Småbarnsmamman Amira Ahmeds röst är annorlunda när DN når henne på måndagsmorgonen. Det är första intervjun efter vad som kan vara Gazakrigets slut – men hon bär på ett oväntat glädjebesked.
– De ringde och berättade att min man släppts ur ett israeliskt fängelse, säger hon. Han lever.
Det sista livstecknet från Amiras make var från en skola för internflyktingar i norra Gazaremsan i december 2023, två månader efter att kriget bröt ut. Sedan dess har han varit spårlöst försvunnen. I två år har Amira trott att han dödats i början av kriget.
Hennes barn, Uday, 10, och Tala, 8, har saknat sin pappa varje dag. På Udays födelsedag den 25 september önskade han sig bara en sak: att få prata med sin pappa i telefon. Det kunde Amira inte ordna. Då tröstade Tala honom: ”Vi får prata med pappa på min födelsedag istället”.
I december, när Tala fyller år, förutser Amira att presenten blir ännu större.
– Då kommer deras pappa att vara med oss på riktigt, säger hon.
Det var Raed Abu al-Homs, chef för den palestinska myndighetens fångvårdsmyndighet i Ramallah, som ringde Amira. Han berättade att maken Mohammad al-Omari, 35, mår bra och har förts till Gaza. På Nassersjukhuset i staden Khan Yunis i södra Gazaremsan ska han och hundratals andra frigivna fångar undersökas.
– Jag vet inte vad jag ska säga. Jag trodde han var död i två år. Ärligt talat hade jag börjat tänka på att gå vidare, berättar hon.
Familjens lägenhet är totalförstörd och palestinier tillåts fortfarande inte återvända till Beit Lahia i norra Gaza.
Amira och barnen är nu flyktingar i staden Deir al-Balah i centrala Gaza. Dit flydde de för några veckor sedan när Israel inledde sin markoffensiv mot Gaza stad där de bott.
Amira överväger att stanna i Deir al-Balah – om inte maken vill något annat.
– Jag är inte säker på att Israel inte startar kriget igen, och då måste vi fly söderut ännu en gång, säger hon.
En sådan flytt skulle kosta familjen över 10 000 kronor, pengar de inte har.
– Jag är förvirrad och vilsen. I mitt huvud snurrar hundra frågor utan svar. Beskedet om att min man lever har chockat mig.
Läs mer:
Gazabo efter beskedet om fredsplan: ”Vi förtjänar att vara glada”
Farlig vardag för Gazas journalister: ”Vi är ett mål som inte träffats än”
Vad hände de 15 sista minuterna innan huset bombades?
Tre röster från Gazakriget – två år av flykt och förtvivlan
Efter 738 dagar i fångenskap – gisslan är fri
