Varför tycker du att Barbro Alving är en förebild som är särskilt viktig att lyfta fram i dag?
– Hon var den första kvinnliga krigskorrespondenten redan på 1930-talet. I en tid av krig och kriser tycker jag att det är värt att ge henne ett eget sällskap. Dessutom var hon en radioröst och en kåsör, så hon har ju bredd som bara sjutton. När hon skrev kåserier var hon humoristisk och bjöd på sitt privatliv. Men hon hade också det djupa allvaret i att vara krigskorrespondent. Hon var älskad av väldigt många, inte minst kvinnor i Sverige.
Vilket fokus kommer Bang-sällskapet att ha?
– Vi kommer att ha seminarier med hennes journalistik som utgångspunkt, hur krigsjournalistik såg ut då och i dag, till exempel i relation till Gad-uppropet. Tanken är att vi i vinter ska göra en föreställning om och kring Bang på Kulturhuset. Visa hennes djup och bredd, yrkesmänniskan och privatpersonen. Hon tyckte om att komma nära och beskriva människor. Vi vill också uppmärksamma hennes arv genom att tillgängliggöra hennes texter på vår hemsida.
Hur väcktes idén om att starta sällskapet?
– För ungefär fem år sedan läste jag att Barbro är begravd på en ö i Mälaren. Jag åkte ut för att leta upp graven på ön som heter Ytterselö. Efter mycket letande hittade jag en undanskymd grav. Hon låg begravd med sin mamma och pappa, mamman var nämligen född i byn. Där föddes idén. Sedan kom pandemin, men nu har jag inspirerats av att vi lever i en tid av kris och krig till att starta projektet.
Läs mer: Fatima Bremmer: ”Sverige hade inte varit sig likt utan Ligan”
