Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
I slutet av 90-talet cirkulerade en historia om hur Tom Ford, som då var firad designer på Gucci, upprörd ringde sin pr-agent i London.
Kunde hen se till att ”den där kvinnan” slutade bära hans kläder!
Pr-personen svarade att det skulle bli svårt eftersom kvinnan det gällde hade köpt kläderna själv.
Vilket fick Tom Ford att utropa: ”men hur kan vi stoppa henne?!”
Kvinnan ifråga var Victoria Beckham.
Sann historia eller inte, men den sammanfattar hur många i modevärlden betraktade den modeintresserade Spice Girls-stjärnan – som ett vandrande exempel på dålig smak.
Hennes val av outfits från den tiden motsäger kanske inte helt den uppfattningen.
Men frågan är om hennes stil, eller brist därpå, verkligen var så hemsk att hon förtjänade det enorma förakt som modebranschens höjdare då visade henne.
Svaret är förstås nej. Det fanns kända kvinnor som klädde sig långt värre.
Så varför betraktades just Victoria Beckham som en sorts modets fiende nummer ett kan man fråga sig. Var det för att hon själv ville bli modeskapare? Och hade ”fel” bakgrund och utseende? Man undrar.
Men mot alla odds (om än med saftigt ekonomiskt stöd från sin make) lyckades hon.
Donatella Versace ser ut att vilja skruva sig ur stolen hon sitter i
Märket ”Victoria Beckham” grundades 2008 och visar i dag sina kollektioner i Paris och New York. Designer och redaktörer som tidigare vände henne ryggen sitter numera inte bara på front row, utan bedyrar även att hon har både stil och god smak.
Det är en spännande samtida modehistoria – som tyvärr sjabblas bort i den ”dokumentär” i tre delar som nyligen hade premiär på Netflix.
Att se några av hennes tidigare belackare försöka prisa henne framför kameran höjer förvisso underhållningsvärdet. Det sitter långt inne. Donatella Versace ser ut att vilja skruva sig ur stolen hon sitter i.
Och Vogues legendariska redaktör Anna Wintour gör sig skyldig till en av tidernas mesta underdrifter genom att säga att ”vi i modebranschen kan vara lite snobbiga” när hon förklarar varför så många avfärdade Victoria Beckhams ambitioner som ”en hobby”.
Här hade det onekligen varit guld att få höra Victoria Beckham kommentera sina forna antagonister. I synnerhet då hon tidigare visat sig ha både humor och självdistans.
Något som man här har gjort sitt yttersta för att klippa bort, till förmån för snyftigare historier om mobbning och ätstörningar i yngre år.
Ja, ja. Viktiga ämnen. Men här är de så uppenbart till för att mjuka upp hennes image av en surpuppa som aldrig ler. Hon bär själv en t-tröja med texten ”fashion killed my smile”.
Serien, kort och gott kallad ”Victoria Beckham”, beskrivs på hemsidan som ”äkta”, vilket får en att vilja skicka Netflix ett exemplar av Svenska Akademiens ordbok med betydelsen av ordet understruket med rödpenna.
Men vi lever förstås i en tid där inte heller dokumentärer längre är dokumentärer i ordets rätta bemärkelse, utan reklamfilmer som lånar dokumentärens form för att ge ett sken av äkthet.
Just denna serie är en sorts pendang till dokumentärserien (eller ”dokumentärserien”) från 2023 om David Beckhams fotbollskarriär, ”Beckham”. Även den producerad för att smeka huvudpersonens ego och förbättra dess ekonomi. Men den skildrade även samhällsförändringar som satte honom i ett större sammanhang.
Det gör inte den här, tyvärr. Dessvärre besvarar den heller inte riktigt frågan varför hon avskyddes så mycket, av så många, i modevärlden.
Men det viktigaste med den här typen av förskönande program är förstås inte vad folk säger, utan hur de ser ut. Det finns inte en bildruta där hon inte är perfekt klädd och mejkad.
Sökningar på hur man skaffar sig Victoria Beckhams stilfulla look och sotiga ögonmejk gick, inte helt överraskande, upp flera hundra procent efter premiären. Ka-ching.
Läs mer
Susanne Ljung: 18-åriga Kai Trump slår mynt av Vita huset
