Ingenting verkar kunna stoppa guldets framfart. Veckan inleddes med en ny rekordnotering på 3 949,52 dollar per uns. Med andra ord räcker medianlönen i Sverige alltså nu ungefär till en extra tjock halskedja. Uppgången hittills i år summeras till över 50 procent, och sedan början på 2024 handlar det snart om en dubblering.
Det finns strukturella skäl, inte minst att världens centralbanker legat på köpknappen under längre tid. Det gäller inte minst i länder med dåliga relationer till USA, som blivit mer nervösa av tanken på att parkera sina reserver i amerikanska dollar. Centralbankernas guldköp dubblades efter sanktionerna mot Ryssland som följde på invasionen av Ukraina.
En del av rusningen handlar om ren finansiell fomo, ”fear of missing out”. Investerare som tidigare hållit sig på sidlinjen står helt enkelt inte ut med tanken på att missa rallyt. Det är också ett klassiskt tecken på en bubbla, och varningarna om att guldet helt tappat fotfästet haglar. Men det har de å andra sidan gjort under större delen av året, och till exempel silvret tuffar också på. Så varifrån kommer den nyfunna kraft i prisuppgången?
Den enkla förklaringen är att det börjar bli ont om säkra hamnar på finansmarknaderna, och regeringskrisen i Frankrike är bara det senaste exemplet.
Att döma av börsreaktionerna kom beskedet om att premiärministern Sebastien Lecornu avgått i rekordfart som en överraskning. Parisbörsen föll snabbt, samtidigt som räntorna steg – så pass mycket att den ränta som investerarna kräver för en fransk statsobligation med en löptid på tio år nu är högre än vad de kräver av det tidigare sorgebarnet Italien. De vill helt enkelt ha bättre betalt för att köpa statskulden i ett land där en budgetkompromiss framstår som rent önsketänkande samtidigt som statsfinanserna försvagas.
För det är trots allt där skon klämmer i slutändan. Inte sedan mitten av 1970-talet har en fransk regering lyckats leverera ett budgetöverskott, och de strukturella reformer som skulle kunna ge bättre balans mellan utgifter och inkomster har lyst med sin frånvaro. Resultatet är en statsskuld på 113 procent och ett budgetunderskott som är ungefär dubbelt så stort som EU:s budgetregler egentligen tillåter.
Fransmännen är inte ensamma. På andra sidan Engelska kanalen har långräntorna stigit tydligt sedan slutet av sommaren. Den brittiska inflationen är hög, de offentliga utgifterna växer och det politiska landskapet splittrat. Upptakten till finansministern Rachel Reeves budgetbesked i november kantas redan nu av varningar om att undvika allt som kan göra ränteinvesterarna arga.
Eller ta USA, vars budgetunderskott på 6,4 procent ifjol och statsskuld på över 124 procent av BNP brädar till och med de franska siffrorna, och där oförmågan att kompromissa lett till en nedstängning av den federala staten.
Tokyobörsen gick som tåget när det stod klart att Sanae Takaichi blir Japans första kvinnliga premiärminister. Men yenen föll i stället, eftersom hon väntas bjuda på frikostiga finanspolitiska stimulanser och pressa centralbanken att inte höja styrräntan trots att inflationen är fortsatt hög.
När länder tappar kontrollen över sina statsfinanser riskerar det att leda till högre inflation och större skulder, två saker som gynnar guldet. Men dess bästa egenskaper i finanspolitiskt kaos är att det är en stabil marknad där det i princip alltid finns köpare som vill parkera sina pengar när omvärlden skakar.
