kunde en total nybörjare skapa en av världens mest populära serier?
”Twilight” följer 17-åriga Bella Swan som flyttar till den lilla staden Forks i Washington, USA. Där hamnar hon i ett triangeldrama med den 104 år gamla vampyren Edward Cullen och varulven Jacob Black. Meyers vampyrer skiljer sig markant från den vanliga mytologin. Förutom att Edwards familj endast dricker djurblod och inte har huggtänder så åldras de inte. I stället är de utomjordligt vackra, har övernaturliga krafter och tål solen, med den lilla parentesen att de glittrar i dagsljus.
Michelle Hallström är populärkulturreporter på P3 och följde serien som tonåring. Hon menar att en viktig nyckel till populariteten var att publiken kunde relatera till Bella.
– Hon flyttar till en ny stad, det är jobbigt på gymnasiet och hon har svårt att hitta nya vänner. Att sedan få känna sig utvald och ta del av den här fantasivärlden, det slår an, säger hon.
34-åriga Jennifer Lindgren upptäckte böckerna tidigt och startade den officiella fansidan Twilight Sweden tillsammans med internetvännen Stephanie Georgii.
– Jag fastnade för att kärlekshistorien blandades med det övernaturliga. Ju fler böcker man läser desto större blir också den värld Meyer byggt upp. När serien kom fanns det inte någon motsvarighet, det är nog därför den blev så stor, säger hon.
Men när filmrättigheterna skulle säljas var det få som vågade satsa på berättelsen eftersom den ansågs för mörk och saknade action. Det gjorde att filmbolaget Summit Entertainment fick uppdraget, en studio som inte hade haft några större framgångar. Filmen tilldelades därför en förhållandevis liten budget på 37 miljoner dollar. Enligt Lindgren var det osäkert om filmen ens skulle gå på bio i Sverige. Men skeptikerna fick fel, och ”Twilight” drog in tio gånger sin budget.
I huvudrollerna sågs nykomlingarna Kristen Stewart och Robert Pattinson, som även blev ett par på riktigt och sedan gick igenom ett omskrivet uppbrott.
– Kärlekstriangeln i berättelsen, tajmningen, skådespelarna, dramat som pågick i det verkliga livet och att fansen kunde samlas på internet, allt det i kombination bidrog till seriens genomslag. Det var ett kulturellt fenomen som alla kunde ha åsikter om, säger Michelle Hallström.
När den första filmen kom hade sociala medier precis introducerats, och fansen kunde organisera sig på ett nytt sätt. Under beteckningen ”Twihards” delade de in sig i ”Team Edward” eller ”Team Jacob”. Och de var inte bara tonåriga tjejer – gruppen som kallade sig ”Twilight moms” blev minst lika stor. Fansen gjorde sig kända för sin intensitet. Skådespelarna kunde knappt visa sig ute utan att bli förföljda. Vissa fans gav sig till och med blödande sår för att kunna be Pattinson suga deras blod.
Men lika älskat som ”Twilight” blev, lika mycket kritik fick serien. Förutom att böckerna ratades för sina bristande litterära kvaliteter, sågades skådespelarna för sina insatser i filmerna.
– Att verkshöjden var ganska låg men att böckerna ändå blev en sådan megasuccé, det är kanske det mest fascinerande med ”Twilight”. Det är en del av charmen och har gjort det till en kultklassiker, säger Hallström.
Dessutom ifrågasattes berättelsens teman av såväl kritiker som föräldrar, särskilt efter att det kom fram att författaren Meyer är konservativ mormon. Bella och Edwards relation beskrevs som problematisk på grund av den stora åldersskillnaden och Edwards kontrollerande beteende. Böckerna skärskådades för sina dolda religiösa teman och verkade bland annat förespråka avhållsamhet innan äktenskapet och vara emot abort. Utöver det var många besvikna på den bristande inkluderingen. Till slut höll även skådespelarna själva med om kritiken.
Det ledde till en stor debatt om serien verkligen var lämplig för unga tjejer. I Sverige ville man ge filmerna den ovanligt höga åldersgränsen 15 år. Beslutet upprörde många unga fans som överklagade gränsen som till slut landade på elva. Fanet Jennifer Lindgren deltog i flera debatter kring frågan.
– Jag skulle inte tro att innehållet hade negativ inverkan på de som läste böckerna. Det är en del lite våldsammare scener, men det är ju sånt som har funnits i andra filmer också. ”Sagan om ringen” och ”Harry Potter” har till exempel alltid varit från elva, säger hon.
Michelle Hallström tycker att det är bra att innehåll som riktar sig till unga kvinnor granskas, men att kritiken inte är anledning nog att inte också se det roliga i ett verk som engagerar unga.
– Förutom en del våld kanske vissa vuxna skrämdes av att de såg hur unga tjejer blev helt tokiga av den här romansen. Men det säger ganska mycket, att det som krävs för att tilltala målgruppen är det som är lite problematiskt, för att det är fascinerande, säger Hallström.
2012 hade den sista filmen premiär och många kritiker antog att ”Twilight” snabbt skulle glömmas bort. Men 2020 återvände Meyer med den nya boken ”Midnattsol” som följer Edwards perspektiv, och serien fick en ny renässans. Det blev en nostalgisk återblick för de gamla fansen, samtidigt som yngre generationer anslöt sig. Boksläppet sammanföll med starten på en ny storhetstid för romantisk fantasy. Sociala medier började svämma över av sketcher och memer om filmerna där manuset, stylingen och de bristande specialeffekterna var i fokus – ett sätt för de äldre fansen att närma sig serien från ett nytt håll och bemöta kritiken.
– ”Twilight” är så bra att göra memer kring eftersom alla har det som en gemensam kulturell referens, alla kan hänga med och se tillbaka på hur konstigt det egentligen var, säger Hallström.
I boken ”Why we love (and hate) Twilight” vill författaren Sarah Elizabeth Gallagher försona fansen med de mer problematiska delarna. ”Genom att analysera ’Twilight’ på det här sättet tror jag att vi visar det en sorts respekt som omvärlden inte kunde ge det när det först släpptes; de här böckerna förtjänar kritik – just därför att de faktiskt är konst”, skriver hon.
17-åriga fanet Thea Chaundy är en av dem som återupptäckt ”Twilight”. Hon tycker särskilt om den verklighetsflykt som serien erbjuder och hur öppna fansen är med att välkomna nya i gemenskapen. För henne som för många andra har september blivit en inofficiell ”Twilight”-månad, när höstmörkret börjar falla.
– Det är en känsla över filmerna som man inte riktigt kan förklara. Den här världen är idyllisk samtidigt som det vävs in mystik. Jag tycker särskilt om den första filmen och att den är en lite sämre produktion än man är van vid att se. Det gör att man lever sig in i filmen mer, säger hon.
Även om hon är medveten om kritiken, har den inte avskräckt henne.
– Kritiken är relevant, men det här är också fiktion. Just att den fått så mycket kritik kanske bidrar till populariteten, att man vill se vad det är. Har man inte sett filmerna kan man inte vara med i debatten, säger Chaundy.
Nu planeras en animerad Netflixserie om vampyren Edward. Meyer har även öppnat upp för att det kan komma fler böcker i serien längre fram.
– Det visar att det fortfarande finns ett intresse och de gamla fansen lever ju kvar. Var man ett jätteengagerat fan en gång i tiden så har man nog inte bara släppt det. ”Twilight” kommer alltid betyda väldigt mycket för mig, konstaterar Jennifer Lindgren.
Läs mer:
Netflix gör ”Twilight”-serie
Nya genren romantasy: ”Åh nej, jag har blivit bortgift med den sexiga alvkungen!, hur ska det gå?”
